• Osiris­75
    Äldre 26 Jan 22:09
    8887 visningar
    22 svar
    22
    8887

    Att bli familjehem eller inte?

    Gift par 38/40 år, tillsammans i 12 år, gifta i 6 år, villa med skaplig tomt, 2 katter, 2 bilar, fasta jobb, stabil ekonomi, inga barn... Vi har tidigare fått godkänt som adotivföräldrar men vid förra förnyandet så ville de ge avslag pga min övervikt (väger 106 kg) så sedan dess har vi lagt adoptionen på is  Rynkar på näsan  (Förslag avslag pga ev framtida problem/sjukdomar, galet enligt mig men - vi har ju ingen talan....) Man är ju inte en sämre mamma för att man är överviktig  Obestämd


    Då det är åldersgräns på adoption, lååånga köer och numera väldigt dyrt (100 000-150 000) så börjar vi fundera på det här med familjehem... Har pratat om det tidigare i samband med diskussionerna om adoption eller inte....


    Är övervikten en viktig fråga vid familjemsutredningar?
    Kan det vara en fördel/nackdel att det finns en utredning på oss redan?
    Måste man ha mycket erfarenhet av barn? Tänkte oss ett barn under 5 år då vi inte har så mycket erfarenhet av äldre barn/ungdomar eller barn med allvarliga problem... Får man ha önskemål om ålder?
    Är det krav på att barnet ska ha eget rum direkt? Kan man få ersättning på något sätt om man måste bygga i ordning ett nytt rum? (Vi har ett rum som det är tänkt skulle bli barnrum men det måste göras i ordning)
    Får man gå ner i arbetstid som med ett bio.barn? Vi vill inte att barnet ska ha allt för långa dagar på förskola och att det ska finnas tid för barnet med de behov han/hon har....


    Det viktiga för oss är att få ha barn i vårt liv, sen om det är biologiska, adopterade, familjehemsplacerade osv spelar ingen roll. Tror att vi har nåt att erbjuda barnet likaså som barnet kan ge oss mycket Flört


    Nån som kan svara på ovanstående och tror ni att vi skulle kunna ha en chans? Vill inte ge oss in i nåt som sedan fallerar igen (som med adoptionen)...

    *

  • Svar på tråden Att bli familjehem eller inte?
  • Äldre 26 Jan 22:13
    #1

    Det första jag tänker är; är ni verkligen redo för vad det innebär att vara familjehem känslomässigt? Ni kommer inte ha några direkta rättigheter, ni måste samarbeta med de biologiska föräldrarna, med soc, ta hand om alla problem barnet har med sig. Ni kanske bygger en relation i 2 år för att sedan plötsligt tvingas säga hej då igen för att barnet ska hem. Ni kan inte se det som ett annat sätt att vara adoptivföräldrar. Tänk igenom det ordentligt! Om ni egentligen vill adoptera kanske det är det ni ska satsa på. 

  • Anonym (Ersät­tning)
    Äldre 26 Jan 22:14
    #2

    Ersättning..bidrag för att fixa ett rum är det så viktigt? Ni gör ju en god gärning det är väl nog

  • Äldre 26 Jan 22:22
    #3

    Läs på om vad det innebär att vara familjehem är mitt råd!! Ni blir INTE föräldrar åt placerade barn, även om ni ska fylla en sådan roll under en viss tid? Den tiden kan bli olika lång i olika fall, men man jobbar ALLTID i riktningen att barnet ska återförenas med sina biologiska föräldrar ich det är viktigt att ni har fokus på det!

    Det kan alltså bli så att ni får en placering i 2-årsåldern där t.ex. en ensamstående mamma har missbruksproblem/kriminalitet. Under de år barnet bor hos er ska, så långt det är möjligt, barnet ha regelbundet umgänge med mamman. Det kan vara besök i fängelse el beh-hem och efter några år kan det vara så att mamman äntligen kommit på banan med sitt liv och barnet ska succesivt jobbas hem igen! Det är inte ni som avgör sånt, ni är inte (iaf sällan) vårdnadshavare utan det är föräldern el soc som fattar juridiska beslut rörande barnet!

    Ni kanske inte kan åka på sem utomlands, även om ni vill för föräldern vägrar skriva på en passansökan osv...

    Familjehem behövs absolut!!! Men ni ska inte gå in i det pga ofrivillig barnlöshet, för det blir aldrig ert barn och det är viktigt att komma ihåg det!

    Övervikt är nog inget hinder för att bli familjehem, men er ofrivilliga barnlöshet kan nog utgöra en viss återhållsamhet hos sociala myndigheter?

  • Anonym
    Äldre 26 Jan 22:27
    #4

    Hej!
    Tråkigt att höra att ni inte får adoptera!
    Jag har ingen aning om hur det går till mer än att jag vet flera par där en/båda föräldrarna är överviktiga och ändå har familjehemsplacerade.
    Jag vet också par som inte har biologiska barn så det krävs nog inte att man har den typen av erfarenhet men däremot kanske de vill att man skall ha bra hand med andras barn eller så :) eller i alla fall känna sig trygg runt barn vilket ni troligen gör :)

    Dock vill jag bara göra en liten varning.
    Jag tycker absolut att det är superbra om föräldrar till familjehemsplacerade och tycker inte heller att det spelar någon roll "var barnen kommer ifrån/hur barnet kommer till än". Men jag vet också flera som haft det jobbigt om barnen sedan får komma tillbaka till sina biologiska föräldrar. Med ett adopterat barn vet man ju att det är "ens eget" barn lika mycket som ett biologiskt, men i en situation med ett familjehemsplacerat barn kan det ju faktiskt hända att barnet flyttar ifrån en.

    När jag var i tonåren umgicks jag mycket med en kille som var familjehemsplacerad, han bodde där hela sin uppväxt och sådär så det var ju väldigt lyckat för alla parter :) men jag vet också att hans föräldrar hade ett mindre barn som hamnade hos dom när han var bara någon månad, han blev äldre och äldre och hörde aldrig av mamman. Helt plötsligt hörde mamman av sig, jag vet inte anledningen till att pojken blev familjehemsplacerad från början men hur som helst fick han flytta till sin biologiska mamma som 8åring (!!). Pojken grät i veckor och även efter flytten ringde han till min väns föräldrar och grät. Mamman (till min kompis, som han växt upp hos) var helt förstörd...

    Jag tycker absolut att ni skall göra det, men det kan vara värt att tänka på skillnaderna mot en adoption :)

  • Anonym
    Äldre 26 Jan 22:31
    #5

    Det är inte möjligt för dig att gå ner i vikt?
    Hur mycket är det du behöver gå ner för att få adoptera?

  • Anonym (Soc.)
    Äldre 26 Jan 22:32
    #6

    Tycker det låter direkt olämpligt att använda familjehemsskapet som ett substitut för adoption. Det är verkligen två helt olika sakernsom kräver två helt olika ingångslägen. Skulle ni klara att ha ett barn boende hos er kanske ett år eller två och sedan lämna tillbaks det till en förälder som ni kanske visste hade en hel del brister?

  • nymedl­em
    Äldre 27 Jan 13:19
    #7
    Anonym (Soc.) skrev 2013-01-26 22:32:22 följande:
    Tycker det låter direkt olämpligt att använda familjehemsskapet som ett substitut för adoption. Det är verkligen två helt olika sakernsom kräver två helt olika ingångslägen. Skulle ni klara att ha ett barn boende hos er kanske ett år eller två och sedan lämna tillbaks det till en förälder som ni kanske visste hade en hel del brister?

    Håller med. Ni passar inte som familjehem!!!
  • Osiris­75
    Äldre 27 Jan 16:48
    #8

    Känslomässigt tror jag inte att det kommer bli några "större" problem gällande att barnet inte kommer bli vårt eller att vi inte kommer få behålla barnet.
    Vi har aldrig haft det där tänket att vi MÅSTE ha EGNA barn, däremot vill vi ha barn i våra liv.


    Förstår inte varför de flesta direkt tycker att vi ersätter ett ev adoptivbarn med ett familjehemsbarn?? Samma sak när vi pratade om att adoptera, omgivningen reagerar direkt med att man ersätter ett biologiskt Rynkar på näsan Det behöver inte alltid vara så! Vi valde t ex att inte göra provrörsbefruktning utan valde istället adoption, varför inte ta hand om ett barn som redan finns och som inte har föräldrar....
    Innan vi ens bestämde oss för adoption så var vi faktiskt inne på att bli familjehem… Nu har det gått några år sedan adoptionen las på is och vi har accepterat vår situation gällande adoption.


    Jag upprepar – VI VET att målet med placering är att barnet ska hem till bio.föräldrar!
    Vi vet också att man ska se till att barnet får umgänge med bio.föräldrar och vi vet att vi inte kommer ha några rättigheter. Vi vet att barnets bio.föräldrar har rättigheter och kan bestämma saker kring barnet och det är ju så det ska vara – det är ju deras barn!
    Det vi vill är ju att barnet ska få det så bra som möjligt hos oss i väntan på att bio.föräldrarna får ordning på sitt liv och kan få hem barnet.

    Självklart kommer vi bli ledsna den dag barnet flyttar, vi är ju inte mer än människor  - och skulle man inte känna nåt vid dessa tillfällen undrar jag om man verkligen passar som familjehem, för inte ska väl familjehem vara känslokalla?


    Ang. frågan om rummet så är det bara en fråga – har ju ingen erfarenhet av detta och frågan ställdes beroende på att det inte finns ett extrarum färdigt än (om det är krav från början och om placering sker med kort varsel).


    Lite tråkigt med vissa kommentarer jag fått från folk (såklart anonyma) som inte svarar på mina frågor utan direkt utifrån ett enda inlägg gör bedömning av att vi verkligen inte är lämpliga som familjehem.
    Att man har frågor och funderingar innan man ger sig in i en sån stor process är inget konstigt men tydligen ska man inte fråga om det på ett forum som Passagen Rynkar på näsan
    I framtiden håller jag mig till de mer seriösa forumen och där man kan få svar utan att bli dömt i förväg…. Bye!

    *

  • Osiris­75
    Äldre 27 Jan 17:12
    #9
    Anonym skrev 2013-01-26 22:31:21 följande:
    Det är inte möjligt för dig att gå ner i vikt?
    Hur mycket är det du behöver gå ner för att få adoptera?

    Klart det är möjligt att gå ner i vikt och det gör jag-  MEN tycker inte att det borde vara avgörande i om man ska få adoptera eller inte..... Jag väger ju liksom inte så mycket att jag inte kan ta hand om mig själv, hus, hem, familj, arbeta m m.
    Är överviktig MEN har inga hälsobekymmer - MAN MÅSTE INTE VARA ÖVERVIKTIG OCH SJUK, man kan faktiskt vara överviktigt OCH frisk!
    Ingen vet när man ska dö och det går aldrig att ge garantier. Vill inte hyckla som en del andra som kör pulverdiet inför hemutredning o sen gå upp allt igen och fortsätter så under hela processen.
    Mitt sätt att gå ner i vikt handlar om rätt kost och motion, nackdelen är då att det tar sin tid..... 
    Har gått ner 25 kg sedan soc "knorrade" men de är ännu inte nöjda

    Undrar om deras nästa steg är att omhänderta barn till överviktiga - eller vad är skillnanden om nu BMI är så betydelsefullt för föräldraskapet??

    *   
  • Anonym
    Äldre 27 Jan 22:54
    #10

    Det är klart att övervikt är ett hinder!!! Hur skall du orka ta hand om barn, då du väger 106 kg!!! ALLA som varit feta och sedan gått ner i vikt säger just detta att det blev en sådan skilnad att orka leka med barnen!

    Försr du inte detta själv, är du verkligen inte lämplig som fostermamma!

    Avslaget till adoptionen skall vägas in vid prövning till familjehem, absolut, annars gör soc. fel.   

Svar på tråden Att bli familjehem eller inte?