• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Åsa

    Att vilja att barnen ska ha det som "alla andra" är en dålig ursäkt för att ge dem ett exempel där man förbrukar pengar man inte har. Det går i så fall alltid att hitta jämförelseobjekt som har det bättre. "Varför får inte jag häst när kungabarnen har, som en kompis dotter sa som liten."

  • Lavish
    Åsa skrev 2011-06-02 20:44:35 följande:
    För femton år sedan behövde man ha jäkligt god ekonomi för att få kredit på sitt kort, att ha ett fast jobb gjorde det inte till någon självklarhet att få det beviljat. Idag räcker det att ha ett personnummer för att kunna spendera pengar man inte har, ofta på produkter med obetydligt andrahandsvärde eller rena förbrukningsprodukter.  Det egna ansvaret är visserligen störst men bankers och låneföretags kreditcirkus gör inte saken bättre.
    Ja, för bara några dagar sen fick jag hem reklam för att skaffa ett kreditkort med lite fina framtidsvisioner om resor och nya spisar som jag ska köpa för krediten. Jag är föräldraledig med ganska dålig SGI och har ingen fast anställning...
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 20:42:08 följande:
    Jag är 35 år och har aldrig köpt något på avbetalning. Jag har ett bostadslån och ett CSN-lån. Har aldrig haft något annat. Det finns faktiskt massor med människor som väntar, sparar och gentar innan de köper saker.

    Jag tycker det är bättre att låta skulderna gå till fogden. Efter några år kan du begära skuldsanering och blir med all säkerhet beviljad det också. Och har du redan väldigt låg inkomst så kommer inget att förändras eftersom du måste leva på existensminimum (vilket man redan gör) i 5 år.

    Att prioritera skulderna före sina barn tycker jag är en dålig idé, speciellt när man aldrig kan betala tillbaka skulden på den inkomst man har. Allt man betalar är räntorna och man kommer ha lika mycket skulder när barnen flyttar hemifrån.
    Ja, de finns, men jag tror faktiskt att de är i minoritet. Faktum är att man (så länge man har råd hela vägen) många gånger tjänar på att köpa saker på avbetalning.

    Betalningsanmärkningar sätter så pass stora begränsningara att det skulle krävas mycket innan jag rekommenderade det, ens i det fall du beskriver.

    Personligen skulle jag själv gå hungrig i fyra dagar och låta barnet äta, än att hela familjen får gå hungrig i två.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    Lavish skrev 2011-06-02 20:41:06 följande:
    Håller med. Ingen som inte faller utanför det sociala skyddsnätet (missbrukare, kriminell, gömd flykting) är fattig i ordets verkliga bemärkelse. Eller ja, kanske händer det att folk faller utanför fast de inte borde, men de är inte många och hade de stått på sig och gjort nyheter av sin sak hade de fått det de har rätt till.

    Att leva på existensminimum är att leva i totalt överflöd i internationell eller historisk bemärkelse. I ett annat land eller en annan tid hade inte ens de rika haft lika hög materiell standard som en socialbidragstagare i Sverige 2011. 
    Men så är det ju. Fattigdom i Sverige är om du lever på 60 procent av medianlönen. Om lönerna går upp så blir du fattigare, trots att du inte fått det sämre.

    Jag tycker att detta är ett konstigt sätt att definiera vad fattigdom är. Fattigdom för mig är när du inte har råd med det mest basala, men det anser jag att man har i Sverige. Det finns ingen i det här landet som måste gå hungrig, dock finns det många som prioriterar annorlunda och sen anser att de borde ha fått mer pengar till mat.
  • Anonym (Oförstående)
    Anonym (anonym) skrev 2011-06-02 14:34:27 följande:
    Fast så värst högt kan du ju inte ha klättrat om du nu lever strax över existensminimum?? Kanske hade varit bättre om du fått plugga ordentligt istället för att jobba så hade du kanske haft ett välbetalt jobb idag?
    Hehe kanske för att jag bara jobbar 50% för att vara hemma med mitt barn mera Jag klagar inte på att vara fattig för tillfället det är ett själv vald situation jag sitter i. De jag klagar på är de som gnäller för att de är fattiga när de gör tydligen dumma val och prioriteringar som leder till denna situation de sitter i.
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:48:10 följande:
    Ja, de finns, men jag tror faktiskt att de är i minoritet. Faktum är att man (så länge man har råd hela vägen) många gånger tjänar på att köpa saker på avbetalning.

    Betalningsanmärkningar sätter så pass stora begränsningara att det skulle krävas mycket innan jag rekommenderade det, ens i det fall du beskriver.

    Personligen skulle jag själv gå hungrig i fyra dagar och låta barnet äta, än att hela familjen får gå hungrig i två.
    På vilket sätt tjänar du på att ta en vara på avbetalning? Det skulle jag gärna vilja veta...
  • Themis
    MickeN1973 skrev 2011-06-02 20:43:05 följande:
    Man vill kanske ge sina barn det som andra ser som en självklarhet.

     
    Okej, så om jag råkar bo på fina gatan pga ärvt föräldrarnas hus är det helt okej att låna till en ny pool när båda är arbetslösa för att alla andra omkring har det?

    Blir ju heltokigt.

    Flytta i så fall hellre till ett område med samma "status" så slipper man prylångest...
    Selfishness is not living as one wishes to live, it is asking others to live as one wishes to live. ~Oscar Wilde~
  • riboflavin
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:37:03 följande:
    Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.
    Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.
    Nej faktiskt inte, jag har aldrig haft kreditvärdighet för det förrän nu. Jag har ca 12.000 kr i studielån dock.

    Jag ser det som så att jag helt enkelt inte har haft råd att konsumtionslåna. 
  • Anonym
    MickeN1973 skrev 2011-06-02 20:43:05 följande:
    Man vill kanske ge sina barn det som andra ser som en självklarhet.

     
    Men vad är egentligen en självklarhet? Mat och dryck, husrum, kärlek och kläder. Men knappast märkeskläder, hockeyutrustning, ridlektioner osv som vissa tror är en självklarhet idag. Och visst är det det - för vissa. De som har råd. Men har man inte råd så har man inte! Det är den där f-e socialdemokratin som fått människor att tro att vi alla ska ha de lika. Men så är det inte och tack gode gud för det!
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 20:49:38 följande:
    På vilket sätt tjänar du på att ta en vara på avbetalning? Det skulle jag gärna vilja veta...
    I vissa fall har du noll kr i uppläggningsavgift och noll kr i ränta. Betalar du direkt så förlorar du inflationsvärdet.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga