18 år sedan idag estonia sjönk. Vilken katastrof minns du mest, vad gjorde du den dagen?

9/11 och Estonia! Min klasskompis mamma dog i Estonia efter lämnade hon sig två barn och en man! : (

Var ganska liten då, men jag kommer ihåg när jag gick ner för trappan och såg att de visade bilder från estonia på tv:n i vardagsrummet. Tittade och förfärades ett tag, men empatin var väl inte fullt utvecklad ännu. Så efter ett tag så störde jag mig mest på att det hindrade de vanliga programmen. Förövrigt så ska det finnas hyttnycklar från estonia kvar i min familj, om vi inte har tappat bort dem.

Estoniaolyckan kändest ju mera eftersom det hände i Norden. Dock minns ja inte så mycket då jag bara var 10 år då.

Jag var bara 8 år när Estonia sjönk men jag minns det ganska väl. Mamma hade alltid radion på när vi åt frukost och det var då vi hörde om olyckan. Vi hade ganska nyligen kommit hem från en finlandsresa med färja jag tyckte det var läskigt att det kunde ha hänt oss. Jag kände dock ingen som var på Estonia.

9/11 kommer jag aldrig att glömma. Jag gick på gymnasiet då och var på bussen på väg hem. Busschaufören lyssnade på radio och de första rapporterna kom in. Det var fortfarande oklart om det var en olycka eller en attack, och jag hörde i direktsändningen hur rapporten kom att första tornet rasat. Jag sprang hem och ropade till mamma att world trade center har rasat och hon kom rusande från övervåningen, sen blev vi sittande vid TVn en lång stund. Usch, hemskt var det!

Det finns vissa datum som verkligen etsar sig fast i minnet. Palmemordet, Estonia och 9/11 är några sådana. Jag pluggade och bodde ihop med en kompis när Estonia-katastrofen inträffade. Vi skulle ha några hantverkare hemma tidigt den dagen. Slutade med att jag, kompisen och de två hantverkarna satt i soffan framför tv:n i flera timmar. Jag kommer speciellt ihåg en remsa med namn som rullade överst på skärmen.

Palmemordet är ett av mina första minnen - jag var tre och ett halvt och blev vansinnig för att Godmorgon Sverige var inställt, gick in till mamma och pappa och informerade dem om att det inte blev något Godmorgon Sverige för statsministern var mördad. Jag visste väl inte vad varken statsminister eller mördad betydde, men kan ju säga att det fick upp dem ur sängen rätt snabbt ;)

Minns även Tjernobyl, men det fattade jag ju inte heller vad det var för något.

Scandinavian Star.

Och Estonia förstås. Minns att vi lyssnade på Stad i ljus i skolan och fick skriva dikter hela dagen, om vi hade lust.

9/11 - jag jobbade och vi hade ingen radio eller någonting men en kund kom in och berättade.

Londonbomberna, det var väldigt stort eftersom jag bodde där då och ett par av smällarna var väldigt nära mitt hus. Det gick en massa rykten under dagen om fler bomber och olika ställen där de skulle ha briserat och det var hopplöst att få tag på någon.

9/11 minns jag som om det vore igår.  Jag var i skolan och alla lektionerna, inklusive matteprovet vi höll på med, avbröts på direkten och vi kallades alla in till stora tvrummet. Där satt jag och alla andra elev samt lärare knäpptysta medan vi såg i direktsändning hur det andra planet flyger in i tornet och sedan hur allt rasade... 

Även om det inte var så länge sedan så kommer jag aldrig någonsin att glömma den 22 juli 2011 och attacken mot Norge, Utøya. Jag befann mig på andra sidan jorden på ett läger, på lägret var det deltagare från hela världen och jag var där med fyra barn från Sverige men det var även en ledare från Norge där med fyra barn. Jag och den norska ledaren var väldigt nära vänner och tillsammans med en ledare från Finland satt vi uppe och såg på de norska live sändingarna där antalet döda bara blev högre och högre. Det hela kändes helt overkligt och väntan på att få besked hemifrån huruvida deras familjer och vänner hade klarat sig var olidlig. Även jag har väldigt många vänner i Norge och kunde inte slappna av innan jag visste att det var okej. Att sedan försöka förklara vad som hade hänt för barnen vad inte heller det lättaste.  

Jag var åtta år då, jag såg det på Nyheterna med min mamma. Hon blev berörd, själv förstod jag inte omfattningen av katastrofen. Men jag minns att jag lite senare hörde om en man som vägrade släppa taget om sin fru, de hade kunnat överleva men de älskade varandra så mycket att ingen av dem vågade gå ombord på livbåten först. Det blev jag berörd av.