• Äldre 28 Sep 10:33
    14103 visningar
    299 svar
    299
    14103

    5 minuters metoden !!

    Har i 2 kvällar provat 5 minuters metoden så att våran gosse ska lära sig att somna själv.
    Det har tagit 35 minuter båda kvällarna.
    Har även gjort på dagarna på en gång ... Då går de fortare. Igår behövde ja bara ge nappen en gång och idag fick jag gå in 3 gånger.

    Hur lång tid har det tagit för er innan de ger resultat?
    Har det bara gått åt rätt håll eller har de gått upp o ner i början?

    Funderar på om jag lagt honom när han inte är JÄTTE trött, så ja funderar på att dra ut på de idag så han är TRÖTT.

    Tar gärna massa tips o vill höra på era erfarenheter :) 


    Älskar våran underbara pojke Miliam mest utav allt
  • Svar på tråden 5 minuters metoden !!
  • Esther­09
    Äldre 30 Sep 21:59

    Läs boken, Växa-inte lyda, av Lars H Gustafsson. Han förespråkar dock INTE 5-minuters metoden, och ger många bra tips och saker att fundera över.

  • Äldre 30 Sep 22:03

    Men kan vi då inte bara vara överens om att:
    A) ja, det är skadligt för barn att lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen.
    B) och att somna själv-metoden inte ALLTID innebär att barnen lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen

    För det vi "bråkar" om här egentligen är ju inte huruvida barn tar skada av att kontinuerligt lämnas skrikande ensamma, utan huruvida somna själv-metoden (5 minuters metoden) ger dem denna skadliga påverkan.

    Och det beror nog på hur man tolkar metoden. Och hur man använder den. Och varken TS (nu tar jag mig frihet att tala å TS vägnar) eller jag har tolkat metoden som att man ska lämna ett otryggt barn, panikskrikande ensam i sin säng för att sedan gå in till det utan ögonkontakt eller fysisk beröring var 5:e minut. Och om vi nu har tolkat metoden "fel" i era ögon så är väl det bara bra! För då utsätter vi ju inte våra barn för något trauma för livet.

  • Äldre 30 Sep 22:10
    peolexa skrev 2010-09-30 22:03:14 följande:
    Men kan vi då inte bara vara överens om att:
    A) ja, det är skadligt för barn att lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen.
    B) och att somna själv-metoden inte ALLTID innebär att barnen lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen

    För det vi "bråkar" om här egentligen är ju inte huruvida barn tar skada av att kontinuerligt lämnas skrikande ensamma, utan huruvida somna själv-metoden (5 minuters metoden) ger dem denna skadliga påverkan.

    Och det beror nog på hur man tolkar metoden. Och hur man använder den. Och varken TS (nu tar jag mig frihet att tala å TS vägnar) eller jag har tolkat metoden som att man ska lämna ett otryggt barn, panikskrikande ensam i sin säng för att sedan gå in till det utan ögonkontakt eller fysisk beröring var 5:e minut. Och om vi nu har tolkat metoden "fel" i era ögon så är väl det bara bra! För då utsätter vi ju inte våra barn för något trauma för livet.
    Det fick du så gärna göra :) För jag kan inte annat än att hålla med i det du skriver !
    Älskar våran underbara pojke Miliam mest utav allt <3
  • mochia­to
    Äldre 30 Sep 22:17

    Jag behandlar min dotter utifrån hur jag tror att hon upplever sin värld och tillvaro. Jag har själv svårt att somna om jag känner mig orolig eller stressad så för mig är det helt självklart att hon som inte ens kan kontrollera sin egen tillvaro ALDRIG ska behöva lämnas ensam om hon är minsta ledsen eller orolig på något sätt, inte en minut!

    Jag kan åtminstone gå upp själv, ringa någon om jag är ensam, vet att det trots olustkänslor inte är någon fara att sova själv osv. men hon har ju ingen aning, måste vara fruktansvärt... skulle aldrig ha hjärta att bara stänga av hennes signaler så där. vad är man som förälder då till för egentligen?

    jag är till för att ge henne en trygg och fast grund och start, det är för mig högsta prioritet. att hon nödvändigtvis måste kunna somna själv = ingen prioritet what so ever! och tro det eller ej, hon har som en följd av ständig närhet och trygghet gått från svårsomnad till att vi hinner max en saga och en sång per kväll vid nattning innan hon somnat lugnt och djupt för hela natten.

  • Mad as snow
    Äldre 30 Sep 22:45
    mochiato skrev 2010-09-30 22:17:49 följande:
    Jag behandlar min dotter utifrån hur jag tror att hon upplever sin värld och tillvaro. Jag har själv svårt att somna om jag känner mig orolig eller stressad så för mig är det helt självklart att hon som inte ens kan kontrollera sin egen tillvaro ALDRIG ska behöva lämnas ensam om hon är minsta ledsen eller orolig på något sätt, inte en minut!

    Jag kan åtminstone gå upp själv, ringa någon om jag är ensam, vet att det trots olustkänslor inte är någon fara att sova själv osv. men hon har ju ingen aning, måste vara fruktansvärt... skulle aldrig ha hjärta att bara stänga av hennes signaler så där. vad är man som förälder då till för egentligen?

    jag är till för att ge henne en trygg och fast grund och start, det är för mig högsta prioritet. att hon nödvändigtvis måste kunna somna själv = ingen prioritet what so ever! och tro det eller ej, hon har som en följd av ständig närhet och trygghet gått från svårsomnad till att vi hinner max en saga och en sång per kväll vid nattning innan hon somnat lugnt och djupt för hela natten.
    Jag instämmer helt i din syn på det hela.
    Ja, det är ett påhopp.
  • Äldre 30 Sep 22:54

    Ester09: Jag tipsade om Lars H gustafsson tidigt i tråden, därefter har någon annan också gjort det och nu du men responsen på dessa inlägg uteblir. Uppenbarligen är det inte många förespråkare för 5 mmm som läst den eller som ens är intresserade. Synd!

  • Kya
    Äldre 1 Oct 09:26
    peolexa skrev 2010-09-30 22:03:14 följande:
    Men kan vi då inte bara vara överens om att:
    A) ja, det är skadligt för barn att lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen.
    B) och att somna själv-metoden inte ALLTID innebär att barnen lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen

    För det vi "bråkar" om här egentligen är ju inte huruvida barn tar skada av att kontinuerligt lämnas skrikande ensamma, utan huruvida somna själv-metoden (5 minuters metoden) ger dem denna skadliga påverkan.

    Och det beror nog på hur man tolkar metoden. Och hur man använder den. Och varken TS (nu tar jag mig frihet att tala å TS vägnar) eller jag har tolkat metoden som att man ska lämna ett otryggt barn, panikskrikande ensam i sin säng för att sedan gå in till det utan ögonkontakt eller fysisk beröring var 5:e minut. Och om vi nu har tolkat metoden "fel" i era ögon så är väl det bara bra! För då utsätter vi ju inte våra barn för något trauma för livet.
    men nu är det det här om igen... så inte förrän ett barn skriker i panik ska vi bry oss om skriket/gråten? ledsamt.

    så betyder som sagt inte ett tyst barn ett tryggt barn. ett tyst barn kan skrika inuti och vara jätterädd, men döljer sina känslor för h*n har lärt sig att det blir ingen respons på det. så det blir ett sätt att överleva. men visst ska vi lära våra barn mer än överleva? Att lära barnen att stänga in sina känslor inuti är ett perfekt sätt att ge barnet problem senare i livet med att få kontakt med, och visa sina känslor. för att inte tala om tilliten till en annan människa. bränt barn skyr elden, har barnet lärt sig som liten att inte ens föräldrarna går att lita på, hur ska de då lära sig att lita på någon annan?
    Filip och Liv, mina stjärnor! :)
  • grynin­g2
    Äldre 1 Oct 09:29

    TS: ett tips, det går inte att diskutera 5mm här på familjeliv. Det är totalt kontroversiellt bara så du vet (och kanske har du märkt det också nu...) Däremot finns det många som tycker det funkar bra och att det inte är barnmisshandel fast man inte kan säga det.


    Mamma till H född 071017
  • Äldre 1 Oct 09:47
    krabbelur skrev 2010-09-30 22:54:28 följande:
    Ester09: Jag tipsade om Lars H gustafsson tidigt i tråden, därefter har någon annan också gjort det och nu du men responsen på dessa inlägg uteblir. Uppenbarligen är det inte många förespråkare för 5 mmm som läst den eller som ens är intresserade. Synd!
    Jo då, har läst en del av Lars H Gustafsson. Det har även Eckeberg gjort, som kommenterar hans kritik bland annat på det här sättet:

    ”Till barns rättigheter hör enligt mitt förmenande rätten att växa upp i en välfungerande familj, om denna möjlighet finns. Om man i likhet med Lars H Gustafsson och Marie Köhler direkt avråder föräldrar från den enda dokumenterade metoden att få barn att sova, när hela familjen sviktar under sömnlöshetens ok – ja, då kränker man barnets rättigheter.

    Barnet har ingen rätt att få sin vilja fram om detta leder till att föräldrarna sviktar i sin föräldraroll. Det är stor risk för det om föräldrarna lyder råden i ’Leva med barn’, där de uppmanas att sova i skift på nätterna om barnet inte tröstas av vaggvisor mitt i natten.

    Dessa råd illustrerar den stora svagheten i Gustafssons ensidiga fokusering på just barnets rättigheter. Han har lätt att sätta sig in i hur ett litet barn kan känna – men råden tyder knappast på samma förståelse för hur föräldrarna känner. Barn och föräldrar utgör ett system där alla delar måste må bra för att barnen skall må bra.”

    Kan, om vi nu ska hänvisa till enskilda läkare, citera vad Malena Thunström  (med.dr, barnläkare Barnhälsovården, Akademiska Barnsjukhuset, Uppsala) skriver om sömn och sömnproblem:

    " Sömnproblem är mycket vanliga hos små barn. Ungefär var femte barn har mycket svårt att somna in vid läggdags och vart tredje vaknar och skriker många gånger på natten.
    Lindriga sömnsvårigheter är förstås ännu vanligare. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man kan tala om sömnproblem eftersom många barn behöver vakna för att äta på natten."

    "Vid 3-4 månaders ålder sover många barn, eller skulle kunna sova, under större delen av natten. Om barnet inte klarar detta vid 5-6 månaders ålder så kan man fundera lite över läggningsvanorna. Om barnet alltid suger sig till sömns vid bröstet eller flaskan eller vaggas i famnen tills det somnar kan det ha svårt att somna om igen själv efter ett normalt nattuppvaknande.Det är normalt att spädbarn ofta vaknar under en period av ytlig sömn. Barn lär sig att förknippa vissa saker med att somna. Att vara i samma sovrum, ligga i en särskild säng eller att hålla i ett speciellt gosedjur eller en filt kan vara mycket viktigt för barnet. Dessa saker är desamma, de finns kvar när barnet vaknar upp på natten och då känner barnet sig lugnt och tryggt och somnar om. Men, om barnet har vant sig vid att det är mamma eller pappa som måste finnas där för att det ska kunna somna om, så blir barnet kanske oroligt tills man går upp och vaggar eller matar."

    Här är också de tips hon ger för att hjälpa barnet med sömnproblemen:

    Första hjälpen vid läggdags


    Introducera en liten nattramsa eller vaggsång som ni upprepar varje kväll när barnet ska sova, försök att göra den personlig. Det får henne eller honom att inse vad som är på gång. Lägg barnet i sängen, smek över huvudet och ge en godnatt puss - godnatt och sov gott i din goa säng! Lämna barnet med dörren på glänt. Om barnet gråter vänta en stund och se om barnet är på väg att glida in i sömnen. Om det fortsätter att gråta gå tillbaka men lyft inte upp barnet ur sängen. Man kan upprepa vad man gjorde tidigare, smeka barnet över huvudet och säga godnatt. Om barnet är mycket ledsen ska du ta barnet i famnen en stund tills det lugnat ner sig, lägg sedan tillbaka barnet i sängen. Tänd inte ljuset och lek absolut inte för då kan barnet vilja vara vaket och roa sig i vuxet sällskap på natten i fortsättningen. Nätterna ska vara neutrala, nersläckta, och lite trista. På dagarna har man ljust, kul och leker. Lita på dig själv. Inse att du gör ditt lilla barn en tjänst genom att hjälpa honom eller henne att sova. Det är inte farligt, det är skönt att sova.! Hon skriver vidare:

    "Om barnet vaknar på natten och skriker kan man först snabbt och tyst gå och titta till barnet. Något kan naturligtvis ha stört barnet, det kan till exempel ha bajs i blöjan. Om ingenting verkar vara fel, försök att låta bli att lyfta upp barnet ur sängen.


    Gör som vid läggdags, smek barnets huvud, säg godnatt och gå eller sitt stilla på en stol en bit bort. Om barnet fortsätter att skrika så gå tillbaka efter några minuter och gör samma sak igen. Och igen, om barnet är mycket upprört så sitter man tyst med den lilla en stund tills han eller hon har lugnat ner sig, och sedan lägger man ner barnet i sängen igen.


    Det är viktigt att lugna barnet och visa att man finns där, men uppmuntra inte barnets skrikande genom onödig uppmärksamhet eller genom att ge något att äta, barnet kan då lätt få till vana att vakna och skrika efter att mamma och pappa ska komma med goda saker på natten.


    Har man bestämt sig tillsammans, mamma och pappa, och orkar vara vänlig, bestämd och konsekvent, så har man oftast cirka tre protest- och skrik-kvällar och nätter att ta sig igenom. Men efter det har de flesta barn kommit in i nya vanor och sover mycket bättre.


    Det märks också på dagarna, barnen blir mer harmoniska, orkar mer, är inte så trötta och irriterade utan fulla av ny energi: Visst var det synd om mamma och pappa när barnet tidigare inte sov på natten, men nu ser man att det framför allt är för barnets egen skull som man bör försöka vänja in nya goda sömnvanor."


    Allt detta går att läsa på www.growingpeople.se


    För mig är det inte troligt att man som läkare på en hemsida som rekommenderas av all sjukvårdpersonal jag mött (förlossning, BB, BVC) ger information om förhållningssätt som är SKADLIGT för barnet. Detta förhållningssätt ges också ut i form av broschyren "När barnet ska sova" som ges ut av Landstinget i Uppsala län (broschyren är författad av barnläkare, psykolog och distriktsköterska).


     

  • Äldre 1 Oct 10:11
    peolexa skrev 2010-10-01 09:47:03 följande:
    Jo då, har läst en del av Lars H Gustafsson. Det har även Eckeberg gjort, som kommenterar hans kritik bland annat på det här sättet:

    ”Till barns rättigheter hör enligt mitt förmenande rätten att växa upp i en välfungerande familj, om denna möjlighet finns. Om man i likhet med Lars H Gustafsson och Marie Köhler direkt avråder föräldrar från den enda dokumenterade metoden att få barn att sova, när hela familjen sviktar under sömnlöshetens ok – ja, då kränker man barnets rättigheter.
    Eckerberg är ju dock väldigt tydlig med att hans egen metod faktiskt är till för föräldrarna, inte barnet, och dessutom går emot barnets naturliga instinkt.

    "Små barn är egentligen skapta för att sova tillsammans med sin mamma, vakna flera gånger varje natt och somna om efter att ha snuttat litet på bröstet. Så har barn sovit sedan mänsklighetens begynnelse för miljoner år sedan. Den sovrutinen är fortfarande den vanligaste i många kulturer."

    "Barn är olika och en del barn protesterar intensivt mot att bli lämnade ensamma i sängen när de skall somna. Det strider ju mot deras natur som sades i inledningen."
  • vittra
    Äldre 1 Oct 11:05
    peolexa, nu är det ju en viss skillnad mellan det Eckerberg förespråkar (dvs ingen tröst, ingen fysisk kontakt öht) och det som står att läsa på growing people.

    Sedan får man inte förglömma, det var bara några år (?) sedan som Eckerbergs metod faktiskt var den som hela sjukvården rådde till! Man ansåg att spädbarn fungerar precis som hundar och bör betingas för att få ett önskvärt beteende. Som tur är finns det endast ett fåtal bvc-sköterskor kvar idag som anser att bebisar är som hundar...

    Det Thunström skriver om ett är stort steg i rätt riktning, hon anser åtminstone att man oftast ska vara lyhörd inför bebisens signaler (dvs skrik).

    Sedan det Eckerberg skriver om Gustafssons kritik är ju bara rent skitsnack. Fattar man inte det så då har man nog inte mycket mer att diskutera... enda dokumenterade metoden... och ingen förståelse för föräldrarna... ?!
    Hans svar på kritiken han får är precis lika nollställd som hans metod överlag, och här kan han helt och hållet ta i hand med AW som är precis lika nollställd hon också, både i bemötandet av kritik (som alltid blir smutskastning) och i hennes metod vars "teori" hon påstår grundar den är rena sagor påhittade av henne!
  • vittra
    Äldre 1 Oct 11:21
    peolexa skrev 2010-09-30 22:03:14 följande:
    Men kan vi då inte bara vara överens om att:
    A) ja, det är skadligt för barn att lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen.
    B) och att somna själv-metoden inte ALLTID innebär att barnen lämnas skrikande ensamma, under långa perioder eller vid upprepade tillfällen

    För det vi "bråkar" om här egentligen är ju inte huruvida barn tar skada av att kontinuerligt lämnas skrikande ensamma, utan huruvida somna själv-metoden (5 minuters metoden) ger dem denna skadliga påverkan.

    Och det beror nog på hur man tolkar metoden. Och hur man använder den. Och varken TS (nu tar jag mig frihet att tala å TS vägnar) eller jag har tolkat metoden som att man ska lämna ett otryggt barn, panikskrikande ensam i sin säng för att sedan gå in till det utan ögonkontakt eller fysisk beröring var 5:e minut. Och om vi nu har tolkat metoden "fel" i era ögon så är väl det bara bra! För då utsätter vi ju inte våra barn för något trauma för livet.
    Jag är överens med dig om dessa punkter. Och jag har i flertalet trådar om 5mm också hänvisat till just detta, om bebisen inte skriker när man lämnar bebisen själv så är det ju givetvis helt ok! 5mm innebär inte alltid att bebisen faktiskt skriker.

    Men
    i mina ögon är det ju då ett mysterium varför man anser sig ens behöva ta till en metod om bebisen faktiskt somnar lugnt bara det får vara lite ifred. Vår tjej ville också vara ifred under korta perioder, det märktes direkt och hon somnade då in så fort man lämnade henne, men blev orolig när vi stannade kvar. Så är det för många. Det jag och alla andra reagerat på här är att TS skriver att hennes bebis skrek och var ledsen och att hon då väntade 4 min innan hon gick in (vilket är som metoden föreskriver, bortsett från att Eckerberg anser att man ska vänta i hela 5 min) och att hon dessutom bara stoppade om bebisen och sedan gick ut igen vilket resulterade i fortsatt gråt/skrik. Det är ju så Eckerberg skriver, bebisen kan skrika i en timme eller mer, eftersom det ju inte hjälper när man bara går in! I hans utvärdering står det ju på ett flertal ställen att bebisarna protesterar vilt, att bebisen i snitt skrek 30 min men att vissa skrek betydligt längre än så, utan tröst. Inser du då skillnaden mellan detta (och anledningen till varför så många som testar den tycker att den är outhärdlig och avbryter den) och det som står på growingpeople?
  • vittra
    Äldre 1 Oct 11:49
    Rockan skrev 2010-10-01 10:11:12 följande:
    Eckerberg är ju dock väldigt tydlig med att hans egen metod faktiskt är till för föräldrarna, inte barnet, och dessutom går emot barnets naturliga instinkt.

    "Små barn är egentligen skapta för att sova tillsammans med sin mamma, vakna flera gånger varje natt och somna om efter att ha snuttat litet på bröstet. Så har barn sovit sedan mänsklighetens begynnelse för miljoner år sedan. Den sovrutinen är fortfarande den vanligaste i många kulturer."

    "Barn är olika och en del barn protesterar intensivt mot att bli lämnade ensamma i sängen när de skall somna. Det strider ju mot deras natur som sades i inledningen."
    Det här tycker jag är sjukt intressant faktiskt, för han medger ju, och har alltid gjort, vad som är barns natur och att de är skapta (dvs har behov av) att sova på ett visst sätt. Men de som använder och argumenterar för metoden tycks ju alltid missa denna utgångspunkt. Han har ju hela tiden varit fullt medveten om att detta strider mot barnets behov. Metoden är ju gjord för föräldrarna därför att de i dagens samhälle inte kan anpassa sig till barnets behov längre.

    Anser man då att barn har ett värde, och vet att man behöver vara lyhörd inför deras behov, så stannar man vid detta faktum. Och genomför inte metoden. Det är väl någonstans där som skillnaden ligger mellan oss som inte använt den (tro mig, jag har varit nära många gånger under det helvete vi hade med dotterns sömn) och de som utan eftertanke är viliga att låta sina bebisar skrika. De anser nog inte att bebisens behov är lika viktiga, eller ens viktiga alls...
  • vittra
    Äldre 1 Oct 12:37
    peolexa skrev 2010-09-30 20:40:08 följande:
    Tack! Har börjat att läsa. Lite svårt att få tag i referenserna bara och läsa själva originalartiklarna. Jag är väldigt intresserad av vilka tidsperioder forskarna syftar till när de menar att det är skadligt för ett barn att skrika själv. För jag tycker att det verkar vara återkommande: Ja, barn blir skadade av att man låter dem skrika ensamma, vid upprepade tillfällen, under långa perioder. Det låter som att de har dragit denna slutsats genom att titta på föräldrar som kontinuerligt inte svarar på ett barns skrik (tänk: föräldrar som använder 5mm dygnet runt). Att aldrig svara till ett barns skrik kommer att påverka barnet, ja.

    Men vem är det som säger att barnet tar skada om man använder somna själv-metoden ett par nätter (ja, barnet kommer att skrika i ensamhet, men föräldrarna återkommer med jämna mellanrum till det) samtidigt som föräldrarna ger barnet MYCKET närhet, kärlek och fysiskt svar på skrik resten av dygnet?

    För den återkommande situationen för barnet är ju att föräldrarna ger det närhet, kramar det, tar upp det då det skriker. Tiden då barnet skriker ensamt är kort.

    Eller är jag helt ute och cyklar här?
    Det är ju oftast inte möjligt att läsa studier i sin helhet helt gratis på internet, oftast måste man betala eller ha kod för att komma åt dem. Jag fick tillgång till en stor databas med artiklar och studier genom skolan tidigare men nu verkade den inloggningen vara inaktuell!

    Dock kan man ju hitta en del på biblioteket...

    Det finns ju en gråskala mellan att aldrig svara på barnets signaler och att alltid göra det... som sagt enstaka gång gör ingen skada så tillvida att man i övrigt är lyhörd, men ser man ett mönster i förälderns förhållningssätt där föräldern missar kommunikationen tillräckligt många gånger (hur mycket som är skadligt är givetvis olika för varje enskild barn och man kan inte sätta en gräns) så skadas barnet.

    Personligen anser jag inte att det är antalet gånger som är det viktiga, för det är omöjligt att säga, det är hela förälderns attityd och förhållningssätt som är avgörande. Om föräldern hela tider tycker att barnet är besvärligt och att det är jobbigt när de kräver närhet och uppmärksamhet, när man kanske gör just sådant som att använda denna metod, för att undvika att ha bebisen så tätt inpå sig, blir det farligt! Detta om vikten av ett positivt förhållningssätt kan man läsa närmare om i Brobergs bok "anknytningsteori". Han menar att dessa föräldrar inte inser vikten av emotionell tillgänglighet. Det blir rätt tydligt i denna tråd tycker jag...
  • Äldre 1 Oct 12:37
    vittra skrev 2010-10-01 11:05:59 följande:
    peolexa, nu är det ju en viss skillnad mellan det Eckerberg förespråkar (dvs ingen tröst, ingen fysisk kontakt öht) och det som står att läsa på growing people.

    Sedan får man inte förglömma, det var bara några år (?) sedan som Eckerbergs metod faktiskt var den som hela sjukvården rådde till! Man ansåg att spädbarn fungerar precis som hundar och bör betingas för att få ett önskvärt beteende. Som tur är finns det endast ett fåtal bvc-sköterskor kvar idag som anser att bebisar är som hundar...

    Det Thunström skriver om ett är stort steg i rätt riktning, hon anser åtminstone att man oftast ska vara lyhörd inför bebisens signaler (dvs skrik).

    Sedan det Eckerberg skriver om Gustafssons kritik är ju bara rent skitsnack. Fattar man inte det så då har man nog inte mycket mer att diskutera... enda dokumenterade metoden... och ingen förståelse för föräldrarna... ?!
    Hans svar på kritiken han får är precis lika nollställd som hans metod överlag, och här kan han helt och hållet ta i hand med AW som är precis lika nollställd hon också, både i bemötandet av kritik (som alltid blir smutskastning) och i hennes metod vars "teori" hon påstår grundar den är rena sagor påhittade av henne!
    Att jag hänvisade till det som står skrivet på www.growingpeople.se var på grund av det faktum att man gång på gång i tråden skriver att om bebisar på skrika lite ensamma en stund så blir de skadade för livet. Och Thunström menar ju på att man ska låta barnet skrika lite. Och att det inte är farligt.

    Nej, jag själv personligen har inte helt följt Eckebergs metod för att få barnet att somna själv. Det är en viss skillnad mellan metoderna (även om jag inte kan se att Eckeberg promt tycker att det ska vara 5 minuter mellan besöken, det står CIRKA 5 minuter i den text som jag har läst). Att jag diskuterar detta överhuvudtaget är för att jag inte tror att barnet blir skadat av att skrika korta perioder i ensamhet.

    För det finns någ många föräldrar där ute som, även om de inte använt någon metod för att få barnen att somna, som låter barnet skrika en stund innan man ger det respons. Och att alla dessa barn skulle bli skadade, om de resterande tid har trygga, glada och stöttande föräldrar, det har jag svårt att tro.
  • Äldre 1 Oct 12:58
    Rockan skrev 2010-10-01 10:11:12 följande:
    Eckerberg är ju dock väldigt tydlig med att hans egen metod faktiskt är till för föräldrarna, inte barnet, och dessutom går emot barnets naturliga instinkt.

    "Små barn är egentligen skapta för att sova tillsammans med sin mamma, vakna flera gånger varje natt och somna om efter att ha snuttat litet på bröstet. Så har barn sovit sedan mänsklighetens begynnelse för miljoner år sedan. Den sovrutinen är fortfarande den vanligaste i många kulturer."

    "Barn är olika och en del barn protesterar intensivt mot att bli lämnade ensamma i sängen när de skall somna. Det strider ju mot deras natur som sades i inledningen."
    Ja, och varför är metoden till för föräldrarna? Jo - för att de ska KUNNA VARA BRA FÖRÄLDRAR TILL SITT BARN resterande tid på dygnet. Inte bara på natten.

    Det här skriver jag till alla som inte kan förstå hur man kan använda en metod till att hjälpa sina barn att sova:

    Jag kan bara tala förmig själv, som har haft hand om en liten kille i princip helt ensam. Han har sovit 1-2 timmar i stöten sedan han föddes. Aldrig sovit längre perioder. Alltså har jag under 6 månader endast sovit korta perioder på 1-1,5 timmar i 6 månader. Har aldrig kunnat lämna bort barnet en stund för att kunna få vila ut, åtminstonde EN gång. Till detta hör också att jag tagit hand om en sjuk sambo, samtidigt. Till slut hade jag inga krafter kvar för någonting. Alls. Började känna att jag inte ville ha mitt barn (och hur kul är det?). Kände mig hatisk mot allt och alla. När lillen vaknade på natten fick jag gå ut ur rummet och slå i en vägg för att kunna behärksa mig och inte skada mitt barn (och hur BRA tror ni att man känner sig som förälder då?).

    OCH hur skadligt är det inte för ett litet barn att se sin mamma svart av ilska i ögonen? Är det skadligare än att få vänta en stund och skrika lite själv? Jag är helt övertygad om detta (och läste i någon forskning som någon hänvisade till här att det var det värsta man kunde göra mot ett barn: föräldrarna som ska vara de trygga blir hotfulla)!

    Jag har inte använt somna själv-metoden på ett brutalt sätt. Men den fick mig att inse att man KAN låta ett barn skrika lite för att lära sig att komma till ro själv och på så vis även somna om på natten utan att behöva få hjälp. Bara man låter barnet veta att man finns där ex.  genom att tala till det. Göra det tryggt utan att man behöver amma/vagga det till sömns. Jag tror också att man ska lyssna till HUR barnet skriker och ta upp det om det är mycket upprört. Så har jag gjort.

    Och visst. Jag gjorde detta för att JAG skulle orka leva. Men att detta påverkar mitt barn positivt tycks ni ju inte förstå! Visst, jag drar fortfarande ett tungt lass här hemma - men med lite mer sömn så känner jag i alla fall att jag har tålamod till att vara en bra mamma till min pojke. Och det tror jag gynnar honom i slutändan. Så varför kan inte det som är bra för föräldrarna vara bra för barnet i det långa loppet? Typ lite konsekvensetik-tänk.

    Jag är jätteglad för er som, trots att ni haft det kämpigt med barnens sömn, inte känt er tvingade till att använda någon metod som ni inte tror på. Att ni orkat härda ut på något sätt ändå. Men alla är inte lika. Alla har inte samma resurser och förutsättningar. Att då trycka ner människor som funnit ett sätt att hjälpa familjen att fungera genom att säga att de skadar sina barn för livet känns för mig ganska onödigt.

    Nu sätter jag för min del punkt här. Jag ska nog inte diskutera 5 minuers-metoden fler gånger eftersom att jag inte har följt det till punkt och pricka och inte stöder den till punkt och pricka. Men som sagt: det som triggar igång mig är att man så ignorant påstår att i princip det värsta man kan utsätta ett barn för är att skrika lite när det är ensamt. Oavsett hur situationen ser ut. Allt är så svart eller vitt.
  • 1969
    Äldre 1 Oct 16:53
    peolexa skrev 2010-10-01 12:58:10 följande:
    Ja, och varför är metoden till för föräldrarna? Jo - för att de ska KUNNA VARA BRA FÖRÄLDRAR TILL SITT BARN resterande tid på dygnet. Inte bara på natten.
    Och där har du ju verkligen stöd i forskningen om spädbarn och stress. Bebisarnas stresshormon-nivåer speglar ju till stor del mammans, så det ÄR viktigt för bebisen att mamma mår bra. Viktigare än var man sover, hur ofta man ammar, om man får ersättning istället, eller huruvida man åker vagn eller sjal på stan o.s.v. 

    Jag hörde ett så bra program på P1 om detta för något år sedan, tyvärr hittar jag det inte i SR-arkivet. 
  • Äldre 1 Oct 20:23

    Hur många gånger jag än rättar mig själv inför er och säger att han har inte skrikigt själv, så verkar ingen lyssna.
    Jag använde fel ord. Sorry !!
    Jag tycker aldrig att min pojke är besvärlig eller att jag inte vill ge honom närhet.
    Det vill jag göra hela tiden, finns inget underbarare.
    Men jag vill också att han ska få sova gott, han blir så mycket nöjdare och gladare då.
    Och det gör han nu.

    Även jag sätter punkt här. Känner att jag varken behöver läsa eller skriva här mer.

     


    Älskar våran underbara pojke Miliam mest utav allt <3
  • Äldre 3 Oct 21:47
    peolexa skrev 2010-10-01 12:58:10 följande:
    Jag kan bara tala förmig själv, som har haft hand om en liten kille i princip helt ensam. Han har sovit 1-2 timmar i stöten sedan han föddes. Aldrig sovit längre perioder. Alltså har jag under 6 månader endast sovit korta perioder på 1-1,5 timmar i 6 månader. Har aldrig kunnat lämna bort barnet en stund för att kunna få vila ut, åtminstonde EN gång. Till detta hör också att jag tagit hand om en sjuk sambo, samtidigt. Till slut hade jag inga krafter kvar för någonting.
    Det du beskriver får mig att fundera över varför vi inte når fram till varandra när vi diskuterar.

    Om man hamnar i det där helveteshålet som utmattning och sömnbrist skapar OCH inte kan få avlastning så kan 5 mm vara en lösning för att föräldrarna ska få tillräckligt med sömn för att orka ta hand om barnet. Det är med andra ord en desperat åtgärd i ett desperat läge.

    Jag skulle önska att vårt samhälle kunde erbjuda annan hjälp i sådana lägen - för det handlar ju om att åtgärda föräldrarnas sömnbrist. Tänk om föräldrar till kolikbarn kunde få hjälp med städning och matlagning så att de kunde slänga sig i säng så fort barnet sover! Det är ju så att ett spädbarn sover mer än en vuxen behöver, det är bara att sömnen fördelas så styckat och opraktiskt över dygnet.

    I brist på sådana system får vi tyvärr acceptera att det finns människor som inte har avlastningsmöjligheter och att de tvingas ta till SHN eller 5 mm för att inte gå under.

    Men, när metoderna börjar betraktas som norm så har vi hamnat fel. Man ger ju inte antibiotika till de som kan klara av en infektion med sin eget immunförsvar och man borde inte använda 5 mm om man kan tillgodose de vuxnas sömnbehov på annat sätt. 

    De vore däremot bra om de som inte har andra alternativ gjorde precis som du, dvs anpassade metoden så att den inte blir fullt så brutal som dess upphovsmän avsett. Det leder mig in på nästa reflektion i denna debatt.

    Du, och andra, har ju inte använt 5 mm i den form som jag och andra menar är så skadlig. Just att man lyssnar till sitt barn och mjukar upp metoden så att den fungerar för det individuella barnet är det som är så bra

    Jag har haft två kolikbarn och fick nästan personlighetsstörningar av sömnbrist så till slut provade jag 5 mm. Visst funkade det, svettigt var det och han grät och jag grät och aldrig har jag mått så dåligt som förälder - det gick mot alla mina instinkter. Den fjärde kvällen somnade han dock snabbt och jag var så lycklig, ända tills han lärde sig klättra ur sängen. Då visade han tydligt hur han hatade sin säng! Vi bar tillbaka honom till sin säng och oftast låg vi med honom i den och det tog aldrig mindre än över 2 timmar att natta. I flera år hade vi det så, det var en katastrof för hela familjen...

    Jag har ofta önskat att vi inte lärt honom hata sin säng så intensivt. Jag har också önskat att mitt BVC inte predikade nanny-metoder som det enda rätta. Idag har jag lärt mig helt andra sätt att vara förälder och det fungerar bättre och utan bråk
Svar på tråden 5 minuters metoden !!