krabbelur skrev 2010-09-30 22:54:28 följande:
Ester09: Jag tipsade om Lars H gustafsson tidigt i tråden, därefter har någon annan också gjort det och nu du men responsen på dessa inlägg uteblir. Uppenbarligen är det inte många förespråkare för 5 mmm som läst den eller som ens är intresserade. Synd!
Jo då, har läst en del av Lars H Gustafsson. Det har även Eckeberg gjort, som kommenterar hans kritik bland annat på det här sättet:
”Till barns rättigheter hör enligt mitt förmenande rätten att växa upp i en välfungerande familj, om denna möjlighet finns. Om man i likhet med Lars H Gustafsson och Marie Köhler direkt avråder föräldrar från den enda dokumenterade metoden att få barn att sova, när hela familjen sviktar under sömnlöshetens ok – ja, då kränker man barnets rättigheter.
Barnet har ingen rätt att få sin vilja fram om detta leder till att föräldrarna sviktar i sin föräldraroll. Det är stor risk för det om föräldrarna lyder råden i ’Leva med barn’, där de uppmanas att sova i skift på nätterna om barnet inte tröstas av vaggvisor mitt i natten.
Dessa råd illustrerar den stora svagheten i Gustafssons ensidiga fokusering på just barnets rättigheter. Han har lätt att sätta sig in i hur ett litet barn kan känna – men råden tyder knappast på samma förståelse för hur föräldrarna känner. Barn och föräldrar utgör ett system där alla delar måste må bra för att barnen skall må bra.”
Kan, om vi nu ska hänvisa till enskilda läkare, citera vad Malena Thunström (med.dr, barnläkare Barnhälsovården, Akademiska Barnsjukhuset, Uppsala) skriver om sömn och sömnproblem:
"
Sömnproblem är mycket vanliga hos små barn. Ungefär var femte barn har mycket svårt att somna in vid läggdags och vart tredje vaknar och skriker många gånger på natten.Lindriga sömnsvårigheter är förstås ännu vanligare. Före 6 månaders ålder är det tveksamt om man kan tala om sömnproblem eftersom många barn behöver vakna för att äta på natten."
"Vid 3-4 månaders ålder sover många barn, eller skulle kunna sova, under större delen av natten. Om barnet inte klarar detta vid 5-6 månaders ålder så kan man fundera lite över läggningsvanorna. Om barnet alltid suger sig till sömns vid bröstet eller flaskan eller vaggas i famnen tills det somnar kan det ha svårt att somna om igen själv efter ett normalt nattuppvaknande.Det är normalt att spädbarn ofta vaknar under en period av ytlig sömn. Barn lär sig att förknippa vissa saker med att somna. Att vara i samma sovrum, ligga i en särskild säng eller att hålla i ett speciellt gosedjur eller en filt kan vara mycket viktigt för barnet. Dessa saker är desamma, de finns kvar när barnet vaknar upp på natten och då känner barnet sig lugnt och tryggt och somnar om. Men, om barnet har vant sig vid att det är mamma eller pappa som måste finnas där för att det ska kunna somna om, så blir barnet kanske oroligt tills man går upp och vaggar eller matar."
Här är också de tips hon ger för att hjälpa barnet med sömnproblemen:
Första hjälpen vid läggdags
Introducera en liten nattramsa eller vaggsång som ni upprepar varje kväll när barnet ska sova, försök att göra den personlig. Det får henne eller honom att inse vad som är på gång. Lägg barnet i sängen, smek över huvudet och ge en godnatt puss - godnatt och sov gott i din goa säng! Lämna barnet med dörren på glänt. Om barnet gråter vänta en stund och se om barnet är på väg att glida in i sömnen. Om det fortsätter att gråta gå tillbaka men lyft inte upp barnet ur sängen. Man kan upprepa vad man gjorde tidigare, smeka barnet över huvudet och säga godnatt. Om barnet är mycket ledsen ska du ta barnet i famnen en stund tills det lugnat ner sig, lägg sedan tillbaka barnet i sängen. Tänd inte ljuset och lek absolut inte för då kan barnet vilja vara vaket och roa sig i vuxet sällskap på natten i fortsättningen. Nätterna ska vara neutrala, nersläckta, och lite trista. På dagarna har man ljust, kul och leker. Lita på dig själv. Inse att du gör ditt lilla barn en tjänst genom att hjälpa honom eller henne att sova. Det är inte farligt, det är skönt att sova.! Hon skriver vidare:
"Om barnet vaknar på natten och skriker kan man först snabbt och tyst gå och titta till barnet. Något kan naturligtvis ha stört barnet, det kan till exempel ha bajs i blöjan. Om ingenting verkar vara fel, försök att låta bli att lyfta upp barnet ur sängen.
Gör som vid läggdags, smek barnets huvud, säg godnatt och gå eller sitt stilla på en stol en bit bort. Om barnet fortsätter att skrika så gå tillbaka efter några minuter och gör samma sak igen. Och igen, om barnet är mycket upprört så sitter man tyst med den lilla en stund tills han eller hon har lugnat ner sig, och sedan lägger man ner barnet i sängen igen.
Det är viktigt att lugna barnet och visa att man finns där, men uppmuntra inte barnets skrikande genom onödig uppmärksamhet eller genom att ge något att äta, barnet kan då lätt få till vana att vakna och skrika efter att mamma och pappa ska komma med goda saker på natten.
Har man bestämt sig tillsammans, mamma och pappa, och orkar vara vänlig, bestämd och konsekvent, så har man oftast cirka tre protest- och skrik-kvällar och nätter att ta sig igenom. Men efter det har de flesta barn kommit in i nya vanor och sover mycket bättre.
Det märks också på dagarna, barnen blir mer harmoniska, orkar mer, är inte så trötta och irriterade utan fulla av ny energi: Visst var det synd om mamma och pappa när barnet tidigare inte sov på natten, men nu ser man att det framför allt är för barnets egen skull som man bör försöka vänja in nya goda sömnvanor."
Allt detta går att läsa på www.growingpeople.se
För mig är det inte troligt att man som läkare på en hemsida som rekommenderas av all sjukvårdpersonal jag mött (förlossning, BB, BVC) ger information om förhållningssätt som är SKADLIGT för barnet. Detta förhållningssätt ges också ut i form av broschyren "När barnet ska sova" som ges ut av Landstinget i Uppsala län (broschyren är författad av barnläkare, psykolog och distriktsköterska).