Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag har haft gympaskor många vintrar som tonåring för att jag tyckte att det var så fult med vinterskor. Det funkade bra.

Vad  menar du? Har inte kommenterat tandvård i ö.h.t i den här tråden??!!

Här är information om riksnormen: www.socialstyrelsen.se/Lists/Ar tikelkatalog/Attachments/18219/2010-12-28.pdf

Ni verkar tro att det handlar om mycket pengar, och att man enkelt får den ersättning det står att man kan få. Som till tandvård. Det är inte så enkelt, oftast får man avslag på sådana ansökningar. De som tror att man får till icke-akut tandvård lever i en fantasivärld. 

Nej det förstår jag, men ponera nu att den avbetalningen redan finns och livet inte går att backa tillbaka till den dagen man tog beslutet att köpa soffan på avbetalning.

Då undrar jag hur man gör när man "lägger ifrån sig" den utgiften.

Man säljer soffan secondhand och betalar av så mycket på lånet man kan med de pengarna man får for den!

Jag hamnade hos soc för några år sen.

Företaget jag jobbade hos skar ner på personal och tre veckor innan min provanställning gick ut så fick jag beskedet att jag inte skulle få vara kvar.

 

Jag var då medlem i ALFAkassan och ni har säkert läst i tidningarna om deras sjukt långa handläggningstider.

När jag skulle ha med dom att göra var deras handläggningstider uppe i 18 veckor.

ARTON veckor från inlämnande av intyg till utbetalning

Och hela tiden begärde dom in ytterligare intyg och kopior och då startade handläggningstiden om från noll.
(det låter inte klokt men så var det)
Expressen hade en artikelserie som hette "Det nya hårda Sverige) om någon minns den.

Under dessa 18 veckor fick jag "låna" pengar från soc, med förbehåll att när akassepengarna började komma så skulle allt betalas tillbaka till soc.

Den här tiden var den värsta i hela mitt liv.

Varenda dag gick åt till att kopiera papper (för pengar jag inte hade)och att ringa samtal
(som inte ersattes av soc.normen när telefonräkningen sen kom)

 

Känslan av att vara en samhällsparasit var lika påtaglig då som nu i den här tråden.

Jag har jobbat hela mitt liv och bidragit med mina skattepengar men likafullt ska jag känna mig som en utsugare som belastar samhället med mina kostnader.
Jag har inga husdjur, jag röker inte och dricker inte.

 

Vissa dagar hade jag inte ens mat, jag har ingen bil, hade inte ens råd att åka buss utan jag fick GÅ till soc.kontoret och det ligger inte direkt i grannhuset.

 

Dagarna innan bidraget skulle betalas ut så var jag så hungrig att jag var helt yr i huvudet och hade huvudvärk.
När bidraget kom var det fest, tänk att kunna köpa potatis, fisk, grönsaker

Hela 6500 kr fick jag. 4500 gick åt till hyran, ca 250 kr till el, jag betalade hemförsäkring och akasseavgift och hade sen ungefär 2000 kr kvar som skulle räcka till resten, bland annat då telefonräkning och pengar till alla papper som skule kopieras, mat tandkräm, tvättmedel,

 

Att klippa sig var det inte tal om, sån lyx fanns det inte pengar till.
Semester, haha, bara i drömmarna.
Mobiltelefon,nope,jag fick en gammal av min bror som han tänkte kasta men det var inte alltid jag hade råd att fylla på kontantkortet till den.

 

Snälla ni som är så fördömande, tala om vart man kan spara in på detta, och vart slöseriet finns för jag ser det fortfarande inte och jag känner mig kränkt för egen del och för alla andras del, dom som ni klankar ner på här

Ja, det är förjävligt. Jag hoppas att du fick pengarna retroaktivt (heter det så?) från alfakassan.

Mmm, va bra, sen har man ingen soffa men kanske är skyldig pengar ändå.

Ska man "lägga bort" dom avbetalningarna som är kvar då menar du , medans familjen sitter på golvet?