Från Indien till Sverige och sen?

Hej killen!
Modigt av dig tycker jag att våga öppna dig och dela med dig av vad du gått igenom. Stor styrkekram!
Jag tror att det kan finnas bättre ställen för dig att leta efter andra adopterade än här på Familjeliv. Det finns flera föreningar vet jag, och ett bra ställe att leta på är Facebook där det finns flera grupper för adopterade. Kanske ett bra ställe att börja?
Vill även rekommendera en ganska nyutkommen bok av Mary Juusela. Hon är själv adopterad från Indien och har gjort intervjuer med adopterade och deras föräldrar över hela landet. Kanske kan vara intressant att läsa för att få inblick i andras erfarenheter. Den boken kan du beställa t ex via nätet, t ex på nätbokhandlen Adlibris hemsida. 
Lycka till!
:) 

ps tror att andra ställen är bättre bara för att jag inte tror att så många adopterade läser här, men jag kan ha fel! ds

ännu ett ps: jag har tre manliga vänner/bekanta som är adopterade från Indien och Sri Lanka. Lite äldre än dig, över trettio. Inboxa mig om du skulle vilja ha kontakt med någon av dem så kan jag höra efter om det går bra, jag tror de alla är rätt trygga i de tankarna som du beskriver "var man hör hemma". En av dem vet jag åkte till Calcutta och jobbade på barnhem, vilket jag uppfattat som att det var väldigt värdefullt för honom. 

 

Hej! Jag är mamma till en tjej som är adopterad från Bangalore. Hon är bara 10 år  men har kontakt med flera tjejer o killar i din ålder via vår förening "Ashrayas vänner". Vill du ha kontakt så kan jag säkert förmedla, det finns även Facebook-grupper att kontakta. Skicka ett mail till mig! 
Ha de!

Hej

Jag är adopterad inte så långt från ditt födelseland.
Skriv till mig eller kolla in min blogg om min adoption, en del av de känslor du beskrev vidrör jag där.
adopterad.blogg.se
ha det bra.

Hej!
Vet inte om du fortfarande läser här... men jag är iaf adopterad från Sri Lanka. 27 år nu. Vet inte om jag kan vara till så mkt hjälp, då jag aldrig känt som du ang att inte passa in. Men jag kanske kan hjälpa ändå... vem vet? Jaja.. finns här iaf.  

Jag är 35 år och från Indien, nordöstra delen, Orissa. Du kan alltid inboxa mig om det är nåt du vill och undrar över.

Hej! Jag är också adopterad från lndien. Från Orissa men adopterades från ett barnhem i Calcutta. På 70talet kom jag till Sverige och norrland. Jag är 36år idag och lever ensam. Har varit i alla situationerna du beskriver om utanförskapet..depressioner.. var hör jag hemma? Vad ska jag kalla mig själv? Svensk känner jag mig mest men ändå inte 100%. Indisk kände jag mig inte när jag varit där. Var tre månader när jag kom till Sverige. Funderat ibland på lämna Sverige, för gott. Haft många jobbiga år, hamnat snett.. men har jobb och ordnade förhållanden sedan 10 år tillbaka. Men känner ändå att jag vill prata och få kontakt med fler adopterade från Asien. Kan prata om allt och jag tror på att vara öppen om allt, det har hjälpt mig genom åren.. Mvh D

Hej kompis. Jag förstår hur du känner dig. Jag har samma bakgrund som du men är inte adopterad. Jag får också den frågan hela tiden och följdfrågor. Man måste inte svara på allt! Om de inte ger sig brukar jag fråga dem istället om deras liv, för att avleda uppmäksamhet från en själv. Men du och jag många andra i samma situation kommer alltid känna sig utanför i många situationer. Det problemet kommer inte försvinna helt och hållet. Det underlättar så klart om man pratar med folk i samma situation. Jag känner mig svensk inombords på många plan och när jag ska hälsa min patient Välkommen till avd så fattar de inte mitt namn då måste jag stå där och upprepa mitt namn flera gånger. Jag säger inte mitt namn längre.

Jag orkar inte. Jag valde att jobba skift för att arbetskamrater på dagen var allt för nyfikna:(.

Jag kanske har skrivit mest om migsjälv nu sry. Men jag förstår dig!

Hoppas du hittar några som kan förstå din smärta:).

Lycka till!

Har indienadopterade vänner som är med här - 
www.facebook.com/groups/22651787262/
o. vill du kan jag förmedla kontakt med några
Inboxa mig i så fall.