Nyligen gjort abort? =(

Hej. 

Jag har tappat räkningen men för snart fyra månader gjorde jag min abort.
vet inte riktigt hur jag känner, jag skulle göra prata!

När man läser om många andra här på FL så har de gjort en abort för att det vart något fel på deras foster. 
Och min anledning känns mera självisk och orättvis.
Jag har längtar efter att skaffa barn länge, jag drömmer om det på nätterna och känner ett pirr i min mage när jag tänker på det men när min eller vår planerade graviditet avslutades i en abort känner jag mig bara tom!

Min sambo fick panikångest den dagen som vi fick veta att jag var gravid, medan jag såg en framtid så han ett helvete. Allt börjar ljusna för oss, vi går båda och träffar någon som vi pratar med och vi pratar ofta om att vi vill ha barn för missförstå mig inte, vi ville båda behålla barnet men kunde inte.

Hela min historia är lång och jobbig, känner mig ensam och tom.  

jag förstår mer än vad du tror, jag ville oxå behålla barnet.. de skulle vi göra oxå till en början. Saknaden är enorm.

Hur kommer det sig att ni ej kunde behålla barnet?

Hej!

Jag har nyligen gjort en abort för ca 1 månad sen. Jag och min sambo blev överlyckliga när vi fick reda på att jag var gravid och bestämde oss för att behålla. Men saker och ting ändrades väldigt snabbt. Jag blev av med jobbet, min sambo får nu pendla till en annan stad för att jobba då det inte finns några jobb där vi bor. I och med detta så var jag ensam hemma väldigt mycket.. och mitt i denna bubbla så börjar man tänka väldigt mycket.. framtid, jobb, pengar, vad vill jag egentligen? ena stunden var ja så glad och ena stunden grät jag i telefonen när jag pratade med min sambo, vilket var väldigt jobbigt för honom då han inte kunde göra något.

Jag fick panik helt enkelt.. jag var ur balans, ena stunden så ledsen.. andra så glad. Mitt i allt kaotiska så bestämde jag mig för abort.. jag var ett vrak. Min sambo blev ledsen men anpassade sig väldigt snabbt för mitt beslut och sa till slut att det var det bästa.

" det löser sig" .. "du oroar dig i onödan" .. nej tänkte jag.. jag mådde ju så dåligt.. då är det väl endå ett tecken på att jag inte är redo?

Idag är jag ledsen, jag vet inte om det är hormoner som ställer till det. Jag försöker tränga bort dom känslorna, övertyga mig själv att det var rätt att göra. Jag känner att jag inte kan prata med någon, spec inte min sambo.. " bara du inte ångrar dig så går jag med på ditt beslut" .. ni förstår.

Jag vill bara få ut detta.

Jag gjorde abort tidigare i veckan och mår jättedåligt, känner mig tom på något vis. Jag gjorde min abort i vecka 11+6 och allt är bara jobbigt..

jag gjorde abort som 18 åring, för jag inte trodde jag skulle klara de. alla runt mig sa att de var så jag borde göra. men hade jag kunnat leva om senaste året hade jag aldrig gjort de!
konsekvenserna går inte ens att räkna på mina händer.
idag vet jag att jag hade klarat de, m jag bara hade stått på mig. men allt kom som en chock, som en rak höger.
nästa månad har ett år gått, plågsammaste året i mitt liv. ångrar mig så mycket så det går inte att beskriva

Jag vet inte ens om jag ångrar mig, jag fick så otroligt starka moderskänslor och jag känner mig helt enkelt så tom, men det känns att jag var tvungen att göra detta för att inte vara en skam för familjen.. Allt kom bara i en helt dålig tidpunkt när jag precis liksom hyrt ut min lägenhet ingen stans att ta vägen.. är så sjukt ledsen att jag gjorde såhär mot mig själv och mitt barn i magen.. :/

Jag gjorde abort för två veckor sen, var i vecka 12.
Vi hade försökt i 9 månader innan jag vart gravid.
Någon månad innan jag vart gravid hade vi haft det jobbigt, vi bråka mycket osv. Sen några dagar innan jag fick veta att jag var gravid så var killen och jag nära på att göra slut.
Sen plussade jag och vi stannade kvar hos varandra, allt vart bättre. Men sen kommer han i vecka tio och säger att han vill att jag gör abort.
Jag mådde dåligt och åkte hem till mina föräldrar i Stockholm, killen och jag gjorde slut och efter mycket om och men så gjorde jag abort.
Min realistiska sida känner att det var rätt val, men min "mamma-sida" saknar tryggheten jag kände när jag hade lillen i magen. När jag var gravid kunde jag känna mig trygg av att veta att lillen hade det bra i magen och ingen kunde göra den illa men nu känner jag mig tom. Jag saknar att vara gravid och ha min ängel i magen. Det är svårt att beskriva känslan..

Jag förstår din känsla! Jag och min sambo har pratat om att skaffa barn i flera år! Jag har viljat bli mamma sedan vi var 16 år och vi är 26 nu! För 7 månaders sedan blev vi gravida, förvisso på första försöket floppade min sambo ut! Han ville bli pappa men klarade inte av tanken att han skulle bli det om 8 månader! Vi velade fram och tillbaka om vi skulle vara tillsammans i huvudtaget! Vi gjorde en abort! Allt gick så snabbt! Först plussade vi och jag var den lyckligaste i världen och sen 2 veckor senare fans den inte längre! Jag har fortfarande känslan av tomhet inom mig! När jag var gravid kände jag mig trygg, lycklig och hel! Efter aborten så kände jag mig tom, trasig och förstörd! Allt börjar bli bättre och vi har börjat prata om att vi ska börja försöka igen efter 7 månader med psykolog samtal så käns allt bättre! Men jag längtar evigt efter känslan att vara hel! Jag är ledsen att du inte har din pojkvän kvar! Jag hoppas verkligen att du har någon att prata med! Annars fins vi här för dig!

Det är så jobbigt när sånt händer!
Jag vet att jag en dag kommer få uppleva den tryggheten igen och få hålla mitt barn i famnen men det går inte att glädja sig det när man gjort abort, för jag vill ha det barnet i min famn just nu.

Jag är glad att killen och jag inte är tillsammans längre, han var rent sagt en idiot.
Han var otrogen mot mig, han misshandlade mig och lämna mig när jag behövde han som mest. Han var inte ens med när jag gjorde aborten.
I efterhand kan jag inte förstå varför jag stannade kvar hos honom trots allt men sånt ser man bort när man älskar någon.
Nu när jag skriver i min blogg eller pratar med någon så är jag noga med att säga MITT barn och inte vårt barn.

Hejsan.
Jag gjorde en abort för ca 3 år sedan.. Mår fruktansvärt dåligt.. :( 

Jag gjorde abort som ung och väldigt tidigt den aborten skapade djupa sår i mig som jag inte riktigt kommit över. till det var det att killen jag var med då var helt bestämd på att behålla det först och gjorde riktigt idiotiska uttalanden direkt när jag fått veta att jag var gravid. tror inte jag var känslomässigt mogen för en abort just då och borde valt samtal innan jag gjorde aborten. jag tror att om man gör en abort som ung så har man starkare känslomässig reaktion till det gjorde jag aborten helt ensam ingen var med mig. blev dessutom dödssjuk veckan efter eftersom mitt immunförsvar försvann.

nu gjorde jag abort igen för tre veckor sen i vecka 14 och jag valde samtal innan. tack och lov har jag en kille som stöttat och varit med hela vägen den här gången (förutom då jag fick beskedet att jag var gravid då var han inte med).nu har jag honom jag kan bearbeta saker mer och en samtalskontakt och det har gått smidigare än jag trodde det skulle göra. lustigt nog är båda killarna barndomsvänner men väldigt olika tack och lov.