Anonym (Hanna) skrev 2010-08-27 00:33:16 följande:
Jag fick veta genom dagispersonalen när jag skulle hämta. Hon hade då kommit tillbaka från förhöret men det hela var väldigt snopet. (Fadern som begått övergreppen var vårdnadshavare så jag antar att det var därför dom gjorde så.) Sedan ringde förhörsledaren och berättade. Han bad om ursäkt att han inte ringt tidigare. Dottern var väldigt uppriven efteråt då hon har stora problem att lita på vuxna människor efter det hon varit med om. Det skulle varit skönt av den anledningen att fått veta det lite tidigare så jag hade varit förberedd. Men det gick nog rätt bra ändå. Hon var samtidigt glad eftersom hennes far enligt henne nu skulle "hamna i fängelse för jag har berättat för polisen om vad han gjort".
Komplicerade fall. Men barnens rättigheter kommer i skymundan. Dom har ingen talan. Ingen som tar dom på allvar. Och det är förbannat allvarligt. Det är så många barn som inte vågar berätta. När dom sedan gör det så hjälper det ändå inte. Min dotter har, trots sitt vittnesmål till polis samt till socialen och förskolan, tvingats ha umgänge utan kontaktperson efter det. Det är förjävligt. Detta pågick under två års tid. Jag satte mig emot, men blev stämd på verkställighet gång på gång. Risken med att neka umgänge är att det blir en vårdnadsöverflyttning och det skulle leda till ett helt liv av övergrepp. Det kunde jag inte riskera.
Nu har jag fått ensam vårdnad och umgänget är struket. Dottern har aldrig mått bättre.Även om såren från övergreppen lever kvar. Mardrömmar och annat som förföljer henne genom livet. Men nu är hon åtminstone trygg från sin förövare. Men dom två helvetesåren kommer jag aldrig glömma. Tyvärr inte heller min dotter...
Vad skönt att det ordnat sig för er!
Om mn läser lagen Anonym (Åklagare) skrev om ovan ser man att det inte räcker med att den ena vårdnadshavaren är den misstänkte (i de fall man är separerade). Det ska också anses att den andre vårdnadshavaren i detta fall inte "antas vara till barnets bästa". Då ska också en företrädare utses.
I okomplicerade fall där en vårdnadshavare är misstänkt kan alltså den andre vårdnadshavaren företräda barnet (under förutsättning att man är skild och inte sammanboende) om jag tolkar det hela rätt.