:'( han sexchattar med en av sina tjejkompisar

Ja förlåt, jag blandar också ihop självförtroende och självkänsla. Jag menar ju som du skriver. Han verkar självsäker, men har ganska låg självkänsla och kanske inte så stark integritet inför sig själv.

Fast som sagt, det här känns mer ha handlat om verklighetsflykt och tröst än om bekräftelse. Kanske bekräftelse ändå...

Idag gör det iaf väldigt ont i mig, hela grejen. Vad ska man kämpa för?

Kanske kämpa för att du vet att det kommer göra ondare när du är utan honom än de dagar och stunder som du påminns om hans svek?

Jo så är det ju förstås. Saknar honom varje dag vi inte är tillsammans. Och är samtidigt både arg och ledsen för det som uppdagades och också lite tacksam för att det händer nu och inte senare och... Så har jag ingen riktig lust att gå framåt med vår relation. Vi höll på och tittade på lägenheter för att flytta ihop bara dagarna innan.

Blä...

Det är ju bara du som kan avgöra om det är värt att kämpa, alla kan ge sina åsikter och tips baserade på deras egna värderingar och upplevelser och alla fall är ju tyvärr unika, hade det funnits en manual som funkade för all hade jag gått och köpt den för länge sen ;)

Har en vän som brukar säga några väl valda ord när jag är sur och långsint.

"Var ALDRIG så liten, att du inte kan låta en annan människa växa"

tycker att det är ett ganska passande citat vid just sådanna här sammanhang, om du tror att han kan förändras så är det kanske värt att kämpa för, är du däremot övertygad om att han inte har något som helst intresse för att förändras kanske det inte är värt det.

Kramar till dig i varie fall, det är ingen rolig sits du sitter i  

Mycket intressant tråd. Det är otroligt vad svårt det är för alla att "hålla sig i skinnet".

Jag har en likadan upplevelse med min fru. Skillnaden var bara det att jag av en slump fick syn på chatthistorik på hennes jobbdator.

Det var en som vi varit bekanta med i många år som jobbar på samma arbetsplats som hon hade chattat med.

Det var precis som för TS ganska "rejäla saker" som de skrivit till varandra. Bla om att hon tänkt på honom när hon varit själv hemma och onanerat. Tydligen hade något startat när de var på konferens med jobbet. Jag tror inte det hände något fysiskt, men det är jag långt ifrån säker på.

När han för ca ett år sedan hade ett förhållande vid sidan om (han är gift) vände sig hans fru till min fru som stöttade henne osv..  

Jag försöker att förlåta henne, vi har varit på samtal och jag tror att det har tagit slut. Men det känns ändå som en makaber historia där hon både sårat mig och svikit ett förtroende till en fd vän, som fö inte vet något. Borde jag berätta? Är vän med henne på FB..            

Hallå TS. Jag tror mycket av det du känner just nu är shock. Om du är som mig så kan du inte riktigt förstå att den personen som du mest av alla borde kunna lita på har gjort så här mot dig. Och du har en indre konflikt som sliter dig i stycken. Den ena sidan vil tilbaks til tryggheten og lyckan medan den andra vet att det antagligen är slut och att du aldrig kommer hitta tilbaks helt. När mitt ex innledde sitt föhållande vid den här tiden förra året, för att 3-4 mnd. senare bli påkommen så fanns det ingen som helst förvarning. Jag undrar ju verkligen om de 4 åren innan verkligen var så lyckliga som dem verkade. Jag kommer ihåg hur jag var rädd för att släppa henne ut ur dørren när det hadde kommit fram, samtidigt som jag viste att inget gott kunde komma från att vara med henne just då. Jag fikk stöd av vänner og bekanta men i slutändan är det du som måste plocka upp dig själv från rännstenen. Det är inte lätt och det tar tid. Jag är uppenbarligen inte över det ännu eftersom jag vaknade vid 0400 och sitter här och skriver på morgonen.

Du vet de där som skriker "Fatta att han är idiot och gå vidare", kan mycket väl ha rätt, men har inte varit i din sits och förstår inte varför det är så svårt. Jag bad henne hålla avstånd. Det var svårt. Jag ville ju veta vad hon tänkte, men när alt kommer omkring så var den nog rätt. Jag har børjat komma över henne, ser framåt och går mot ljusare tider även om det är höst. Jag vet inte vad som är rätt för dig, men ta inga förhastade beslut. Låt det ta tid och sätt dig själv i framsätet.

Nu har det gått drygt två månader.

Vi försöker fortfarande bygga upp oss själva igen. Ibland blir jag arg, men mest över hur det påverkar mig och inte så ofta över det han sa till henne. Ibland känns det rentav lite förälskat och bra igen. Ibland är det mer fasad än äkta fjärilar i magen. Det pendlar helt enkelt.

Visst är det som det sägs. Första reaktionen är chock. Förvåning, ilska, sorg och förvirring. Nu är det mest sorg, misstänksamhet och en svartsjuka hos mig själv som jag inte vet hur jag borde hantera...

Visst kan det bli så att det inte går, att det slutar med att vi går isär ändå. Men båda vill försöka. Vi går på samtal, det hjälper en del men det stora lasset drar vi själva mellan gångerna. Kanske självklart att det ska vara så.

Samma sits:
Det enda du kan göra är att överväga vilka konsekvenser det du gör får för alla omkring dig. Väg plus och minus för den som får vetskapen! Agera därefter.

Dan02
Nej, visst är det så att det aldrig kommer bli likadant igen. Men vad som växer ur kaoset kan också vara större och bättre än det som var innan. Det som var innan var ju uppenbarligen inte så rent och vackert som jag trodde. Nu är det renat i eld och ur aska växer de största rosorna. Man vet inte förrän man försökt.

Till saken hör det att jag i samtliga av mina relationer på något sätt varit otrogen eller blivit bedragen. Jag tror inte längre att det handlar om svart eller vitt, att alla kan vara totalt trogna under ett helt liv. Jag vill tro det, precis som jag vill tro på livslång kärlek - men jag vågar också vara skeptisk och se verkligheten som den är. Jag tror att det handlar om vilken grad av otrohet som man kan acceptera att förlåta. Men för att förlåta, att låta före, så måste jag kunna lita på honom igen.

Hejsan! Precis som en av er råkade jag gå in på killen jag deljtars Facebook och såg där att han skrivit till vääääldigt många tjejer. Där stod det bland annat shit vad du är snygg och fan vi måste knulla snart. Detta gjorde mig sjukt arg då både han och jag i våra tidigare relationer blivit svikna Och jag och han har svårt att lita på nya människor. Nu gör han allt för att visa hur Ledsen han är och att han verkligen vill vara med mig. Jag har märkt tidigare hur osäker Han är och är detta bara uppmärksamhet från andra för att kunna känna sig lite större? Han tycker att jag är väldigt mogen med fötterna på jorden och vet vad jag vill, kan de va så Att han tycker det är jobbigt och söker bekräftelse från andra? Är han värd en andra chans?

Jag förstår inte er, man kan alltså säga förlåt och sen gå kärleken tillbaka, även fast man har haft sex med en annan person , alltså personen har delat en akt som ska vara mellan er efter som ni har kärlek ,.

eller vadå, är det så lätt att begå ett misstag så det är okej att man bara är förivrad ett tag och sen sansar sig och kommer tillbaka till verkligheten i kärlek där man var  innan,,,,,fan sorry jag tycker ju om att få sköna sex flörtar , men jag älskar ju dig ,jag tänder på det och dig,,, ee för jag älskar ju dig..

Vad är kärlek för er?

Är kärlek något fint man delar tillsammans?, begå ett misstag är det vi pratar om när man har köpt fel mjölk eller torde det var måndag fast det var tisdag, inte att man sover i annan säng , att ha kärlek är när man bara ser en person i sitt liv , ängel man vaknar upp med varje morgon , person man aldrig vill svika för då dör man själv inombords.. Kärlek är inte ett behov, det är bara nåt som är, kärlek är kravlöst och den sviker man inte, det är nåt som är fint som man delar med EN person..