Hjälp! Vad är det min mamma dricker?

Är också uppväxt med en alkoholist och har i vuxen ålder känslomässiga problem pga det jag utsattes för under hela min uppväxt. Alkoholism är fruktansvärt. Din pappa som lever mitt i det där är förmodligen medberoende så det smäller om det.

Jag känner för dig ts. Lycka till!

Jag tycker du ska ringa till giftcentralen och be om hjälp! Dock är det inte farligt utspätt men kanske de kan hjälpa dig med att hjälpa henne, och framför allt hjälpa dig och din familj.

Du gör HELT rätt som socanmäler henne! det är för DIN och dina barns och din fars bästa. Själv tycker jag att hon är den sista du ska tänka på i det här läget. SKit i hennes åsikter och hennes fasad. En alkoholist kan aldrig ha fel och det är ALLTID alla andra som är elaka och taskiga..

När min mor vart inlagd på nåt hem för alkoholister släppte de dock hem henne till midsommar av alla högtider och dessutom hade både hon och hennes medintagna festat loss på diverse medel de fick tag i... De hittar alltid en väg!

Så ja, socanmäl och därefter klipper du banden med henne, iaf för ett tag.
Vem vet hon kanske ser att det har gått för långt då hon väl mist sina barn och barnbarn, eller så gör hon som min mor, blir glad över att få festa loss ännu mer! Om inte annat så kanske din far börjar tänka lite realistiskt då..

Lycka till iallafall! Jag lider OERHÖRT mkt med dig.

Hur blev din mammas reaktion när hon upptäckt att du gömt dunken? Borde väl gjort det nu :(
Hoppas ni kan få hjälp allihop, inte bara din mamma! Sånt här sätter ju spår i alla såklart!

Va stark och tro på dig själv! Lycka till!!

Tack för alla svar.

Nej, hon tog inte Antabus så länge tyvärr. Tror hon bara tog det i några veckor. Brukade inte vara hemma hos dem så mycket då, så jag vet inte. Jag såg att hon hade kastat blistret bland soporna så det är därför jag vet att hon tog det.

Ja, hon tittade sig omkring här igår...gick till kylen och tog fram sin alkislåda (bag-in-box) och började festa loss på den istället.

Hon åker hem ikväll, kommer tillbaka om några dagar. Så nu har jag massor med tid att prata med min pappa. Ja, Han var medberoende under hela min barndom. När jag var 18 så tog jag upp det här med honon men han började försvara henne. Det tog honom säkert ett år innan han började lyssna på mig, sedan flyttade jag hemifrån. Orkade inte med henne mer. Tyvärr så gör han fortfarande ingenting åt saken. Hon brukar åka till något hem varje höst som sysslar med naturterapi och allmänt hokus pokus, något som han själv säger fungerar som en tork för henne. Det är alltså inget behandlingshem men det fungerar väl så för henne, för hon brukar vara nykter ett tag efter att ha varit där.

Hoppas att du orkar vara stark och fullfölja detta. Stackars dej och din pappa (och din mamma)

det finns antabus-stav man kan sätta in i armen (ungefär som p-stav). min farbror satte in en sån och är nu nykter sen 3 år efter ett tungt alkoholmissbruk hela min uppväxt..

Åh vad jag känner igen mig! Min mamma är också alkoholist och vi har verkligen försökt med allt för att hjälpa henne att bli nykter. Hon har varit på ett par behandlingshem, gått i olika slags terapi, pratat med AA och andra frivilliggrupper, druckit Antabus och sedan ett par år tillbaks har hon en stav inopererad i magen som måste fyllas på eller bytas ut eller vad de nu gör var 6:e månad. Men istället för att använda den nyktra tiden, så länge staven fungerar, så verkar hon istället vänta ut den. Så fort staven inte längre har så mycket kraft i sig så sätter hon igång och super igen. Jag vet många alkoholister som kan dricka obehindrat medan de går på Antabus. Min mamma drack upp sin dagliga dos inför ett "vittne" för att en stund senare spy upp det igen så att hon kunde dricka. Det är svårare med staven, men jag har hört att det kan gå det också.

Vi har skrikit och gråtit och pratat med henne, hotat henne och gullat med henne, varit förstående och tagit avstånd. Ingenting har fungerat.

Det är alltid synd om henne. Det är alltid något som har hänt eller någon som varit dum. Hon kanske har ont eller är allmänt deppig. Hon har alltid tusen bortförklaringar.

Min mamma blandar också med receptbelagda läkemedel. Främst sömnmedel (som hon kan ta 4-5 stycken åt gången) och starka värktabletter som försvinner i ett nafs så fort hon tagit ut dem från apoteket. Hon har varit inlagd på psyk, försökt ta livet av sig (många år sedan nu) och överdoserat. Jag har kört henne till akuten för magpumpning och tagit hand om allt det praktiska i hennes liv när hon legat utslagen.

Idag är hon inte samma människa som hon var innan hon började dricka. Hennes IQ måste ha sjunkit rejält. Hon kan inte längre stava och minnet är skitdåligt. Hon kan berätta samma sak 10 gånger, men varje gång har historian justerats lite. Hon ljuger om allt, smått som stort.

Och ändå älskar jag henne. Visst är det konstigt.. Däremot får hon inte vara ensam med mitt barn.

Vad jag egentligen ville säga är att du tyvärr inte kan göra så mycket mer än vad du redan gjort. Någonstans måste du sätta gränsen för vad du och din egen familj verkligen orkar med. Det är inte meningen att du ska vara din mammas förälder. Skaffa dig distans, för din egen skull. Jag vet att det är jobbigt, för man känner sig så himla skyldig när man "lämnar henne i sticket," men du måste få leva ditt liv också. Ditt barn måste få växa upp utan att behöva vara rädd eller ledsen för att mormor alltid är "trött" och luktar konstigt. Ring soc imorgon och gör en sista kraftansträngning. Låt det sedan vara. Din pappa har valt att leva med henne och borde vara den som gör något. Skriv ett brev till honom och förklara hur du känner och vad du tycker att han ska göra. Om jag hade varit du så hade jag också förklarat att jag skulle hålla mig undan ett tag för mig och min familjs skull.

Lycka till!

jag har tagit avstånd från min farbror för längesedan så vet faktiskt inte så mkt om staven, tror man måste vara med på det själv.

anonym (distans) säger mkt kloka ord. Håller med om att skriv ett brev till din pappa och ett till din mamma där du beskriver dina känslor och ett sista ultimatum/hejdå.
Att du finns där den dagen hon beslutar att få hjälp. Men att det går inte längre.
Stor kram till dig

Hoppas du kan prata med din pappa och få honom att förstå att han är i allra högsta grad medskyldig till din mammas drickande genom sin passivitet :(
Stort lycka till!!

bästa anonym dotter....
Jag är själv mamma & nykter alkoholist, men det tog många år för poletten att riktigt trilla ner....
Jag har gjort 10 behandlingar under 18 års tid & valde sista gången mellan att dö lr leva...
Jag har aldrig hymlat med att jag är alkoholist men tog det som en ursäkt att dricka.
Mina barn har farit mycket illa & jag har blivit soc anmäld flera gånger, men tyvärr så var alkoholen mycket starkare..
Sista behandlingen kom jag fram till att prova en sista gång för att välja livet & mina barn, jag bodde då på alkoholist hem för första gången efter att ha gjort öppenbehandling & bott hemma föregående behandlingar.
Min yngsta son som var 10 år ville verkligen att jag skulle bo borta men mådde mycket dåligt eftersom han var fruktansvärt medberoende & det gjorde så fruktansvärt ont att se honom lida som han gjorde..
Jag bestämde mej med 100 % styrka att göra det jag skulle, lita på personalen & min terapeut som följt mej under många år & aldrig gett upp hoppet att jag skulle klara det.
Min älsta son som var 21 år då, ringde mej, skällde ut mej efter noter, talade om hur trött han var på mina lögner, manipulationer & ursäkter.. Nu skulle han se att jag blev nykter inte höra mina lovord & mer skitsnack... jag lovar att det gjorde fruktansvärt ont... men... det var hans ord som gav mej styrkan, han hade ju faktiskt sagt hela sanningen.
Han ville inte ha mej som mamma mer om jag inte visade min nykterhet...
Min terapeut stöttade mej till 100% personalen på hemmet & mina soc"tanter"...
Jag skulle bo borta i 5 veckor men blev kvar där i 9 månader, det bästa jag gjort för mej själv & mina barn! 
Det tog 7 månader innan min älste son överhuvudtaget såg på mej igen och det gjorde ont i mitt hjärta varje sekund, varje gång jag tänkte på hur illa jag gjort mina barn men jag visste att det enda sätt jag kan börja gottgöra dom på var att jobba på min nykterhet.
Det var fruktansvärt att inte kunna ringa honom, skriva till honom...men han hade satt gränsen att få vara ifred & min terapeut hjälpte mej att respektera honom.
Min yngste son var fortfarande mycket orolig & medberoende, skräckslagen hela tiden att jag skulle flytta ut från hemmet & börja dricka... men jag behövde se allt detta för att förstå allt skit jag ställt till med...
Det finns egentligen bara en sak som medberoende att göra, även om det gör fruktansvärt ont, att själv söka stöd & hjälp, det finns självhjälpsgrupper även för er... Sätt gränsen åt alkoholisten, gör som min son gjorde, ta avstånd, visa att ni inte orkar mer...
En alkoholist dricker så länge det finns medberoende "medhjälpare" i dess liv, en alkoholist vill inte vara ensam med sin självömkan & egoism... Då söker denne hjälp tillslut...
Jag har såå mycket fakta & erfarenhet med mej i ryggsäcken efter alla behandlingar men tyvärr hade jag valt att inte använda mej av det innan min sista behandling..
I dag finns mina söner hos mej, jag har aldrig älskat dom mer än jag gör nu, för nu har jag förmågan att älska igen...
Dom har större tillit till mej i dag, dock kan man aldrig ha 100% säkerhet att en alkoholist aldrig mer ska dricka, så både jag & dom har det med sej & jag måste jobba hårt varje dag för att behålla min nykterhet & mina barn, aldrig glömma att jag är en beroendeperson.
Mina barn har både fakta & erfarenhet av alkoholism som sjukdom & är naturligtvis proffs på att se alla varningstecken...
Snälla barn & vuxna barn till alkoholister, rädda er själva från alkoholen & alkoholistens slaveri & hjälp er själva, ni kan inte rädda eller hjälpa alkoholisten att bli nykter, det beslutet kan bara vi alkoholister ta själva & det gör vi inte förrän vi i princip förlorat allt....
Ni är värda ett liv, ett riktigt, lyckligt liv... snälla, släpp taget, jag vet att det är svårt men jag vet åxå att det går & att det fungerar.
Ni kan inte få alkoholisten att låta bli alkoholen, vad ni än gör så ordnar den ny alkohol & dricker.
Jag har druckit det mesta jag kommit över, handsprit, munskölj... u name it... det finns ingen hejd tillslut.
Jag önskar er alla massor av kärlek & styrka att ta hand om er själva, det enda stödet ni kan ge en alkoholist som inte vill erkänna eller sluta dricka...
Ni är dom viktigaste personerna i ert liv.
Kom ihåg att det finns hjälp & stöd att få...
Ni får gärna ta kontakt så ska jag försöka hjälpa till med tips & frågor så gott jag kan, jag har många terapeuter i min närhet som jag kan rådfråga åxå...
Tyvärr dog min terapeut hastigt i våras...det gjorde så fruktansvärt ont, hon var en klippa i mitt & pojkarnas liv..men hon finns i mitt hjärta & hennes ord finns med mej varje dag & hjälper mej...
R I P Gun Britt <3 Älskar dej <3
/Ulrika

 

jag ar oxa uppvuxen med en alkolostmama..att det luktar medicinsprit beror antagligen pa att din mamma gor som min mamma...blandar alkohol med nagra slags tabletter

Anonym (Distans) Även ni andra som behöver stöd eller råd....
Du får jättegärna kontakta mej, mina söner kan säkert svara på frågor eller ge råd dom åxå..
bugge.b@hotmail.com
Stor Kram!! <3 

Anonym (Dotter)
Jag skulle tro att det är dålig "hembränd" sprit din mamma dricker.. 
Lukten du känner är antagligen "finkel" som kommer när spriten inte renats
ordentligt genom kolröret....
Önskar dej allt gott gumman, jag hoppas du kan få hjälp... så kanske din mamma & pappa söker
hjälp åxå... <3