Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

che71, skönt att höra att man inte är ensam kvar. Känns så overkligt att det blev såhär, kunde aldrig drömma om att just vi skulle ha problem att skaffa barn och bli barnlösa.
Och en sak jag undrar över är; när ska man ge upp?! Fattar ju att sånt är individuellt, men jag har svårt att veta hur man ska tänka. 

Förlåt Zin ska vara !!! Så klart, inte??? Kraam🌺😉❤

Ja, när - när ska man ge upp - eller när ska man gå vidare???

Detta; www.familjeliv.se/Forum-7-134/m8361971.html skrev jag våren 2006 när jag gjort mitt sista IVF (trodde jag då). För mig var det bara nog en dag. Först skulle vi leva utan barn och jag landade tryggt i det - att vara viktigt för att jag är jag. Sen valde vi adoption.

Och just det är mitt ENDA råd - OM ni har möjligheten att genomföra en adoption gör då det när tid finns - vänta inte så länge att även den chansen försvinner ifrån Er. Det är så jag blev mamma tillslut, även om jag nu igen åter och på nytt försöker med IVF - när socialen sa nej till mig och min nya man.

Eftersom vi har några nya här och med lågt AMH så vill jag också tillägga att ett aggressivt immunförsvar och särskilt ett högt TNF kan orsaka lågt AMH, det påverkar nämligen både äggkvalité & reserv negativt.

Värt att veta är också att jag har tagit TNF i Sverige på samma dag som blod skickades till RFU för analys - i Sverige är det finfint när det är galet högt på RFU och tvärtom. Det är alltså inte samma test, tyvärr.  

 

Åh, alla starka underbara kvinnor, vad skulle vi göra utan varandra??

Håller med er, när ska man ge upp? Jag kunde inte heller drömma om att just vi skulle ha problem att skaffa barn och bli barnlösa. Just nu känns som om vi är de enda som inte har några barn... alla vänner har massor och deras umgängen växer med barnen, vårt krymper, vi träffar ju inte så många nya människor som våra vänner gör...
 
Fyller 40 om ett par dagar, min man och jag har försökt i över 7 år, men det är nog de sista 3 åren som vi fått igång min kropp(tack vare akupunktur)! Vi har gått igenom 3 IVF:er, där det tog sig 1 gång samt 3 spontana graviditeter som alla har slutat i MF.

Nu väntar vi på att kroppen ska komma tillbaka efter sista MF så vi kan börja om, men rädslan gnager, kommer det att ta sig igen? vad ska vi annars göra? ÄD? har ni några förslag, så tas de tacksamt emot? Enligt dr D så tror han inte min kropp behöver/klarar fler IVF och min man vill inte adoptera....

Tack Zin, du har verkligen koll på allt!

Styrkekramar till er alla!!!    

 

Ja, jag säger detsamma....många ggr jag tänkt att, ge upp nu, sluta hoppas, var oerhört tacksam över vår son... Självklart är jag det... Och jag kan inte till närmelsevis jämföra mig med er som ej har barn, såklart inte... Men min längtan efter ett barn till är oerhört stark, minst lika stark som efter första... Det känner jag... Ja, ja, många tankevändor blir det... Precis som du säger Che... Bara en gg till, och nästa månad är man där i sin enorma längtan... Trodde inget kunde göra så fruktansvärt ont,jag har varit med om mycket, men denna smärta och sorg är outgrundlig😞😞tur vi har varann som sagt! Kram alla fina!