• Anonym (:/)
    Äldre 15 Jun 09:23
    11193 visningar
    27 svar
    27
    11193

    Hur länge ska man kämpa med hunden?

    Vi har en helt fantastisk hund här hemma, helt underbar ja nästintill perfekt MEN han har stora problem med sina ben. Vi har märkt till och från i snart ett år att han är stel och haltar ibland så åkte till veterinären som röntgade honom och det visade sig att han hade pålagringar på alla benen och d/e - höfter bak. Han blir bättre när han får antiinflammatorisk medicin men så fort vi slutar så blir han stel .. Men vi vill inte medicinera honom för alltid med tanke på att dom inre organen påverkas. Mina tankar är att det är bättre att ta bort honom men sambon vill inte eftersom han blir bättre när vi ger medicin. Sambon och hunden har ett väldigt speciellt band till varandra och även jag och hunden så det är inget lätt beslut att ta. Jag tar hellre bort hunden nu när den fortfarande har livsglädjen kvar.

    Enda sedan vi fick veta att hunden är dålig har han blivit en "irritationsobjekt" både jag och sambon är irriterad på hunden TYVÄRR och jag får så dåligt samvete för det är inte hundens fel egentligen men jag har svårt att hantera att jag vet att vi inte kommer ha honom för alltid och att han snart måste tas bort.

    Snälla ge mig råd över hur ni skulle göra. 

  • Svar på tråden Hur länge ska man kämpa med hunden?
  • Mamma matte hustru
    Äldre 15 Jun 10:15
    #11
    Anonym (:/) skrev 2011-06-15 10:06:40 följande:
    Jag försöker gosa mycket mera och tänka på när jag blir irriterad att det inte ska gå ut över hunden. Men oftast kommer man på sig själv när man precis gjort handlingen (eller ja snäst åt hunden för den ligger i väggen, eller är jätte glad och vill gå ut att den ska lugna ner sig). När vi var hos veterinären för bara någon vecka sedan för att han skulle kolla lederna och skriva ut ny medicin så lät det inte så hoppfullt :/ Därför känner jag ibland varför ska jag och sambon "plåga" oss och bara vänta på dagen tills det är dags, lika mycket som att jag hoppas att vi får 5-10 år till med hunden. Mycke tankar cirkulerar runt varje dag

    Det krävs många tankar för och emot helst vill man ju inget annat än behålla hoppas på att medecinen ska fungera för all framtid även om man vet att det inte är så. Tycker det är för många egoistiska människor som tvingar sina djur att fortsätta fast att de uppenbart mår dåligt.


    Vi har inte helt på egen hand kommit fram till hur vi ska hantera vår tjejs sjukdom utan även med vetrinärer och hundtränare. Och vi är överrens om vad hon skulle lida mest utav.


    Känns hemsk att bära på att hon imorgon får ett skov som varar över gränsen vi bestämt och vi åker till vet och tar ett prov som visar på försämring av hennes lever. Då kommer vi få hjälpa henne somna in snart.Samtidigt så måste man förlika sig med tanken att det är för hennes bästa jag vill inte att hennes sista tid ska bestå i att hon hålls avskild från familjen hellre får hon gå vidare när vi alla kan vara nära henne och gosa med henne.


    (usch tårarna kommer när jag tänker på det) hon är och förblir min stora håriga bebis.

  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:15
    #12
    Bebis2012 skrev 2011-06-15 10:09:04 följande:
    Konstigt att säga att man inte avlivar en "frisk" hund, en hund med livsglädje.  Hunden har ju allvarliga problem, och jätte ont. Det där med att känna irritation är väl ett sett att skydda sig själv, för man vet att "dagen" kommer förr eller senare. Har man skapat en distans till hunden blir det kanske inte lika känsligt? Tror det är bättre att ta bort hunden i rimlig tid, för det blir ju bara värre, tyvärr ;((
    Det stämmer nog det du säger med irriationen för innan vi visste att han var dålig så var vi nästan aldrig irriterad på honom oavsett vad han gjorde men nu kan de va att han ligger i vägen eller drar på promenaderna, går framför fötterna.. usch får jätte dåligt samvete när jag skriver detta.. 
      Det är så svårt att avgöra när det är rätt tid, jag har medicin åt honom en månad framöver nu och så länge han har den verkar han bli bättre, men jag vill inte att han ska bli lidande för att vi vill ha honom kvar i livet. 
  • Mamma matte hustru
    Äldre 15 Jun 10:17
    #13
    Anonym (:/) skrev 2011-06-15 10:12:41 följande:
    Man märker när hunden är utan medicin att han har ont för då gör han utfall mot hundar, är helt rabiat, och inomhus drar han sig undan och ligger mest.

    Med tanke på pålagringarna så klarar han inte av att aktiveras ordentligt då han blir halt och han får inte springa lös eller leka med andra hundar då det inte är bra för höfterna.

    Försöker att inte vara egoistisk men känns som jag blir det hur vi än gör,. tar vi bort hunden nu så kanske han hade orkat med 1 år till och då tog vi bort honom i "onödan", håller jag honom vid liv kanske han egentligen har ont och lider på grund av det.
    De tankarna finns ju alltid det är väl det som kallas för nitlott du måste ta ett beslut utan att veta om hunden kunde hängt med 1 år till eller fått leva med smärtor.
  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:19
    #14
    Mamma matte hustru skrev 2011-06-15 10:15:00 följande:

    Det krävs många tankar för och emot helst vill man ju inget annat än behålla hoppas på att medecinen ska fungera för all framtid även om man vet att det inte är så. Tycker det är för många egoistiska människor som tvingar sina djur att fortsätta fast att de uppenbart mår dåligt.


    Vi har inte helt på egen hand kommit fram till hur vi ska hantera vår tjejs sjukdom utan även med vetrinärer och hundtränare. Och vi är överrens om vad hon skulle lida mest utav.


    Känns hemsk att bära på att hon imorgon får ett skov som varar över gränsen vi bestämt och vi åker till vet och tar ett prov som visar på försämring av hennes lever. Då kommer vi få hjälpa henne somna in snart.Samtidigt så måste man förlika sig med tanken att det är för hennes bästa jag vill inte att hennes sista tid ska bestå i att hon hålls avskild från familjen hellre får hon gå vidare när vi alla kan vara nära henne och gosa med henne.


    (usch tårarna kommer när jag tänker på det) hon är och förblir min stora håriga bebis.


    Våran veterinär lät ju inte så hoppfull på ett liv utan medicin och han sa även att han inte vill ge hundar långtidsmediciering (vilket innebär att han menar att han hellre tar bort hunden) för han sa flera gånger att man inte får vara egoistisk och det är det sista jag vill.
    Jag vill ju ge min hund ett så bra liv som möjligt, jag vill att hon ska vara lycklig in i det sista. 
  • Lindre­as
    Äldre 15 Jun 10:27
    #15

    Fy sjutton vilken sits, ts! Jag har ingen egen hund, men mina föräldrar har. Hon har varit dålig ett tag nu, och vi började diskutera avlivning. Det är inte ett lätt beslut, och vi hade en jäkla tur eftersom hunden piggade på sig igen, och lever och mår bra nu, men jag förstår dig!

    Det jag tänker på är att hunden mår bra när han får medicin, eller missförstod jag dig? Om veterinären inte vill långtidsbehandla med nuvarande medicin, finns det några alternativ? Det är inte rätt att en älskad hund ska behöva  ha ont och må dåligt, och jag hade nog absolut bett att få prata med veterinären, höra dennes åsikt, pratat med flera veterinärer. De har ju inget känslomässigt engagemang i just din hund och kan kanske se på det hela lite mer objektivt?

    Om hunden inte mår bra, och inte kommer att bli bra utan tvärtom sämre, då tror jag att det är upp till ens eget samvete. Hur länge orkar man se sin hund må dåligt?

    Kram!

  • Kea
    Äldre 15 Jun 10:30
    #16

    Det låter konstigt att veterinären hellre avlivar än medicinerar. Massor av äldre hundar långtidsmedicineras med NSAID tex rimadyl. Visst det finns en risk att utveckla lever och njurskador men det är ovanligt och om de gör det får man ta bort dem då istället dessutom finns nya preparat Som är snällare mot kroppen.

    Min egen hund fick ledbekymmer när han var två klarade sig inte utan medicin men fick han sina piller var han hur pigg som helst och levde till han var tio utan minsta biverkning!

  • Silent­Star
    Äldre 15 Jun 10:33
    #17

    Rimadyl är väl inte det enda smärtstillande preparatet för hundar som finns på marknaden?


     


    Nu vet jag inte exakt vad de här pålagringarna beror på, men skulle inte rehabilitering fungera för vovven? Man har ju hört om hundar som haft höftproblem som blivit avsevärt bättre med simning och glukosaminpreparat men de kanske har haft lindrigare besvär än din hund?

  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 10:57
    #18
    SilentStar skrev 2011-06-15 10:33:00 följande:

    Rimadyl är väl inte det enda smärtstillande preparatet för hundar som finns på marknaden?


     


    Nu vet jag inte exakt vad de här pålagringarna beror på, men skulle inte rehabilitering fungera för vovven? Man har ju hört om hundar som haft höftproblem som blivit avsevärt bättre med simning och glukosaminpreparat men de kanske har haft lindrigare besvär än din hund?


    Hunden har haft lite övervikt så lite beror nog på det men som sagt det är även höfterna som strular D och E fick han på dom där bak och speciellt ena är väldigt påfrestat. Simning skulle säkert funka och något jag absolut vill testa på MEN vi har 14 mil till närmsta ställe och lite svårt att ta sig dit utan bil och har frågat runt men som sagt dom flesta jobbar ju. Glukosamin får han.. men märker ingen skillnad tyvärr och då har jag testat seraquin, aktiv hund och aktiv nypon. Han får även special anpassat foder för just hundar med ledbesvär, men ingen skillnad. Det enda som man märker skillnad på är som sagt medicinen.. Är inte så insatt i vilka olika det finns men finns ju även kortison men då finns risken att hunden blir överviktig för just nu ligger han precis på gränsen och har väldigt lätt att lägga på sig. 
    Kea skrev 2011-06-15 10:30:31 följande:
    Det låter konstigt att veterinären hellre avlivar än medicinerar. Massor av äldre hundar långtidsmedicineras med NSAID tex rimadyl. Visst det finns en risk att utveckla lever och njurskador men det är ovanligt och om de gör det får man ta bort dem då istället dessutom finns nya preparat Som är snällare mot kroppen.

    Min egen hund fick ledbekymmer när han var två klarade sig inte utan medicin men fick han sina piller var han hur pigg som helst och levde till han var tio utan minsta biverkning!
    Min är sex och det är inte förens nu vi börjat behandla det, tyvärr!! Och därför kan det redan vara för långt gånget .. 
  • Kea
    Äldre 15 Jun 11:10
    #19

    Tips ge den full dos smärtlindrande i 14 dagar och utvärdera. Mår han bra så fortsätt tills han ej mår bra. Blir han ej bättre el sämre så låt han somna in. Trist men ibland är livet hårt. Ge dessutom glukosaminer och banta så kan du få en helt ny hund.

  • Äldre 15 Jun 11:12
    #20

    Det är svårt sånt där. Hade en cavalier för några år sedan som fick EP. Vi fick medicin mot EP-anfallen men den hjälpte tyvärr inte alltid. EP-anfallen utlöstes så fort han kom upp lite i varv så han kunde aldrig leka eller göra något. Man fick alltid vara på honom så han skulle hålla sig lugn. Problemet var ju bara att den här hunden älskade livet o allt alla. Han hade så mycket energi och det gjorde så ont i mig att han aldrig fick leka eller springa omkring. Och han verkligen avgudade oss. Och liksom dig så blev jag till slut irriterad på honom också. I samband med när EP-anfallen började så blev han svår att få disiplin på. Han stack alltid o kom aldrig när man ropade, ja, han lyssnade inte på något alls.
    Det gjorde mig ännu mer irriterad. Min goa lilla hund som alltid var glad, var sjuk och vi kunde inte alls få någon ordning på honom.
    Vi pratade med vetrinären om vad som var bäst för honom och dom sa det var så svårt att säga. Efter varje gång han hade haft sitt anfall så sa jag, att vi skulle ta bort honom. Det gjorde ont i mig att se honom ha så ont. Vetrinären sa att det känns för honom ungefär som om han blivit slagen med ett slagträ . Men sen var han ju som vanligt igen o då var det omöjligt att tänka på att ta bort den goa lilla varelsen.

    Han dog ändå av ett EP-anfall, men jag tänker nu ändå i efterhand, att jag nog var egoistisk. Det hade nog varit bättre för honom att vi tog bort honom tidigare. 

  • Anonym (:/) Trådstartaren
    Äldre 15 Jun 11:28
    #21
    Kea skrev 2011-06-15 11:10:47 följande:
    Tips ge den full dos smärtlindrande i 14 dagar och utvärdera. Mår han bra så fortsätt tills han ej mår bra. Blir han ej bättre el sämre så låt han somna in. Trist men ibland är livet hårt. Ge dessutom glukosaminer och banta så kan du få en helt ny hund.
    Ger full dos nu och som sagt det blir bättre. Glukosamin och banta ger/gör vi redan.. 
    Pyris skrev 2011-06-15 11:12:43 följande:
    Det är svårt sånt där. Hade en cavalier för några år sedan som fick EP. Vi fick medicin mot EP-anfallen men den hjälpte tyvärr inte alltid. EP-anfallen utlöstes så fort han kom upp lite i varv så han kunde aldrig leka eller göra något. Man fick alltid vara på honom så han skulle hålla sig lugn. Problemet var ju bara att den här hunden älskade livet o allt alla. Han hade så mycket energi och det gjorde så ont i mig att han aldrig fick leka eller springa omkring. Och han verkligen avgudade oss. Och liksom dig så blev jag till slut irriterad på honom också. I samband med när EP-anfallen började så blev han svår att få disiplin på. Han stack alltid o kom aldrig när man ropade, ja, han lyssnade inte på något alls.
    Det gjorde mig ännu mer irriterad. Min goa lilla hund som alltid var glad, var sjuk och vi kunde inte alls få någon ordning på honom.
    Vi pratade med vetrinären om vad som var bäst för honom och dom sa det var så svårt att säga. Efter varje gång han hade haft sitt anfall så sa jag, att vi skulle ta bort honom. Det gjorde ont i mig att se honom ha så ont. Vetrinären sa att det känns för honom ungefär som om han blivit slagen med ett slagträ . Men sen var han ju som vanligt igen o då var det omöjligt att tänka på att ta bort den goa lilla varelsen.

    Han dog ändå av ett EP-anfall, men jag tänker nu ändå i efterhand, att jag nog var egoistisk. Det hade nog varit bättre för honom att vi tog bort honom tidigare. 
    Det låter som våran hund - han älskar livet och allt och alla. Älskar att leka och springa runt men får som sagt inte göra det på grund av höfterna och pålagringarna, funderar mycket på om han får ett lyckligt liv utan att få göra saker han älskar? 
    Vi har varit hos 3 olika veterinärer nu, den första ville inte ens ge smärtstillande trots att han då haltade kraftigt, den andra sa att vi kunde medicinera men inte alltid att det hjälper + att han förr eller senare kommer bli tvungen att tas bort på grund av höfterna. Den tredje är den jag gillar bäst, vi har fått medicin nu men han är inte för långtidsbehandling då han tycker man ska sätta hunden som nummer 1 och inte sitt ego vilket lite så jag känner också. Jag märker ju  som sagt skillnad på hunden idag jämfört med ett halvår.
  • Lady withou­t tattoo
    Äldre 15 Jun 13:28
    #22

    Samma ämne ungefär
    www.familjeliv.se/Forum-23-82/m59481863.html


    Arbetar som Leg.pratkvarn
  • Fruoch­mamma
    Äldre 15 Jun 21:54
    #23

    Det är svårt att råda och jag har inte läst alla inlägg, men kan bara berätta min egen erfarenhet. Våran Boxertik fick diagnosen Spondylos då hon var 3,5 år och allting gick ruskigt fort. Från att vara sedvanligt överenergisk kunde hon knappt röra på sig, skrek då hon ställde sig upp osv. Vi medicinerade henne samt att hon fick massage en gång i månaden plus använde Back on Track täcke. Ungefär som en människa med reumatisk verkade hon må bättre av värme och vi fick upp hoppet under sommaren. Under hösten blev hon snabbt dålig igen och den 14 december fick vi ta det tuffa beslutet. Det var enkelt på det sättet att hon på inget sätt levde ett hundliv längre - hon kunde knappt rastas trots att hon bara var 4,5 år, men samtidigt var det ju VÅRAN hund. Jag har aldrig varit så ledsen innan, men vet att hon inte levde ett bra hundliv.


    Lycka till med eran vovve!


    ღ♥ mamma + pappa + Ludvig + Carl ♥ღ
  • Äldre 16 Jun 02:41
    #24

    Jag har bara läst ts.

    För ett par år sedan tog jag ner vår ena hund. Hon var glad och sprallig men mycket urtunnad. Full i cancer.
    Jag tänkte som så att jag hellre tar bort hunden medans den är glad och pigg, istället för att "vänta ut" den. Hon fick sin sista tid i skogen med pinnkastning och bollar, letade godis och så... borta. Hon var glad och sedan fanns hon inte med oss mer.
    Jag har även gjort tvärtom, med min första rottis. Han fick stafylokocker. Dessa medicinerades och då utvecklades istället foderexem. Till slut var han så full i exem på hals, huvud och i "armhålirna" att jag inte kunde gå ut med honom längre. Alla selar, haltis och halsband löpte över hans sår. Han togs bort hos veterinären. Och det gör jag inte om. Jag väntade för länge med honom istället, och det var inte en trevlig syn.

    Jag tänker inte rek. någon att ta bort eller ha kvar en sjuk hund. Ffa inte en hund jag inte känner eller ens sett. Däremot rek jag att ta veterinärens ord till dig, tänk över alla möjliga scenarion som t.ex. att han blir frisk, han blir sämre, han är drogad dagligen utan resultat, han är drogad med resultat så länge drogen arbetar osv.
    Gör en plus och minus lista. Titta på hunden, mår han verkligen bra? Prata med dina hundvänner som ser hunden,som känner den sedan förut, prata med uppfödare och veterinär.

    Jag önskar dig lycka till {#emotions_dlg.flower} 

  • Cassa7­8
    Äldre 16 Jun 09:32
    #25

    Se över kosten, det finna massivs med bra kostrådgivning för hundar idag. Det är värt att försöka.

    Som jag förstår det är det en äldre hund? Som är nästintill "perfekt" som du skriver? Är det så att han blivit till ett iriitationsobjekt för att ni blir frustrerade över att han börjar bli till åren och som du själv skriver, att han inte alltid kommer kunna finnas hos er? Försök istället se till att göra det lättare för honom inte gå i trappor, inte hoppa i/ur bilen (det finns hundramper att köpa! eller bygg en själv om det är en tung/stor hund)
    Hör dej för med fler veterinären, sök information på nätet om liknande fall, har han fortfarande livsglädjen kvar är han inte själv villig att ge upp än. Och tro mej, en gammal hund/sjuk hund kommer visa dej när det är dags för dej att ta beslutet.

    Stort lycka till, hoppas ni får glädje av varann ett tag till!

  • Mita19­73
    Äldre 18 Jun 11:59
    #26

    Man ska inte vara egoistisk, och att jämföra  jur med människor är  sjukt vi har inte samma förutsättningar.

    Om en hund lider och måste medicineras resten av livet för att inte lida så tror jag nog att den mår bäst att somna in. Och den som är mogen  nog att överväga detta är de som är bäst lämpade djurägare.

    Medeciner som ges till djur i dag är fulla av bieffekter som kan vara långt värre än den smärta de bär  på och det hemska är att djuret kan inte tala om det..

  • Äldre 7 Jul 10:29
    #27

    Usch va tråkigt men jag hade tagit bort hunden.

Svar på tråden Hur länge ska man kämpa med hunden?