Åsikter på "unga" och "äldre" Föräldrar!?

Det är nog störst skillnad på individer. Jag hade troligen varit en bra mamma då jag var yngre också - men mer oflexibel faktiskt. Jag hade en mycket mer bestämd uppfattning om hur jag ville leva mitt liv då och jag var nog ganska oresonlig i vissa åsikter. Jag känner mig ödmjukare som äldre.

Min bästa vän fick sin första unge för snart nitton år sedan och sin tredje för drygt ett år sedan. Och först och främst har de ju samma mamma. Inte en ung och en gammal utan en och samma person. En mamma som var lite mindre självsäker för nitton år sedan, men kanske lite påhittigare istället. En mamma som har blivit lite jämnare i humöret - på gott och ont, men som alltid haft lätt till skratt och som alltid varit kreativ, rolig och trygg att vara med.   

Jag tycker synd om barn som har tex trista, dumma, ignoranta, ointresserade, alkoholiserade eller våldsamma föräldrar. Däremot har jag aldrig tyckt synd om ett barn pga åldern på deras föräldrar. Jag vet ju att det finns fyrtioåringar som är mer omogna än de flesta sextonåringar och tjugoåringar som är så tråkiga och präktiga att klockorna stannar... 

   

  

Sa att det ofta är  så eller kan vara... :P

Jag vet inte om jag kan räknas till både ung och gammal mamma på en och samma gång men jag känner i vart fall att jag har erfarenheter från båda.

18 år gammal fick jag mitt första barn.
Fördelar med att vara ung mamma var energin, jag orkade så mycket och den orken tog aldrig slut, mer "barnslig" i mitt tänkande. Nackdelar var dålig ekonomi 90kr/dag (hade inte arbetat innan), avbrott i gymnasiestudierna = studielån för vuxenstudier.   

30 år gammal fick jag mitt andra barn.
Fördelar med att vara gammal mamma är för min del ekonomin, jag har hunnit arbeta och få en bra SGI. Jag tänker mer långsiktigt och är mer trygg i mig själv än jag var som ung mamma. Nackdelar med att vara gammal mamma är att jag inte har samma ork som jag hade som ung mamma. Dessutom kan jag ibland känna att jag kommer att vara riktigt gammal när barnen är uppvuxna och utflugna. 

Att vara ung och gammal mamma har i mitt fall handlat om skillnader i ork, ekonomi samt personlig mognad. Att bli mamma tidigt är inget jag någonsin ångrat men om jag på förhand fått veta vad jag skulle gå igenom rent ekonomiskt så hade jag nog gått klart gymnasiet och arbetat ihop en SGI innan jag valt att skaffa barn. 

Om man ska diskutera saker kan ju fakta vara relevanta. Från SCB:

"Över tid har mammornas medelålder åter ökat och antalet barn som föds inom äktenskapet har minskat. Fram till omkring början av 1900-talet har mammornas medelålder legat kring eller strax över 30 år varpå den minskade till omkring 26 år under 1960- och 1970-talet. Sedan dess har medelåldern åter ökat. Under 2011 var medelåldern för mammor och pappor 30,8 respektive 33,9 år. Förstagångsmammorna och –papporna under 2011 var i genomsnitt 28,9 respektive 31,5 år."

(De tidigaste uppgifterna för den summerade fruktsamheten finns från 1751. Då föddes i genomsnitt 5 barn per kvinna.)

Så man kan ju konstatera att en medelålder på runt 30 år historiskt sett är det absolut vanligaste. Så unga/gamla föräldrar är väl de som markant avviker från medelåldern och ligger runt 20 resp. 40 då?

Har en trettioåring mycket rutiner och är oflexibel? Men va? Är du trettio, så du vet vad du talar om? Hur många trettioåringar tror du inte det är som separerar, flyttar, skolar om sig, byter jobb? När jag var trettio flyttade jag genom halva landet (inte bara en, utan två gånger), träffade en ny man som jag förlovade mig med, började plugga... Flexibilitet handlar inte om ålder. Dessutom tenderar tjugoåringar vara väldigt rigida, åtminstone i sina åsikter, är min erfarenhet. Jag har själv varit sådan.

Vad är en "speciell" relation till sina föräldrar? Jag skulle beskriva min relation till mina (gamla) föräldrar som "speciell", den är i alla fall väldigt nära. Men det är klart, jag har aldrig festat med dem. Är det vad du avser? Jag går och shoppar och fikar med min mamma, vi byter förtroligheter, vi står varandra väldigt nära. Eller syftar du på något helt annat?

Att foglossningsbesvär skulle öka med åldern skulle jag vilja syna. Källa på det, tack, för jag misstänker att du bara antar. För övrigt är en kropp inte färdigväxt vid 16-17 års ålder, och då är det inte bra att vara gravid.

Jag är 35 och mitt andra barn är 2 månader gammal. Jag är jättenöjd med det. Jag är lugn och trygg på ett sätt som jag inte var när jag var runt tjugo. Observera här att jag pratar om mig själv och inte någon annan. Jag förlitar mig mer på mig själv och jag är glad att jag inte fick barn tidigare. Då hade mina barn fått en osäker mamma, de hade definitivt inte bott i en kärnfamilj och jag hade antagligen slutat som en 25-årig bitterfitta med en tendens att racka ner på äldre mammor bara för att rättfärdiga mitt eget val.

Och: hate to break it to you, men om du förväntar dig att dina barn ska flytta hemifrån när de är tretton-fjorton år bör du nog tänka om. Medelåldern för förstagångsgravida är ju under trettio, eller räknar du med att dina polare kommer att skaffa barn först vid trettiofem-fyrtio års ålder? Vad är det med unga mammor och matematiken egentligen?

Barn blir insocialiserade. De hör ihop med ett socialt sammanhang och gör det ända från det att de börjar frigöra sig från föräldrarna. Detta sociala sammanhang har givetvis varierat över tid och med kulturell kontext. Nomadfolkens barn växer upp i sitt sociala sammanhang, socialiseras in i deras värderingar, normer och livssituation. Det är kanske inte så konstigt att de känner trygghet i det, kan jag tycka. Det fungerar ju precis likadant med svenska barn. Läs exempelvis Katitziböckerna, det är ett bra exempel på hur nomadliv i en svensk kontext fungerar normbrytande och leder till utanförskap.

haha vadå att mina barn ska flytta hemmifrån vid 13- 14 år? när jag e 35 kommer min dotter vara 18 ungefär...
orkar inte riktigt svara på allt här... men med flexibilitet så menadde jag inte att det har en ålder menade att  man oftast är väldigt insatt i eventuella rutiner :)

Jag har inte läst allt då jag sitter i mobilen, men håller med många här på sista sidan att det nog främst ork och ekonomi som skiljer sig, men båda dom sakerna är väldigt individuella och jag tror inte det går att säga att någon specifik ålder är bättre än en annan.

Jag är 21 idag och gravid för att det är rätt läge i livet för just mig, men jag har vänner runt 30 som absolut inte är mogna för det.

Och vad gäller förhållandet till sina föräldrar, så hade jag i princip inget under min uppväxt, dom fattade oss helt enkelt inte. Inte förrän jag blev lite äldre och har byggt upp en mer vuxen relation tycker jag att vi har kommit på samma plan. Dom är "äldre" föräldrar, 34 när jag kom och jag är först av två.

Jag upprepar vad jag sade, för matematiken felar tydligen fortfarande.
Tror du att dina kompisar kommer att börja skaffa barn när de är runt 35-40? Medelåldern för förstföderskor ligger under trettio års ålder. Om dina kompisar börjar skaffa barn när de är runt 27-28 eller till och med 30, så kommer ju ditt äldsta barn inte vara mer än 10-11 respektive 13 år. Inga barn flyttar hemifrån då.

Men alla dina kompisar kanske satsar på en lååång akademisk karriär så du inte räknar med att de är gravida för första gången vid 35? Det är trots allt rätt ovanligt, 5% av det totala antalet födslar förra året (inte bara förstagångsgravida). Frågar igen, hur står det till med matematiken egentligen? Eller är det statistikkunskaperna som felar?

Jo men skrev jag inte på ett ungefär? -.- 
Du är jätteduktig som använder statistiken men skiter fullständigt i vad den säger.. :P annars hade jag inte startat ett debatt forum om de ;)  

Nej, du skrev att när din dotter flyttar hemifrån så kommer era vänner att skaffa barn. Vilket borde innebära att du räknar med att era kompisar kommer att skaffa barn när de är som yngst 35 år, så jag kan ju bara gratulera till att hela din bekantskapskrets är normbrytare.

Jag förstår att du skiter fullständigt i vad statistiken säger, eftersom din argumentation lämnar rätt mycket att önska. Och du har inte startat ett debattforum, du har inlett en diskussion vilket har föranlett en debatt.

Jag anser inte ett smack.

Antingen är man för ung, eller för gammal. Eller för hård eller för snäll. Man skämmer bort barnet eller så är man ouppmärksam. 

Det spelar absolut ingen roll vilka val du väljer att göra i din föräldraroll: det kommer alltid finnas människor som tycker att du gör fel.  

bor ju på ett ställe där väldigt många satsar på lång utbildning o karriär först så ja..