varför vill ni se mig gråta?

Jag vill inte på nått sätt förringa din ålder eller påstå att det du känner inte är på riktigt men jag är 27, ung nog för att minnas EXAKT hur det var att vara 16 och gammal nog att inse att den tjejen inte finns längre :)

Det som attraherade och tände mig då får mig att skratta i dag. Man förändras och man mognar jag kommer förmodligen skratta åt det jag säger i dag om 10 år.

Det du säger nu som gör att din ålder blir väldigt påtaglig är att allt du gillar med honom har med hans utseende att göra ett kriterier som känns väldigt oviktigt i förhållande till andra egenskaper som man uppskattar och värdesätter senare i livet.

Och sen säger du att han är empatisk men det orkar han inte visa? Att vara empatisk är att känna för andra människor och kunna lida, glädjas och förstå andra människor.

Men vad gör han för dig?
Jag frågade vad som var bra med honom och vad han gjorde för dig? Och du svarar med hans utseende....

Vad är det med honom som gör dig lycklig?
Utseende gör ingen lycklig....

men jag skrev ju: Fast det viktiga är ju att han är snäll och omtänksam, han bryr sig verkligen om alla, han är empatisk. Dock orkar han inte alltid visa det och det gör att han inte orkar med vissa människor och det stör dem också snackas det massor av skit.

Det är ju det viktigaste med honom, och man kan vara empatisk utan att vilja visa det. Om man mår dåligt sjlv så kan man börja må ännu sämre om man tar på sig alla andras problem, så han orkar inte engagera sig i de människorna för att det blir för jobbigt

eftersom vi offecielt BARA är kk så är ju hans utseende och det faktum att han är grym i sängen det viktigaste för mig

Han gör mig lycklig för att han altid finns där, för att jag vet att han altid finns. han vill inte att jag är hos honom altid, men om jag skulle gå dit nu för att jag kände att jag behövde det så skulle jag få stanna. Han är aldrig dum mot mig även om jag kan vara asblåst ibland och han tar mig i försvar då någon är elak mot mig. Han låter mig vara den jag är och kräver aldrig något av mig.

Men då så!

Nu verkar ju allt vara bra?
Då tycker jag att du ska strunta i oss och dina vänner och njuta av ert förhållande.

Lycka till.

que? blev du sur? jag har ju sagt samma sak helatiden, jag har ju aldrig sagt att JAG har ett problem, det är ju alla andra som har problem med mig... Förlåt igen då :-/

Nej jag blir inte sur :) det är ditt liv precis som du sa. Jag känner för dig och ställer gärna upp och pratar och lyssnar men jag förstår nu att du inte vill det, för precis som du säger så är det inte du som har problem med ditt förhållande.

Du skriver att du har relationsproblem
Att din vänner vill anmäla honom för våldtäkt och misshandel.
Att din mamma vänder dig ryggen och att ingen här inne är snäll och respektfull emot dig.

Men jag försöker prata med dig och jag tycker jag har varit trevlig men du har inget problem att prata om? Han är toppen och ni har det bra. Det var vad du nu skrev.

Så vad ska vi prata om? Vad ska jag säga? Om du tycker att allt är bra så är det bra....
Jag kan ju inte gärna hjälpa nån som inte vill ha eller behöver hjälp?

Därför önskade jag dig lycka till.
ta hand om dig.

det är ju en tolkningsfråga eller hur. Mitt problem var aldrig han ju, det var ju alla har som gjorde det till problemet

mitt problem är ju att mina såkallade vänner inte klarar av att jag lever såhär, mitt problem är att mamma inte ens kan titta på mig mer, mitt problemär att alla ser mig som en misshandlad barnunge.

jag bad ju aldrig om hjälp med att lämna honom, men jag ahr tänkt på det nu då alla säger att jag är lurad, att han är ett as att mamma har rätt att jag kommer att få stryk, jag har tänkt på mitt liv i flera dagar. Men det avr ju inte det jag ville, jag ville ju ha stöd för att mina vänner var elaka och för att morsan hatar mig. Men ingen vill ge mig det stödet för det förkänar jag inte, för jag får skylla mig själv

Men om du var övertygad om att allt var som det skulle skulle du inte låta oss påverka dig.

Och om väldigt väldigt många människor här inne och i din direkta närvaro reagerar som dom gör inkl din mamma så kanske du ska fråga dig om ALLA andra har fel ?

Varför är dom elaka?
Vad har dom att vinna på det?
Är dom avundsjuka?
Är dom missunnsamma?

Eller ser dom nån dom tycker om som dom tycker far illa? Har frustrationen tagit tag i dem då du inte lyssnar?

JAG som inte ens känner dig önskar jag kunde ruska lite på dig och skrika HALLÅ!!!

Jag förstår att dom är oroliga, för det blir jag med. Jag förstår att dom blir arga och frustrerade för det blir jag med.

Du måste bestämma dig hur du vill ha det och sen leva och stå upp för det beslutet.
Är man vuxen nog att välja en sexuell relation är man även vuxen nog att ansvara över den och ta konsekvenserna av den.

Oavsett om det handlar om att kondom sjukdom graviditet brustet hjärta osv osv...

Om du bara slutar vara så envis och faktiskt stannar upp, lyssnar och funderar så ska du nog se att det finna fler där för dig än vad du tror.

Kom ihåg att ingen kommer älska och respektera dig högre än du säljv! Dulägger ribban! Lägger du den lågt kommer andra också göra det!

ok. Då får jag tacka alla för alla inlägg, jätte snällt av er att svara, att lägga tid och energi på mig, att ofra tid på mig trotts att jag är totalt hopplös.

Jag är hemma nu, jag kommer att vara det hela veckan förmodligen (förutom då jag är i skolan och blir trackad för att jag är tjock, ful, puckad och lurad) morsan ser till att altid ha annat att göra än att vara nära mig och pappa pratar bara forserat om en massa saker för att slippa prata med mig på allvar.

Min närmaste vän vägrar umgås med mig alls om jag inte dumpar honom först, det är ingen ricktig vän, hon vägrar tom prata med mig, hon skakar bara på huvet och säger "sluta med han så pratar vi sedan".

Men till hälgen, på fredag efter skolan så kommer jag att gå hem till honom, och jag kommer att njuta av varenda sekund jag får vara där, även då jag sitter ensamen i lägenheten medan han och killarna är på krogen där jag inte kommer in. Jag kommer att gråta lite över tjejerna på förfesten som aantyder saker om vad han gjort under veckan och sedan kommer jag att glömma det då han kommer hem 02.30, aspackad och frustrerad för att kvällen aldrig blir osm han tänkt sig. och en timme senare får jag sova bredvid den vackraste och underbaraste människan i världen.

Detta är vad jag har kommitfram till av allt jag läst. jag har kommitframtill att det bara finns en människa som accepterar mig för den jag är. Men jag är inte bitter, eller arg eller så om det låter så. jag är verkligen väldigt tacksam över er som faktiskt försökt, men jag är fortfarande väldigt, väldigt ledsen för alla elaka på hopp som jag fortfarande inte anser att jag har förtjänat

Men nu börjar jag nästan tro att deg här är ett skämt? Har du läst ETT ord av vad jag skrivit? Du är ju bara intresserad av att nån ska hålla dig om ryggen och tycka synd om dig!

Du vill inte lyssna på mig såvida jag inte tycker som du och det gör jag inte, vare sig nu eller sen. Så jag har inget mer att säga.

Det jag har läst mig till i trådarna här är folks omsorg och vilja (kanske inte helt snällt) att få dig att öppna ögonen för hur illa han behandlar dig. Ska du ha det här förhållandet som måttstock i framtiden så kommer du inte ha särskilt höga krav om du redan nu nöjer dig men sån här skit.

jag lyssnar och lyssnar och lyssnar, och ni säger samma sak. Jag måste jobba på min självkänsla (vilket jag erkänt i den andra tråden, bra självförtroende, dålig självkänsla). Jag skall sätta upp mina gränser, hur långt jag kan gå, men då jag nått dit så måste jag sluta med detta, och det har jag gjort (tex, så stannar jag inte om han verkligen skulle göra mig illa med flit, typ slå mig) och det har jag verkligen tänkt hålla, + alla andra saker jag har tänkt ut och skrivit ner.

Jag har tänkt prata med skolkuratorn som alla har sagt, jag skall verkligen försöka fixa detta med mamma, jag har försökt prata med henne idag, men hon vill inte. jag jobbar på det. Jag vill ju ha ett bra liv, såklart, jag vill bli respekterad, jag vill få eckta kärlek, jag vill vara normal.

Men jag kanske inte är normal?! jag vet inte.

Jag har fått jätte bra råd, jag har läst alla, jag har svarat på nästan alla inlägg, jag har följt råden, jag har varit tillmötesgående och snäll helatiden. Men ändå får jag höra helatiden att jag inte vill, att jag har bestämt mig osv. Jag hade ju bestämt mig innan tråden, nu gör jag ju som ni vill, men det blir fel ändå.

jag kanske kan lära mig något av det så att jag inte ivolverar mig i liknande förhållanden i fortsättningen?

Tack för alla svar jag har fått en del att tänka på, och några av råden har jag verkligen tagit till mig av
nu är det jag som styr mitt liv, tack så mycket  

Men som sagt, med tanke på trådens överskrift, jag hade verkligen hällst sett att ni gett mig denna insikt utan all gråt och ledsenhet. Men jag hade inte förtsått hur fl fungerade, nu vet jag det också

Känner igen mig, även om vi inte skrivit om samma saker.

Blev förr nedvärderad av andra kvinnor här, t ex när jag skrev om att jag mått dåligt efter en grov våldtäkt. Jag startar inte trådar om känsliga saker längre. man ska alltid vara så jävla tuff som kvinna/tjej och ta skit av alla, aldrig vara svag eller råka göra fel en enda gång. Särskilt här på FL, de är t o m snällare på flashback...

Finns så många som aldrig skulle göra något fel och aldrig råka ut för något och skulle de råka ut för något jobbigt så skulle de antagligen agera precis som de planerat innan.

Skriv inte trådar om jobbiga saker här om du tar åt dig av vad främmande skriver. Det gör inte jag längre. Skulle aldrig utsätta mig för det igen.

Fy vad hämskt det du varit med om, sådant kan man ju inet bara rycka upp sig ur

Det är sorgligt att folk tappar begräppen och släpper all mänsklighet då de är skyddade av anonymitet. Jag skall verkligen gör allt för att vara trevlig och snäll i alla inlägg om jag orkar stann på fl. Och jag förstår vad du menar med att inte starta fler personliga trådar.

Hoppas att ditt liv blivit bra och att du har andra som kan stötta dig lyckatill

Det finns moralkärringar här, men alla är inte det. Ni har nog stött på allt för många av det förstnämda.

mitt liv: Varför inte lära dig nåt av det redan nu? Gör slut på eländet gå vidare med skola osv tills du möter en kille som är mer på din nivå, och då menar jag inte åldersmässigt.
Att så många här säger samma sak på lite olika sätt och t.o.m dina kompisar måste ju bara betyda en sak eller hur?

Men må som du gör och ta mer skit från honom absolut. En vacker dag kanske han gör dig riktigt illa och då får du väl fundera på om det är värt det när det är försent.

det är så svårt att lära sig något av något som inte hänt. Vissa människor lär sig genom att läsa/höra/se oc vissa genom att göra. Jag är nog lite av båda kanske så jag har tagit åt mig av allt som skrivit som sagt och nu bearbetar och sorterar jag det för att komma fram till de bästa svaren och strategierna