Min kille är kort, och jag vet inte om jag klarar vara ihop med honom pga hans längd.

Försök att lägga fokus på han bra sidor så att längden hamnar i bakvattnet. Min man är pytte lite längre än jag och jag upplever honom ibland som kortare än mig. Det kan va svårt att ine tänka på längden när man i huvudet sett sig tillsammans med en längre man. Jag tänkte på det ibörjan men beatämde mig för att det KAN inte få spela någon roll. Även idag kan tanken susa förbi att OM han hade varit lite längre så hade han varit perfekt, å då tänker jag i andra sekunden: tack god gud för att han inte är perfekr, det haee varit jobbigt att försöka matcha

Men konkret så kan du kanske ta ett par samtal mellan d en KBT:are. Där kan du få hjälp att reda lite i tankarna och hjälp att bryta ditt mönster med tankarna på längden. Lycka till

Jag tycker inte att det är konstigt eller fel av en att göra en parentes och skriva ''det är sant'', om en kvinna är 190 cm. För ja, det är väldigt långt och konstigt om en kvinna är 190 cm. Sluta leta efter bråk.

Man har nästan alltid något man hakar upp sig på. Sen tror jag att brist på erfarenhet gör att man hakar upp sig mer på struntsaker. Jag kan tänka tillbaka på vad jag hakat upp mig på i tidigare förhållanden. Särskilt ett förhållande. En superbra kille, men jag störde mig på ett för stort huvud :( jag ångrade mig så gruvligt när jag satt där med nästa kille som var snygg och helt dum i huvet.
Nu har jag en kille med sina brister, men det som är bra överväger långt :)
Hoppas att du kan känna dig stolt över honom bland andra, så att han inte ger upp dig. Allt sitter i ditt sätt att tänka, vilket gör att du kan förändra dina tankar.

Jag träffade en kille som var 1, 65 för ett tag sedan. Själv är jag 1,69. Man tror inte att 4 små ynka centimetrar ska göra något, men ack vad fel jag hade! Jag har inte några direkta krav el önskemål om hur den jag träffar ska vara, i förväg. MEN nu vet jag, han ska INTE vara kortare än mig. Jag kände mig som en "jätte" bredvid honom... fruktansvärt jobbigt :(

För kanske 9 år sen sa jag när jag började dejta efter separationen, träffar jag någon ny ska han minst vara 185 helst 190 eftersom jag är 176 och alltid minst hade 5-6 cm klackar..

När jag träffade mannen 2010 och bara var kompisar störde inte hans 172 cm mig alls.. Men när jag började inse att va fan jag har ju känslor för den här killen så störde hans längd mig.. Det tog till hösten 2011 innan jag kunde acceptera att han är 4 cm kortare.. Men kan säga har aldrig uppöevt sådan här kärlek som vi har så han kompenserar dom där satans 18 cm han är för kort ;)

Så längde har ingen betydelse om det är rätt person :)

Anledningen för att jag frågar är ju just för att jag själv är 190 cm lång och har mått dåligt över min längd hela mitt liv, vilket späds på med kommentarer om att man är konstig och att ens längd är helt osannolik. 

Jag tycker du ska vara stolt över din längd Min kille har faktiskt dejtat en tjej på 185 tidigare, han sa att det var inga konstigheter för honom han var ju kär

Ingen? Jag känner inte en enda tjej som skulle vilja vara tillsammans med en 25 cm kortare man. De skulle bry sig. Och de är inte särskilt ytliga eller ondsinta.

Jag kan inte se att man lägger någon värdering i att skriva "det är sant!", lika lite som man gör det om man säger det om någon som har väldigt hög lön. Att något är ovanligt betyder inte att det är fel.

Kan man inte bara slå fast att längd är olika viktigt för olika människor? Det blir så fördömande att skriva Är man kär så spelar det ingen roll. Nej, inte för alla men för somliga. Sen att man kan lära sig att leva med den älskades "defekt" är en annan sak, men att tycka att det är oattraktivt med vissa egenskaper (utseendemässiga eller själsliga, exempelvis pipig röst eller dåligt självförtroende) gör en inte automatiskt till en sämre människa. Alla har olika preferenser.