Besked efter 3 år:Du är ej biologisk pappa.

Men fy....förstår att ni är helt knäckta...

Hörde en liknande story för några veckor sedan...den pappan är i dag helt knäckt..Dottern var hans ALLT...men sedan kom det fram att han inte vara hennes pappa och nu får han inte träffa henne...så jäkla hemskt.

Har ni (pappan) kontaktat soc? Står han som pappa på beviset?

Stackars er så hemskt, stackars den lilla pojken. Som ni måste sakna varandra. Jag har inga råd att ge men jag hoppas att din lillebror får tillbaka umgänge med pojken eller får tillbaka honom helt. Det är klart att pojken känns som hans nu. Men jag kan ingenting om hur det fungerar.

Fy fan vilken situation. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Jag kan ju tycka att det rättsligt sett nästan MÅSTE finnas något att göra i den situationen så din lillebror och resten av er i släkten kan träffa denne pojk som ni rått om i tre år om ni så vill det även om ni inte har ett biologiskt band till honom. Ni har ju hela tiden trott att ni haft det. Mamman har uppenbarligen inte hävdat något annat.

Dessvärre måste väl dock myndighetspersoner följa lagen och inte sina känslor och om lagen säger att ni i detta sammanhang inte har någon rätt att göra något så kan de nog inte hjälpa er så mycket.

Men helt klart en fruktansvärd situation. Jag hade varit totalt förkrossad. Som du säger, det blir ju nästan som att pojken dött för en då.

Shit vilken situationni hamnat i och vilken jäkla sitts att försöka reda ut.
Finns nog inga enkla råd att ge eller klockrena tankar. Det enda jag skulle vilja råda din bror till är att inte ge upp grabben.

Oavsett biologiska fakta så är din bror grabbens psykologiska fader. Finns många rättsfall där biologiska band har ansetts väga lätt i förhålland till barns psykologiska föräldrar.
Att barn alltid har rätt till sina föräldrar begränsas inte till biologiska föräldrar. Att det biologksa föräldraskapet ska vara fastställt är klart men tror din bror skulle ha bra chanser om han tar strid för grabbens rätt att ha kvar den person och den släkt han känner som sin . Barnets bästa ska och måste vara styrande i den här situationen och att få sin värld vänd upp coh ner är knappast bästa för honom.
Biologi är en jäkligt liten del av att vara förälder, påminn honom om det. Ta diskussionen med familjerätten i kommunen om hur ni ska gå vidare. Finns mkt att jobba med men ge inte upp grabben bara för lite genetik.......

Rent teoretiskt har socialnämnden en möjlighet att rättsligt driva frågan om umgänge med personer som är närstående för barnet. I realiteten så används aldrig den möjligheten.

Din bror har inga som helst rättigheter. Det svenska systemet lägger praktiskt taget all makt i händerna på mamman och då kan sånt här hända.

Det enda sättet att få ordning på felaktiga faderskap vore obligatoriska DNA-test vid barnets födsel, men det finns tyvärr knappast någon politisk opinion för det.

TACK för era svar!

Anonym(t); Ja, min lillebror står som pappa på faderskapsbeviset. När lille pojken kom, så tvekade lillebror inte en sekund....

pluvdo: Nej, precis... Under de åren som gått så har hon GLADELIGEN angett min lillebror som pappa, på alla de sätt. Både praktiskt och ekonomiskt, så att säga.... Ingen vet varför hon nu, helt plötsligt, gör på det här sättet...

Nalliwer: Jag ska påminna min lillebror om det. Han säger ju själv också att han känner precis likadant för pojken som han gjorde innan beskedet också, han ser honom som sin...

ricolich: Jag förstår det du skriver. Men man blir sorgsen över att det är på det sättet...

En fråga till TS- hade han vårdnaden om sonen innan? Och om ja, har man i så fall tagit den ifrån honom nu? Jag menar, det finns ju ingen annan pappa. Jag rekomenderar honom (er!) starkt  att ta kontakt med en jurist/advokat, gärna en som har inriktning just på sånt här, tror nog med tanke på mammans beteende och psykiska hälsa att man skulle kunna få tillstånd så att iaf visst umgänge kan fortgå. Med en bra jurist kan man komma långt! Som min man (han e jurist) brukar säga "det handlar inte om att ha rätt utan om att få rätt" - så hitta en med den inställningen och ni har kanske en chans att lösa denna förskräckliga historia. Önskar er all lycka!

Så länge faderskapet inte är upphävt så kan han processa om umgängesrätt, men det lär i så fall bara vara en tidsfråga tills det hävs och därefter är det bara socialnämnden som kan driva frågan om umgänge. Även om det är extremt ovanligt att de gör det kan det kanske ändå vara värt att undersöka den möjligheten, med tanke på att barnet bott såpass mycket hos pappan etc.

Be lillebror att ansöka om hjälp av socialnämnden jml Föräldrabalken 6 kap 15 a § att få umgänge med barnet fastställt i domstol. Ansöker han måste det utredas och prövas i nämnden .... om inte så sker skall soc anmälas till socialstyrelsen och/eller JO!

Har mamman nekat din bror umgänge?
Mycket hänger ju på hur hon väljer att agera.

Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt men som tidigare sagts, biologi är bara en del av att vara pappa, eller hur?
Här verkar det ju dessutom inte finnas någon känd pappa, eller hur?

Min bror träffade en tjej med en son på tre månader, med en känd pappa. De var tillsammans några år och pojken visste hela tiden vem som var hans biologiska pappa.
När det tog slut mellan brorsan och mamman så hade brorsan ändå pojken på helgerna och så. När han blev äldre sa han själv "Jag vet att jag har en annan pappa men jag vill att du är min pappa!"
Den biologiska pappan har aldrig varit intresserad av pojken så det har varit enkelt, så att säga.
Nu är "pojken" 20 år och kallar min bror för pappa och våra föräldrar är farmor och farfar.

Lycka till och hoppas att det löser sig på något sätt!