Hur länge ska man kämpa med hunden?

Självklart ska ni låta medicinera hunden! Det finns ju människor som går på medicin hela livet, då kan väl även en vovve göra det.

Precis. Ge hunden medicin.

Varför ta bort hunden medan den har livsglädje??

Det finns många hundar som måste livstidsmedicinera. Självklart skall ni göra det så länge hunden mår bättre av det. Hur hade ni gjort om hunden haft diabetes? Avlivat? Nej, absolut inte. Det är ju bara att ge medicin så hunden mår bra.

Att avliva hunden bara för att ni själva inte vill medicinera är ju urkorkat. Hunden gillar livet, har inte ont så länge han får medicin. Låt honom leva! När medicinen inte hjälper: ja, då måste man fundera på vad som är bäst, men än så länge verkar han ju vara smärtfri med medicin.

För jag vill inte se livsglädjen  försvinna från hunden och jag tror inte riktigt han kommer visa hur ont han har det. Jag såg bara hos veterinären när dom tog i honom hur ont han hade det, men när jag skulle visa sambon så lät han mig göra precis vad jag vill.Nu vet inte jag hur medicinen som diabeteshundar får fungerar, men veterinären vill inte långtidsbehandla hundarna med rimadyl då det slår ut dom inre organen förr eller senare.

Känner igen det du beskriver. MIn hund blev sjuk och jag fick ta bort henne när hon var nio år. Sista tiden upplevde jag också "irritation". Man vet att man snart ska skiljas från djuret och det skapar ångest och negativa känslor. Men låt det inte gå ut över vovven utan gosa med den extra mycket och ta kontakt med en veterinär som ni litar på och prata ordentligt igenom det ni upplever. Min erfarenhet är att man får mycket stöd och hjälp hos veterinären.

Medecinen slår ut organen och då får hunden ont Ts man låter inte ett husdjur somna in utan vidare men jag har samma dilemma vår hund fick borrelia för två år sen och då vet (tre st missade det) så hann det gå så pass långt att hennes lever och galla tagit stryk. Det går att sätta in medecin på vår tjeja om man lyckas finna en orsak vilket innebär x antal provtagningar till all medecin har biverkningar dessutom. men då vår tjej skakar så fort hon ser vet huset och vägrar gå in funderar vi på om det är värt att tvinga henne in där x antal gånger till ev utan resultat. Hon skakar och blir inte normal på dagar efter ett vet besök.

 

Så vi har bestämmt att så länge hon mår bra och inte får för många skov vilket hon visar tydligt genom att hennes beteende växlar från go och glad till sur och aggresiv. Så får hon vara kvar.

Vi tar nya prover vid varje skov ca 1 i halvåret ännu och så länge värdena är på stabil nivå får hon vara kvar.

 

Men ingen av oss vill se henne lida sig igenom vetbesök 1 gång i veckan det skulle sänka hennes livskvalite avsevärt och hon får gå vidare om hon får längre skov än nu då hon blir en fara för barnen när hon har sina skov och hålls då avskild från dem vilket påverkar henne avsevärt med även fast det är för att hin ska få lugn och ro.

 

 

Ts ingen annan än du känner din hund och jag vet hur det är att se en hund lida av organsvikt det finns faktiskt gränser vad man klarar sen finns det tyvärr de som håller sina hundar vid liv pga sin egen egoism.

 

Djur har också känslor och känner smärta precis som vi även om det inte kan berätta om det.

Jag försöker gosa mycket mera och tänka på när jag blir irriterad att det inte ska gå ut över hunden. Men oftast kommer man på sig själv när man precis gjort handlingen (eller ja snäst åt hunden för den ligger i väggen, eller är jätte glad och vill gå ut att den ska lugna ner sig). När vi var hos veterinären för bara någon vecka sedan för att han skulle kolla lederna och skriva ut ny medicin så lät det inte så hoppfullt :/ Därför känner jag ibland varför ska jag och sambon "plåga" oss och bara vänta på dagen tills det är dags, lika mycket som att jag hoppas att vi får 5-10 år till med hunden. Mycke tankar cirkulerar runt varje dag

Konstigt att säga att man inte avlivar en "frisk" hund, en hund med livsglädje.  Hunden har ju allvarliga problem, och jätte ont. Det där med att känna irritation är väl ett sett att skydda sig själv, för man vet att "dagen" kommer förr eller senare. Har man skapat en distans till hunden blir det kanske inte lika känsligt? Tror det är bättre att ta bort hunden i rimlig tid, för det blir ju bara värre, tyvärr ;((

Man märker när hunden är utan medicin att han har ont för då gör han utfall mot hundar, är helt rabiat, och inomhus drar han sig undan och ligger mest. 

Med tanke på pålagringarna så klarar han inte av att aktiveras ordentligt då han blir halt och han får inte springa lös eller leka med andra hundar då det inte är bra för höfterna.

Försöker att inte vara egoistisk men känns som jag blir det hur vi än gör,. tar vi bort hunden nu så kanske han hade orkat med 1 år till och då tog vi bort honom i "onödan", håller jag honom vid liv kanske han egentligen har ont och lider på grund av det.