ADD symptom hos vuxna

Det här är jag på pricken alltså. Har gått mycket hos psykolog och kurator från det att jag var 8 fram tills 16års ålder. Problematiken med mig kvarstår än. Om det inte vore för min sambo som jag träffade när jag var 15 så hade jag aldrig ordnat upp skolan.

Nu börjar det hända saker. Efter kompletteringar fram och tillbaka så har jag äntligen fått en tid på allmänpsykiatrin. Tror att det var i september. Ett första samtal för bedömning. Skulle få hem en massa papper som jag skulle fylla innan. Just nu är jag inne i en down period. Är sjukt trött hela tiden. Men nu är det semester så jag hoppas att det hjälper mitt mående lite grann iallafall. Har blivit sjukriven 25% också. Hoppas att det räcker. Nu ska jag bara vila upp mig på semestern, eller så gott det går med 2 barn. Har iallafall inte planerat in några direkt krävande aktiviteter. En vecka på Mallis med all-inclusive och extra förstärkning av min mamma är nog precis vad jag behöver.

Nu är utredningen färdig och diagnos fastställd. 

Skönt att få kvitto på varför livet är som den är och lättare acceptera det hela själv. 

Ni andra med diagnos, hur har det löst sig med livet och arbeten? 

Testade ritalin en gång i party-syfte utan att bli speciellt party efter 5 piller. Mitt umgänge sa att jag kanske hade add/adhd eftersom jag inte vart så hypad. 

ALLA dessa "symptom" stämmer in på mig: till och med överkonsumtion av kaffe/cigg, + social fobi, depression, ångest och ätstörningar. 
Ska göra en utredning tror jag. Vill inte behöva kämpa för att klara vardagliga saker.

Nu har jag varit på mitt första bedömningssamtal på psykiatrin. Var där igår i ca 2 timmar och berättade om mig själv och mina svårigheter mm. Så idag är jag helt slut. Sov 4 timmar på eftermiddagen... nu ska psykologen gå igenom allt vi pratat om och diskutera med några kolleger... sen får vi se om jag får någon utredning. Hoppas på det.
Lite intressant var att hon tyckte att det var en slags hyperaktivitet att fastna i intressen och snöa in sig på saker. Ser mig själv inte som någon hyperaktiv människa snarare tvärtom. Men men, det är väl hon som är expert på ämnet och inte jag.

Så nu är det bara att vänta och se.

Hej alla kunniga.

Jag har sedan en tid börjat misstänka att jag har add. Jag hittade en lista på symptom som jag skrev kommentarer till - ge gärna feedback och berätta vad ni tror! Tack.

En känsla av att aldrig få någonting gjort. Stämmer ? Det kan röra sig om vardagliga saker, så som disk, städning, betala räkningar etc. Ångesten infinner sig tidigt och gör mig paralyserad. Även i det stora hela är detta ett problem. Jag står på ruta 1 i jobbsituationen (arbetslös just nu), och det känns som att det inte skulle behöva vara så. Jag får inte fram den del av mig som vill prestera. Framför allt inte när det finns ett ?måste? ivägen. Jag känner inget självförtroende att kontakta arbetsgivare face-to-face eller att ringa upp dem. (även om det gäller ett jobb som jag verkligen tror att jag kan klara av och vill ha)

2. Svårt att organisera göromål. Stämmer ? Har stora problem med att organisera vardagen , planera och sätta igång med saker. Börjar ofta i fel ände och tröttnar fort. Tänker ofta på att jag borde träna och vara ?duktigare?, men finner ingen ork.

3. Kronisk ångest eller svårigheter att komma igång Stämmer ? Slående likhet... Ständig ångest och inre oro över allt mellan himmel och jord. Speciellt jobb/pengar/måsten/sjukdomar/världsproblem.

4. Många projekt på gång samtidigt; problem att fullfölja Stämmer ? har haft många affärsidéer och drömmar om pengar mm. Har nu slutat att prata om affärsidéer med folk och bekanta, för att inte verka allt för konstig och drömmande. Det är ju inte helt accepterat, man ska helst rätta sig in i ledet och jobba 07-16.

5. Tendens att säga vad som faller en in, ofta utan tanke på omständighet eller tidpunkt Stämmer delvis ? har tidigare varit mer åt det hållet, men på senare år är jag oerhört självkritisk och tänker allt för mycket på hur jag agerar i sociala situationer, vilket leder till mera nervositet och att jag får svårare att passa in och prata med människor på ett avslappnat sätt. Se även punkt 4.

6. Ständigt sökande efter nya stimulanser i tillvaron Stämmer ? Har framför allt tidigare varit allt för impulsiv, och köpt saker jag inte haft råd med och försatt mig i skuld. Mycket dator-sittande, spelande och godisätande mm. Började snusa tidigt, och som barn kunde jag vakna kl 5 och springa till TV-spelet för att sitta uppslukad av det tills någon vaknade och sa till

7. Blir lätt frustrerad, uttråkad Stämmer ? Har på senare år blivit mycket lugnare, men kunde som barn och yngre få mindre vredesutbrott och t ex kasta sönder ett flertal golfklubbor mm. Ofta uttråkad och känner att jag inte gör något som är tillräckligt stimulerande.

8. Lättdistraherad, svårt att fokusera koncentrationen längre tid, "glider lätt iväg" i tankarna Stämmer ? Har svårt för att läsa långa texter i ett och samma svep, har läst mycket få böcker, hellre tittat på film. Har ofta svårt för att fokusera på vad andra människor säger när jag pratar med någon direkt, speciellt om jag får instruktioner vilket leder till ännu mera stress och press. Stressen kan göra att det låser sig.

9. Ofta kreativ, intuitiv, hög intelligens Stämmer ? Tycker om att skapa, gick ett kreativt gymnasium och klarade mig betydligt mycket bättre i de praktiska ämnena, fick kämpa något med ex. Biologi och andra ämnen som inte kändes intressant för mig. Bra på problemlösning, och får höga resultat på IQ-test.

10. Svårigheter att "gå den formella vägen", följa den etablerade, korrekta proceduren Stämmer ? Har alltid kännt så här! Jag har svårt för aktoriteter, vill helst hitta egna vägar, svårt för att hitta inspiration att satsa på utbildning eller att över huvud taget tänka och satsa långsiktigt på mig själv. Lågt förtroende för stat/polis.

11. Otålig; låg tolerans mot frustration Stämmer ? Jag vill ha resultat DIREKT. Annars ger jag ofta upp. Jag har under ett fåtal kortare perioder tränat styrketräning som vuxen, och då mådde jag bättre. Jag har dock mycket svårt för att börja träna när jag väl slutat, och att hålla i träningen mer än några veckor/månader känns omöjligt eller mycket svårt.

12. Impulsiv, verbalt och/eller i handling Stämmer delvis

13. Tendens att ständigt oroa sig i onödan Stämmer ? Alltid hört att jag var ängslig som barn, oroade mig ofta för saker. Som vuxen har jag haft problem med hypokondri, hiss-skräck och jag oroar mig ofta inför kommande situationer och tillfällen där jag inte har 100% koll på vad som kommer att hända. Kontrollbehov som leder till oro.

14. Känsla av att något negativt kommer att hända, osäkerhet Stämmer ? se punkt 13.

15. Känslo-svallningar, humöret åker berg-och-dalbana Stämmer -humöret är dock på

senare år för det allra mesta neråt eller mycket neråt.

16. Rastlöshet -Går upp och ner, men upplever sällan att jag är tillfredsställd eller nöjd.

17. Tendens att fastna i missbruk Stämmer delvis, Snusar konstant, dricker mycket kaffe, och konsumerar ibland mycket alkohol, som har lugnande effekt.

18. Kroniskt dåligt självförtroende Stämmer fullt ut.

19. Felaktig själv-bild Stämmer delvis, dåligt självförtroende och möjligen en missvisande självbild och känslan av att inte räcka till eller att riktigt ?duga? jämfört med andra.

20. Familje/släkt-historia av ADHD eller andra problem med impuls-kontroll och humörsvängningar Stämmer inte vad jag vet. Dock finns det någon i släkten som har panikångest.

I övrigt konstant trött, och oftast väldigt inproduktiv. Jobbigt med sociala situationer och har alltid haft lite svårt för direkt ögonkontakt.

Här ligger jag mitt i natten och känner igen mig själv till 99%. Jag har efter föräldraledighet börjat läsa igen och läser min sista termin på lärarprogrammet. Jag har tänt det förr, att det är nåt "fel" på mig då jag kan sitta, allvarligt talat, en hel dag och bara drömma mig bort när jag vet att jag har skitmycket att läsa. Jag vet liksom inte vart jag ska börja när jag har så mycket att göra så jag gör ingenting.

För några år sen fick jag panikångest en dag när jag skulle åka iväg till skolan och det var mycket den dagen. Jag skulle behöva prestera i flera timmar. Jag ringde vc för jag trodde jag skulle dö. Fick möta en kurator ganska snabbt och det konstaterades att jag hade GAD. Fick KBT en hel sommar och mådde bra, hade verktyg att hantera ångesten med.

Nu känns det dock värre. Snart är min utbildning klar och jag ska jobba. Jag ska ansvara för andras ungar. Jag har panik!

Började googla adhd men är inte hyperaktiv och snubblade då över add. Klockrent! Det är jag!

Men vad gör jag nu? Vill jag ha diagnosen på papper?

Jag har en kusin som i vuxen ålder fick sin diagnos asperger och hon ångrar att hon har det på papper.

Det känns skönt att ha hittat "felet" med mig men samtidigt blir jag väldigt ledsen. Jag kommer aldrig bli frisk från det här.

På vilket sätt skulle det vara negativt att få en diagnos på papper? Funderar själv på en utredning då jag vill ha svar på varför jag mår som jag gör.

Kan man bli sämre när man har ADD? Tänker om jag alltid haft det men inte mått så dåligt innan förrän nu för ca 7 år sedan och framåt. 

Jag är 40 år nu och det kanske är på tiden att få veta.