• Anonym (TS)

    Min kille är kort, och jag vet inte om jag klarar vara ihop med honom pga hans längd.

    För ett tag sedan på en fest hamnade jag brevid en riktigt söt och trevlig kille. Han var på som sjutton efter festen, vi dejtade lite, jag var egentligen inte intresserad av ett förhållande men känslorna har verkligen vuxit fram.

    Han är helt fantastisk som person, söt, trevlig, social, har bra värderingar, bra jobb, ambitioner, behandlar mig som ingen annan gjort förr och han får mig att må bättre än någonsin.

    Problemet - han är kort. Närmare bestämt 165 cm. 

    Förvisso gör det honom ändå längre än mina 160 cm, men jag har så svårt att släppa längdgrejen och jag vet hur löjligt det är när killen i övrigt är i det närmsta perfekt.

    Jag har inga problem med det när vi är själva, men jag undviker i största mån när vi är ute bland folk att det ska synas att det är "vi", jag ryggar liksom tillbaka när han tar för att hålla om mig i kassakön, drar tillbaka min hand om han vill gå hållandes mig i handen, visar inga ömhetsbetygelser ute på ett café eller liknande.        
    Han har märkt lite utav detta och någon gång "beklagat" sig i förtroende till en gemensam kompis att det verkar som att jag inte vill kännas vid honom offentligt.

    Jag hakar upp mig på denna dumma sak - tänker vidare att våra ev framtida barn kommer ju bli som pygmeér med oss bägge korta, hur löjligt kommer han inte ens se ut med ett barn i famnen, att jag inte kan ha höga klackar längre... Ja en massa strunt! Samtidigt är han världens underbaraste och jag vill ju vara med honom samtidigt som jag liksom "skäms".  Jag vågar inte ha med honom på tex julfesten på jobbet för att jag är rädd att kollegorna ska skämta om det eller skratta. :-/

    Är jag dum? Överdriver jag? Hur reagerar ni/tänker ni när ni ser en kort man så här? Eller är det bara jag som är helt knäpp, det kanske inte ens är något andra reagerar eller funderar över?

    Snälla ge mig något råd, jag är rädd att mista en underbar kille samtidigt som jag tvekar på om jag ens klarar av att leva med honom...             

  • Svar på tråden Min kille är kort, och jag vet inte om jag klarar vara ihop med honom pga hans längd.
  • Anonym (TS)
    Alltid Daph skrev 2013-01-10 15:09:09 följande:

    Tycker han själv att det är jobbigt att vara kort, drar obekväma skämt osv, eller är han nöjd med sig själv? Korta osäkra killar kan ibland ha ett hävdelsebehov som är både genomskinligt och avtändande. Men du skriver ju att han är fantastisk så jag antar att han inte lide av något sånt.



    Nej, inte alls! Han är genomgod och väldigt trygg och säker i sig själv.

    Någon gång när vi varit på krogen så har någon kommenterat att "åh ni två passar ju så bra ihop, ni är ju lika långa (korta)" och då har han faktiskt bara skrattat åt   kommentaren helt hjärtligt.
  • Anonym (TS)
    Mariana 580 skrev 2013-01-10 15:09:33 följande:
    Observera nu att detta är min uppfattning.

    Jag uppfattar att du inte tar hänsyn till relationen, för den tycker du väldigt mycket om, men du lägger energin på -- vad alla andra tycker och tänker.

    Ruska lite på huvudet och backa lite.. titta på situationen mer neutralt och utifrån.

    Du säger att personen är kanon, att relationen växer och du trivs.

    Men du skadar relationen och backar för tankarna vad alla andra ska tro?
    Varför bryr du dig om alla andra?

    de som nu kanske möjligtvisstirrar kanske är avundsjuk på att du har en kille som uppriktigt och ofentligt vill visa hur mycket han tycker om dig! har du tänkt på det?

    Han är längre än dig, så det bör inte se "konstigt ut". Ni är inte helt galet utanför de "normala" längderna.

    Jag är 150cm lång och stolt som fan!
    *liten men naggande gó*
    *ska man ha ett helvete, ska man ha ett litet ett*

    Min fästman är inte så lång han heller, men jag e mindre. så vem bryr sig?

    Min mamma e 153 cm lång å har 2 barn å e gift med en man som är 208 cm lång. Det ser lite udda ut, MEN gulligt! Han e underbar med henne! INGEN någonsin har sagt något illa om dem.

    Jag har däremot varit med om avundsjuka, både illa dold och rent öppen. citat: "jag önskar jag hade en karl som din, någon som VÅGAR hålla mig i handen å öppet visa hur underbar jag är!"

    DET är något folk är avundsjuka på.

    Håll i den karl som får dig å må bra, fokusera på det och jobba på att ignorera dumheter som vad "alla anda ska tro".

    Vilket underbart inlägg! Jag tror du har helt rätt i din uppfattning!
  • Anonym

    Du är också kort, så sluta bry dig. Skapa ett barn o låt den äta bra. Ge den mycket protein och låt den röra på sig mycket. Då kommer den växa som f-an.

  • Anonym (TS)
    Anonym (hmm) skrev 2013-01-10 15:10:11 följande:
    TS, om du verkligen tycker om honom så kanske du kan kämpa lite till och se om du vänjer dig.

    Men annars så måste jag nog säga att jag tror att det faktum att du tänker så är kanske ett tecken på att känslorna inte är tillräckligt starka. Men kan ju tycka att en person är perfekt på alla sätt och vis, men det innebär ju inte att man verkligen är kär.
    Däremot så tror jag att när de riktigt djupa känslorna är där, då bryr man sig inte om sådant som längd.
    Min man är t.ex. väldigt överviktig och förmodligen inte någon som andra tjejer skulle vända sig om efter. Men när vårt förhållande blev officiellt så ville jag skrika ut till hela världen att han var min. Jag var så stolt när jag höll honom i handen att jag trodde jag skulle spricka!
    Så tyvärr så kanske dina tankar och känslor är ett dåligt tecken?
    Men om du inte tror att det är det och ändå vill fortsätta vara tillsammans med honom så tycker jag att du ska pusha dig själv lite. Ta själv initiativ till att visa att ni är ett par när ni är ute. Då kanske du upptäcker att folk inte alls kommer att reagera. Folk kommer förmodligen inte bry sig ett dugg... :)
    Jag kämpade emot känslorna väldigt länge när det väl började "hända något" mellan oss, jag hade väldigt mycket som hänt i mitt liv just då och var inställd på att vara själv ett tag. Han kom i helt fel läge, väldigt ung dessutom - jag hade precis skilt mig, var rädd för att bli sårad igen och hela biten. Men känslor rår man inte på, och jag har liksom stretat emot hela tiden - kanske förklarar känslorna/tvekandet...?

    Men som sagt, han är fantastisk och jag tror som sagt inte det finns så många bra män där ute, så jag vill ju inte mista honom, och inte för en sådan otroligt löjlig sak.   
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-01-10 15:21:11 följande:
    Du är också kort, så sluta bry dig. Skapa ett barn o låt den äta bra. Ge den mycket protein och låt den röra på sig mycket. Då kommer den växa som f-an.

    Man kan dra lite i dem också...hahahahah
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-10 15:21:11 följande:
    Du är också kort, så sluta bry dig. Skapa ett barn o låt den äta bra. Ge den mycket protein och låt den röra på sig mycket. Då kommer den växa som f-an.

     
  • sextiotalist

    Jag säger bara Tom Cruise, en man som är kort i rockenFlört, han verkar ju ändå vara attraktiv trots hans ryggsäck som scientolog.

    Vet du, det är nog en fix idé du har, jag är själv kort, sambon någon dm längre. 
    Mina farföräldrar hade ungefär samma längder som jag och sambon, min pappa blev närmare 190, jag var den enda som ärvde den "korta" genen.

    Försök att släppa det. Det är inte många som tänker på det.
    Jag har manliga bekanta som är kortare än deras respektive och det är helt OK.

    Han har ju allt annat, mycket som många andra saknar i sina förhållande       

  • Anonym (hmm)
    Anonym (TS) skrev 2013-01-10 15:22:51 följande:
    Jag kämpade emot känslorna väldigt länge när det väl började "hända något" mellan oss, jag hade väldigt mycket som hänt i mitt liv just då och var inställd på att vara själv ett tag. Han kom i helt fel läge, väldigt ung dessutom - jag hade precis skilt mig, var rädd för att bli sårad igen och hela biten. Men känslor rår man inte på, och jag har liksom stretat emot hela tiden - kanske förklarar känslorna/tvekandet...?

    Men som sagt, han är fantastisk och jag tror som sagt inte det finns så många bra män där ute, så jag vill ju inte mista honom, och inte för en sådan otroligt löjlig sak.   
    Då tycker jag du ska försöka pusha dig själv lite som jag skrev innan. Testa! Ta hans hand, lägg armen om honom eller vad som nu passar dig. Ju längre du låter det vara ett problem för dig, desto större blir kanske problemet i ditt huvud. Jag kan tänka mig att folk 'på stan' inte ens kommer att lägga märke till något.
    Och när det gäller folk i din umgängeskrets, ju fortare du 'visar upp' honom som din pojkvän, desto snabbare kommer de att 'vänja sig'. Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att om någon av dina vänner skulle bry sig om något så löjligt som hans längd, då säger det bra mycket mer om dem än om dig och din pojkvän!!

    Lycka till :)
  • Anonym

    Tycker själv det är omanligt med korta män. Skulle inte gilla det det minsta att vara den långa i förhållandet...det är sant men lite elakt för här sållar jag ju bort en mängd fina män säkert....men vad f....Spöke

  • Mrpappa

    Oj. Nu får du mig att känna mig kort :P

    Jag är 173 cm lång och kan väll känna mig kort ibland. Men jag känner mååånga som är kortare! :) Hade du sagt 155 hade jag reagerat och jag tänker bara på att min fru är 163 och skulle jag se en kille i hennes längd skulle jag inte reagera det minsta! :)

Svar på tråden Min kille är kort, och jag vet inte om jag klarar vara ihop med honom pga hans längd.