• Anonym (Oförs­tående­)
    Äldre 2 Jun 12:32
    54780 visningar
    717 svar
    717
    54780

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Äldre 2 Jun 14:51
    #31
    Anonym skrev 2011-06-02 14:42:58 följande:
    Jag har ännu inte sett någon som visat upp helt nödvändiga utgifter som gör att de inte kan klara sig på socialbidraget.
    Där är vi helt eniga, jag och min fd kombo levde på 2000 kr under socnormen för 2 vuxna i 2 år för att vi ville satsa på annat än svenssonlivet, helt utan problem. Jag tror att många helt felaktigt tror att försörjningsstöd är något man ska kuna LEVA på, det handlar enbart om att kunna ÖVERLEVA.

    Grannen lever på försörjningsstöd ocheftersom vi bor som vi gör så har hon fått möjligheten att behålla sin bil (vilket är helt rätt) men varje månad kör hon upp minst 1500 spänn på bensin helt i onödan, rörker ett paket om dagen mm. vilket ju ju givetvis leder till att hon har dåligt med pengar till nödvändigheter.
  • Anonym
    Äldre 2 Jun 14:58
    #32
    riboflavin skrev 2011-06-02 14:51:58 följande:
    Där är vi helt eniga, jag och min fd kombo levde på 2000 kr under socnormen för 2 vuxna i 2 år för att vi ville satsa på annat än svenssonlivet, helt utan problem. Jag tror att många helt felaktigt tror att försörjningsstöd är något man ska kuna LEVA på, det handlar enbart om att kunna ÖVERLEVA.

    Grannen lever på försörjningsstöd ocheftersom vi bor som vi gör så har hon fått möjligheten att behålla sin bil (vilket är helt rätt) men varje månad kör hon upp minst 1500 spänn på bensin helt i onödan, rörker ett paket om dagen mm. vilket ju ju givetvis leder till att hon har dåligt med pengar till nödvändigheter.
    När jag växte upp hade vi hundar (3 st), mamma hade bil och rökte. Hon levde i perioder på socialbidrag. Mamma tog valpar på hundarna och sålde svart (5000 kr/st)Trots detta så stängdes elen av ibland, vi kunde inte följa med på utflykter etc för det fanns inga pengar.

    Nu som vuxen kan jag tycka att det är konstigt. När jag bodde hemma ifrågasatte jag det aldrig.
  • Anonym
    Äldre 2 Jun 15:03
    #33

    En hel del barn är fattiga på nödvändiga saker därför att deras föräldrar väljer att lägga pengar på annat. T ex rökning, sprit,djur, egna intressen.
    Sedan är det väldigt synd om barn vars föräldrar jobbar häcken av sig och sköter sig exemplariskt och ändå knappt kan förse barnen med det de behöver.
    Sedan är man inte fattig bara för att familjen inte åker på utlandssemester. Det tycker inte jag känns rätt att koppla ihop med barnfattigdom.

  • Gissa
    Äldre 2 Jun 15:08
    #34

    Det handlar ju inte bara om vad man har för utgifter, vad man kan dra in på utan lika mycket på vad man har i inkomst.


    Om man varje månad har lika mycket i räkningar som man har i inkomst så GÅR det inte att spara undan pengar oavsett hur snålt man lever.


    Om man är i situationen att man varje gång man handlar tvingas välja mellan mjölk ELLER toapapper så känns det som ett slag i ansiktet att tvingas lyssna på folks fördömanden att man är slösaktig!

  • Anonym
    Äldre 2 Jun 15:12
    #35
    Gissa skrev 2011-06-02 15:08:25 följande:

    Det handlar ju inte bara om vad man har för utgifter, vad man kan dra in på utan lika mycket på vad man har i inkomst.


    Om man varje månad har lika mycket i räkningar som man har i inkomst så GÅR det inte att spara undan pengar oavsett hur snålt man lever.


    Om man är i situationen att man varje gång man handlar tvingas välja mellan mjölk ELLER toapapper så känns det som ett slag i ansiktet att tvingas lyssna på folks fördömanden att man är slösaktig!


    Men då måste man ju se över sina utgifter. Vi har en socialbidragsnorm i det här landet som ska räcka för de behov du har. Du får också pengar för utgifter som du kanske inte har (tv-avgift, morgontidning, lek och hobby etc). De pengarna kan du då använda för att täcka upp andra områden som du kanske prioriterar i stället.

    Jag säger inte att fattiga är slösaktiga, jag säger att de prioriterar fel. Om man inte har råd att betala hyran, eller måste välja mellan toapapper och mjölk, så har man gjort fel någonstans.
  • Anonym
    Äldre 2 Jun 15:13
    #36

    Såg en väldigt bra kommentar till en av artiklarna på bloggen.

    "Artiklar som denna odlar rätt mycket missuppfattningar, vilket syns i kommentarerna. Det som eftertryckligt skrivs BORDE vara rättigheter; mat, kläder, TV osv ÄR ju ocksa rättigheter, de ingar i det som förr kallades existensminimum, vilket innebär att om man inte har till detta far man bidrag. Ga in och titta pa vad som ingar när man far underhallsstöd sa far ni se, det är vad som behövs för en dräglig tillvaro, givetvis ingar kläder, mediciner etc.
    När mindre seriösa medier rapporterar om fattigdomsökningen, menar de antalet hushall som lever under 60% av medianhushallets inkomster. Dessa har ökat i antal, p g a att löner i manga ar har ökat snabbare än bade inflation och bidrag av olika slag. Det betyder att Medelsvensson har fatt det bättre utan att för den skull den lägsta decilen har fatt det sämre, de har dock inte ökat inkomterna i samma hastighet. Antalet fattiga i pengar räknat har minskat kraftigt de senaste 15 aren, närapa en halvering. Det är alltsa en stor framgang for politikerna av diverse färger, inte att bakslag."

  • Anonym (Sara K)
    Äldre 2 Jun 15:17
    #37

    När jag växte upp hade jag för små kläder i perioder. Mamma hade inte råd att köpa nya.
    Det fanns mat, men ofta fick det bli snabbmakaroner med lite peppar på.
    Allt vi ägde i möbelväg va köpt på myrorna och jag va sist av alla jag känner med att få hem en dator tex.
    Mamma rökte och hade bil i perioder. När hon inte hade råd att köpa cigaretter så fick hon krita i närmaste butik, eller så satt hon och letade upp gamla fimpar i askfaten och tog ut den sista tobaken för att rulla en ny cigg av det. Vid minst ett tillfälle hade vi ingen el. Vi satt bara med värmeljus och pratade lite eller läste.
    Mycket av pengarna gick till mediciner.
    När jag gick ut gymnasiet va det inget snack om att läsa vidare eller prata om att skaffa jobb.
    Jag fick ett telefonnummer till närmaste sockontor och det va en självklarhet för mig att det va det enda "rätta".
    Nu ser jag dock annorlunda på saken...

    (Nej jag går inte på soc nu, jag jobbar och planerar att studera för att sedan jobba igen)

  • Anonym
    Äldre 2 Jun 15:18
    #38
    trettioplus skrev 2011-06-02 14:17:52 följande:
    Nej, det är jag inte. Men jag skulle gärna äta nudlar några dagar den kommande månaden för att låta min unge åka på flaket, om så skulle vara.
    Från bloggen:

    "Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det."


    "Alla mammor och pappor som finns och lever ensamma och försöker få allt att gå ihop, ni är värda guld. Att ni finns och älskar era barn trots hårda ekonomiska situationer, det är värt mer än något."


    Sophie, som tog studenten förra året, uppskattar att hennes studentfirande kostade 6 000 kronor, med flak, balklänning, bil och champagne.


    Snacka om felprioritering. Mina ungar skulle inte få 6000 till studenten, och då har vi ändå över 60.000 netto varje månad. Jag tycker att det är helt hutlöst!
  • Gissa
    Äldre 2 Jun 15:25
    #39
    Anonym skrev 2011-06-02 15:12:58 följande:
    Jag säger inte att fattiga är slösaktiga, jag säger att de prioriterar fel. Om man inte har råd att betala hyran, eller måste välja mellan toapapper och mjölk, så har man gjort fel någonstans.

    Det kan också vara så att man har gamla utgifter som inte täcks av soc.normen men som ändå måste betalas.


    Jag vet inte om jag vill kalla det "felprioritering" om man väljer att betala dom räkningarna istället för att hamna hos kronofogden.


    Med gamla utgifter tänker jag på såna som tex möbler på avbetalning under den tiden man hade ett fast jobb med en fast inkomst och således hade räknat med att ha råd att betala dessa.


    Eller man kanske har en gammal skruttig bil som man MÅSTE ha för att man bor tjorvigt till eller jobbar på tider då inga kommunala färdmedel finns. Detta täcks inte heller av soc.normen och bensin och reservdelar/skatt/försäkring är inte billigt.


    Ibland känns det som om man anser att människor med sämre ekonomi på nåt sätt har förtjänat detta genom att vara slösaktiga/prioritera fel.


    Nåja, alla kan bli sjuka eller arbetslösa, det är inget jag önskar någon men lite förståelse brukar det i alla fall kunda skapa.

  • Anonym (känne­r igen)
    Äldre 2 Jun 15:27
    #40
    Anonym (Sara K) skrev 2011-06-02 15:17:06 följande:
    När jag växte upp hade jag för små kläder i perioder. Mamma hade inte råd att köpa nya.
    Det fanns mat, men ofta fick det bli snabbmakaroner med lite peppar på.
    Allt vi ägde i möbelväg va köpt på myrorna och jag va sist av alla jag känner med att få hem en dator tex.
    Mamma rökte och hade bil i perioder. När hon inte hade råd att köpa cigaretter så fick hon krita i närmaste butik, eller så satt hon och letade upp gamla fimpar i askfaten och tog ut den sista tobaken för att rulla en ny cigg av det. Vid minst ett tillfälle hade vi ingen el. Vi satt bara med värmeljus och pratade lite eller läste.
    Mycket av pengarna gick till mediciner.
    När jag gick ut gymnasiet va det inget snack om att läsa vidare eller prata om att skaffa jobb.
    Jag fick ett telefonnummer till närmaste sockontor och det va en självklarhet för mig att det va det enda "rätta".
    Nu ser jag dock annorlunda på saken...

    (Nej jag går inte på soc nu, jag jobbar och planerar att studera för att sedan jobba igen)
    Känner igen mig i det du skriver. Hade det ungefär likadant. Kommer ihåg att strömmen var avstängd ibland. Makaroner med peppar åt jag ofta. Mina föräldrar jobbade dock men slösade pengar på annat. Fattade inte så mycket då under uppväxten men när man flyttade hemifrån och vidgade vyerna så kan jag bara känna att mina förädrar är riktiga slarvers. Kan inte för ett dugg tycka synd om dem. För pengar fanns ju egentligen. Nu hör de av sig när de vill låna pengar. De är som barn som inte fått lära sig ett dugg om ekonomi.
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga