40+ som äntligen är gravida - igen

Sagatula du & din man finns i mina tankar!!
jag är säker på att du går en ljus framtid till mötes!!!

Massor av styrkekramar!!!   

Äntligen kom en kallelse för mkp. Nästa måndag blir det. Hu så nervigt. Oro för att man inte skall hitta ett levande foster, oro för missfallsrisk och sedan den förbaskade väntan. Åh så skönt när detta är avklarat. Då skall jag känna mig riktigt gravid. Hoppas jag. Mår ju fortfarande så förbaskat illa och tänker att det ändå är ett tecken på att nåt lever därinne... När jag fick ma så försvann alla symtom. Vad tror ni? Är illamående och trötthet bevis för att graviditeten är aktiv?

Jag tror helt säkert att du har en aktiv graviditet om du fortfarande mår som du beskriver! Håller tummen och hoppas allt går bra!

Det vi har framför oss nu är 14 veckor med jobbigheter. Behandlingen startar med första cellgifterna om en vecka sedan blir det vila hemma en vecka därefter hel isolering och total utslagning av kroppen med cellgifter i ca 14 dagar. Sedan ska stamcellerna åter in i kroppen och då kommer nästa kritiska fas på ca 14 dagar. När det sedan är över kommer han få vara hemma väldigt mycket men under en period inte orka med speciellt mycket och rehabilitering är planerat och kommer trappas upp alltefter att han blir piggare. Man räknar med att han är i bra form till sommaren igen. Detta då om det inte tillstöter komplikationer under behandling. Det är ytterst vanligt med hjärnhinneinflammation, lunginflammation, blodförgiftning... Men framtiden är positiv!  

De patienter jag har följt genom stamcellstransplantation har inte fått de komplikationer du tar upp. Däremot har samtliga haft svåra smärtor i kroppens slemhinnor, svårt att svälja etc. Det beror på cellgifterna och man får morfin för det. Min erfarenhet är att det tar lite längre att komma tillbaka än man tror och att många i omgivningen förväntar sig att man är frisk för att man kapat sin MS. Tyvärr sitter den organiska tröttheten ofta kvar, för många resten av livet. Man måste gå in i en sån här behandling med realistiska förhoppningar. Jag skulle säga att det tar minst ett år innan man kan utvärdera. Se till att din man efter behandling och hemkomst får söka till Vintersol på Teneriffa. 4 veckor där, för sammanhållen rehabilitering är ovärderligt och en mycket god hjälp att komma i optimal form. Har en galopperande, progressiv MS och blir erbjuden transplantation så tycker jatt man skall göra det. Absolut. Lycka till nu, och försök att må bra. Du har ju själv en tuff tid framför dig och behöver samla kraft. Kram

En av makens absolut bästa vänner har genomgått samma behandling och han fick alla komplikationer på samma gång samt det du beskriver men trots det så var han åter och mådde bra efter sex månader. Vi har inga illusioner om att maken ska vara bättre före sommaren. Däremot så har jag läst rapporter från runt om i världen och de allra flesta har blivit av med sin fatigue och det var det första makens kompis kände som positivt efter sin transplantation. Vad det blir för maken får vi se det man vet är ju att de funktionsnedsättningar han har är kvar och kommer vara kvar. Myelin återbildas inte, det som är skadat är skadat. Vintersol på Teneriffa är ingen idé för en sak till som kommer vara kvar vad man ser idag är hans känslighet mot värme han skulle bara må sämre än han ändå kommer göra om han skulle till värme. Men att det kommer bli bättre det är klart men det tar tid... Just den här behandlingen har genomförts på färre än 20 patienter i Sverige så det finns inte så mycket underlag rent forskningsmässigt ännu.

Ja lycka till nu, verkligen. Var bor ni? Om han inte tål värme finns det ju andra rehabkliniker att söka som landstinget bekostar. Jag har följt fyra av de patienter du talar om, varav en har skrivit en bok, eller en blogg som blev en bok. Hennes symtom kapades bara inte utan hon fick tillbaka funktion genom att krafter kom åter. Tyvärr har Susanne kvar sin fatigue och det dröjde innan hon kunde acceptera det. Vilken tur, under omständigheterna, att ni har en nära vän som gått igenom detta. Kan tänka mig att det är ett ovärderligt stöd. Samtidigt är det ju oerhört individuellt, både hur man drabbas av MS och hur man upplever behandling. Jag hade en syssling som genomgick denna behandling, dock inte i Sverige. Det är några år sedan. Han överlevde tyvärr inte, men jag har inte detaljerna kring vad som gick snett. Jag håller tummarna för er och hoppas att du har utrymme att vila och glädjas över bebisen i magen. Oerhört starkt av dig att klara detta

Svagt positivt på stickan i morse : ) Tar ett nytt på tisdag o hoppas då vara fullvärdig "medlem" i denna tråd ; )...igen.
Måtte allt gå bra denna gång!!! Har inga nämnvärda symtom ännu men lite tydligare blodådror på brösten har jag nog.

Välkommen Underbara nyheter!!! Håller tummarna för starkare streck, men positivt är positivt!!!Grattis

Hoppas med dig