chatnoir skrev 2010-09-20 19:37:47 följande:
Men jag trodde verkligen att det skulle bli bra! Sedan fick vi en jättedålig start med oerfarna pedagoger som pushade oss igenom inskolningen trots att vi var tydliga med att sonen har särskilda behov utifrån att han är adopterad. Andra försöket har gått bättre, men jag får fortfarande inte gehör för att sonens reaktioner har en annan botten än hos barn som har varit hos mamma och pappa från första dagen. Och jag vet helt enkelt inte hur jag ska gå vidare med det.
TS: Som så måmnga kloka redan har sagt så kan bara du och din man bedöma vad som är rätt i det här läget. Jag tycker inte att ni ska forcera något som inte känns 100% rätt.
Jag funderar lite på det här med barngrupper och storleken på förskolan också? Det är ju jätteviktigt att din son känner att det finns ett lugn, när han är där. Att han inte behöver sätta på sig en "mask" och hålla ihop/prestera trots att han kanske ät trött/förvirrad/får för stora omställningar och för många intryck. Det låter som om han behöver ha just en vuxen person i personalen som får en starkare roll. En som är där, när din son är där.
Jag har själv barn på förskola (dock ej adopterat) och vi har genom en sammanslagning mellan 2 förskolor i kommunen sett hur totalt olika barnen reagerar och mår utifrån de här 2 olika uppläggen. Vår "första" förskola var liten, lugn och det fanns hela tiden en väldigt nära dialog med perspnalen. När jag hämtade min dotter var det liksom "kom in, ta en kopp kaffe, vi kan prata lite om vad vi har gjort i dag och vad din dotter har upplevt".
Efter sammanslagningen med den andra förskolan så fyrdubblandes antalet barn, personalen blev fler men det finns ingen konsekvens i hur de jobbar. Alla har "rullande schema", och vi byter bara några ord vid hämtning och lämning, men det är är olika personer väldigt ofta. Självklart får jag reda på om det har varit något särskilt, men inte kontakten som fanns förut är helt borta.
Min dotter har klarat övergången bra, men det finns andra barn som absolut inte har gjort det. En del mindre som hade skolats in och gått på förskola i över 6 månader, fick avbryta och ta paus. Väldigt många står i omplaceringskö, för att föräldrarna saknar den där tiden och gehöret hos pedagogerna.
Om din son går på en stor förskola så kanske det kan vara bättre att ta en lång paus, och sedan börja på något mindre? För personalen ska ha tid, även för extra samtal om just din sons behov. Det ska finnas resurser för att bemöta honom utifrån hans egna förutsättningar. Ni ska också ha förskolans rektor bakom er tycker jag. Rektorerna finns till för att bedriva en verksamhet som utgår ifrån barnet som individ. Ibland kan det vara lättare att föra dialog med en person som känner personalen och som kan ge tydliga riktlinjer till pedagogerna om vad din son behöver.
Vi väntar ett småsyskon till min dotter via adoption. Jag kommer inte att skola in mitt andra barn på den förskolan där vår dotter går pga att det helt enkelt inte ens känns tryggt ens i tanken. Jag har sett vilken enorm skillnad storleken på barngruppen gör för hela verksamheten, och för oss blir det en mindre förskola nästa gång (eller dagmamma).
Idag är vi hemma, även om han officiellt är sjuk. Det känns verkligen rätt, klart vi ska vara tillsammans allihopa om vi kan det. Tror att vårt beslut är fattat.
!
