-
-
Svar på tråden Jag kommer ALDRIG få en dotter
-
-
-
-
sluta skämmas!
Det är väldigt vanligt det du känner och verkligen inget att skämmas för. Så är känslan vi har bara när vi väntar barn.
Jag har triss i pojkar och rent biologiskt kan jag inte få fler barn, klart jag sörjer att jag inte får en flicka, men jag sörjer mest över att jag inte kan få fler BARN.
Jag har förmånen att få ha flickor i familjen ändå då min man har döttrar sedan förut - men dom är ju inte mina. Men det finns ändå flickor i familjen.
och man ska aldrig säga aldrig.. så länge du är fertil och frisk så kan du alltid få fler barn....
jag trodde inte jag skulle få fler än dom två jag tidigare hade... men 8 år efter barn nr två så kom det en sladdis... han var sjukt efterlängtad!
-
-
-
-
så olika det kan vara... själv är jag pappas flicka ut i fingerspetsarna, visst har jag nära relation med mamma också men inte samma sak som med pappa...Anonym skrev 2011-06-30 21:03:29 följande:Jag tror att jag också hade känt likadant. Men jag vet inte. Nu var vårat första barn en liten tjej, och det kändes himla härligt när hon hade kommit ut och jag kunde konstatera att jag fick en dotter precis som jag önskat. Jag hade givetvis älskat en pojke precis lika mycket, men jag har ju känt sen innan att ett av mina barn måste vara en tjej, att jag behöver få uppleva en dotter. Ha en mor-dotter relation...det är ju något speciellt, i alla fall om jag ser på den relation jag har med min mamma. Och sen jämför jag sambons relation med sin mamma. Inte alls lika nära. Nu behöver det ju inte vara så för alla mammor-söner, men ja...mitt tänk.
och min bror är mammas pojke.
Och min man och hans bror är båda värsta morsgrisarna ever... *skratt*
Och våra barn.. ja även om jag har tre pojkar ser jag tydligt skillnad på vem dom tyr sig till.
Så allt är relativt
-
Anonym skrev 2011-06-30 21:07:47 följande:Varför skriva ett sånt inlägg i den här tråden, vill du spä på ts känslor? För mig är det verkligen inget speciellt med mor-dotter-relationen, jag och min mamma är inte särskilt nära.
TS: Det är helt ok att känna som du gör, vi lägger ju tyvärr oerhört mycket vikt vid kön i dagens samhälle. Jag tror att det blir lättare att släppa känslorna och vara glad för det du har, om du accepterar att du känner så. Däremot är det ju bra att du förstår att känslorna kanske inte är helt logiska!Skrev ju bara hur jag kände/känner. Att önska sig ett visst kön tycker jag inte är något att skämmas för. Bara för att man önskar betyder det ju inte att man inte älskar sina barn (som kanske blev pojkar fast man drömde om flickor).Nyfiken gul skrev 2011-06-30 21:11:28 följande:så olika det kan vara... själv är jag pappas flicka ut i fingerspetsarna, visst har jag nära relation med mamma också men inte samma sak som med pappa...
och min bror är mammas pojke.
Och min man och hans bror är båda värsta morsgrisarna ever... *skratt*
Och våra barn.. ja även om jag har tre pojkar ser jag tydligt skillnad på vem dom tyr sig till.
Så allt är relativt
Sen skrev jag ju också att det var hur jag kände! Alla mammor/döttrar har inte bra relationer men jag jämför ju såklart den jag har med min mamma. Jag vill uppleva en likadan med min dotter... Allt är ju relativt, klart jag hade kunnat/kan få en lika fin relation med en son.
Men till TS - du ska inte skämmas. Finns många som känner precis som du! Inget onormalt. -
