• Anonym (detär­jag)
    Äldre 10 Mar 23:42
    26269 visningar
    52 svar
    52
    26269

    Att göra sig fri från en psykopat

    Hot, förtal, misshandel & utpressning är vardag tillsammans med en man med beteendestörningar. Det blir en vana, man orkar inte ta sig ur, det är enklare att leva i en falsk fasad än att ta steget ur. Isoleringen blir total.

    Detta skriver jag för att lätta mitt hjärta, för att be om ursäkt till alla jag har sårat, för att börja om, för att ni som inte vågade fråga ska få höra, för att ni som stötte bort mig ska få veta att jag förstod varför, till ni som undrar var jag försvann ska få veta, ni som undrar vad som var fel med mig ska få höra.

    Hans första min är var en manipulation. Hans första handling var ett bedrägeri. Hans första mening var en lögn. Hans första känsloyttring var hat. "Det är världen det är fel på inte mig…"

    Jag har levt i ett svart hål där jag bara hasade längre och längre ner tills jag inte längre såg ljuset sen låg jag där orörlig under en lång tid… Så en dag fick jag en vacker son och ljuset visade sig igen och jag fick styrkan att göra mig fri, för min sons skull.

    Jag vet inte varför jag föll dit, jag är nog både dum, feg och alldeles för snäll men så blev det i alla fall och jag har förlorat allt som var jag, Marika. Jag ska sakta hitta tillbaka. När man är i psykopatens nät så har man en tendens att tänka med känslor istället för hjärnan och det har varit fullt upp med att överleva.

    Han började så klart med snyft-historier och fabricerade sin bakgrund. Jag vet faktiskt inte vem han är eller var han varit, det vet nog inte ens han. Det alla psykopater ljuger om är barndomen. Den beskriver de alltid som svår. De vet att vi har så lätt för att tycka synd om människor med svåra uppväxtförhållanden. Jag har träffat hans föräldrar, de är fina människor och fina farföräldrar till min son.

    Ska du verkligen ha de där kläderna på dig? Ditt hår är fult, du har förstört det, varför sminkar du dig så fult? Ena dagen är man världens bästa och så underbar, i nästa sekund är man det värsta och fulaste han sett. När det börjar uppdagas för en hur illa det är tänker man ändå "Man kan ju inte tro att en person som står en nära är så'n här!" Det var ngt som saknades, känslan av gemenskap, känslan av tillit, känslan av trygghet, jag vet inte säkert? Vid minsta antydan till tvivel blir man tillrättavisad, "du är ju så naiv och förstår inte, jag ska förklara för dig" . Om man inte är lojal får man stora problem, det lär man sig snabbt. Våga inte ens tänka åt ett annat håll.. Ingen av Dina väninnor duger, inga andra människor för den delen, han hittar fel på alla. Din familj duger inte heller. Vi hade inte samma mål i livet. Han sa samma ord som jag, men magen talade om för mig att det inte var så. Han förstörde mitt liv genom fysisk misshandel, psykisk misshandel och ekonomisk misshandel. Och det värsta av allt, jag har försvarat honom när andra har kritiserat honom.

    Eller det värsta var nog när han försökte slita min nyfödda son ur armarna på mig på BB för att han sa "du är psykiskt sjuk, det är mitt barn", det gjorde han en gång till när han skulle byta blöja och inte orkar byta vattnet till varmt vatten "han bryr sig inte" och jag blir förtvivlad och försöker gå emellan, jag byter vattnet ÅT honom, han häller ut det och tar kallt igen och i panik försöker jag ta min son, då sliten han upp honom och anklagar mig igen för att ha en psykos han säger att jag inte är kapabel till att ha barn och sedan springer han ut i snön med det nakna barnet för att han ska "ringa polisen och anmäla mig från grannen"… Jag gråter och ber honom ta in barnet i värmen, han vänder in till slut och tvingar mig ner på knä för att be om ursäkt om och om igen under en timmes tid innan jag till slut får tillbaka det hungriga barnet. Då säger han "såhär blir det när du är så psykiskt sjuk, förstår du nu att du behöver hjälp?, jag ska hjälpa dig".

    Jag darrar av skräck och kryper för psykopaten i ångestens ymniga svett, då njuter psykopaten i fulla drag och kör vidare en stund till med sina kränkningar och nedbrytande process tills man inte ens orkar gråta.. man är bara död inombords. Sen ska man be om ursäkt, NEJ ingen bortförklaring bara ursäkten och den kan du upprepa till den är godkänd. Psykopater erkänner aldrig egna fel och de få gånger som de verkligen erkänner ska man vara på sin vakt, för då har de något större i kikaren!" Paniken sprider sig. Han hittar på lögner och sprider ut det i omgivningen. Man får panik, ingenting av det är sant men han är så otroligt skicklig på manipulation så alla tror honom.

    När han inser att han gått för långt och jag är på väg att lämna honom kommer han säga och lova att det aldrig ska hända igen. Men det är ännu en av hans lögner... men egentligen är det ju bara insikten av att man inte kan åstadkomma någon förändring, som har betydelse. Att försöka ändra en psykopat är som att resonera med en blind: 'om du bara anstränger dig så kan du se!
  • Svar på tråden Att göra sig fri från en psykopat
  • Äldre 10 Aug 23:27
    #41

    Har ett problem med psykopat..
    Min mamma har levt med en psykopat som har slagit henne flera gånger.. han fick väldigt milt straff...
    Men det verkliga problemet är nu att dom har varit gifta men skickade inte in nån äktenskapsord på att huset som min mamma bor i är hennes egna hus och han ska inte ha nåt av det hela. Det har funnits ett äktenskapsförord men dom skickade aldrig in det..
    Nu är min mamma typ livrädd att ta upp bodelning just för att det inte finns papper på att huset är hennes egna enskilda egendom så han inte kommer åt det.
    Men eftersom han är psykopat så är väldigt bra på att lirka på advokater har vi märkt hela familjen... plus att min svåger även har skällt ut poliser plus advokater att dom är så lättlurade av just denna man/psykopaten...

    Min fråga är nu finns det nåt sätt för henne att ta sig ur detta och få huset till hennes eget utan att hon blir av med de pga honom.
    Funderar på om hon ska gifta om sig med honom och verkligen få äktenskapsförord inskickat och skilja sig därefter för då har han inget att säga men problemet är väl att få honom att gifta om sig med mamma.. Eller hur ska man göra i detta fall??  
     
    Försöker hjälpa min mamma så gått det går, eftersom jag ser hur hon mår pga honom. hon har även sagt att hon är rädd för honom.  jag hatar den människan.. (jag har själv sett hur han har misshandlat henne).  

  • Anonym (är där nu)
    Äldre 25 Aug 18:53
    #42
    Anonym (Katja) skrev 2013-05-19 01:27:23 följande:
    TS, jag vill inte skrämma dig, men jag hade också bevisning. Jag var på flera förhör hos polisen och jag togs på allvar - tills jag berättade att det snart skulle bli vårdnadstvist. Då var det inte särskilt intressant längre.
    När socialen därefter, precis som i ditt fall och åtskilliga andras - åt ur handen på honom och TROTS foton på barnens skador, sönderslagen inredning, 10 års detaljerade dagboksanteckningar, en film där han var våldsam och barnens berättelser - så rekommenderade de växelvis boende.
    Socbruttan sa att det var bara att börja samarbeta!
    Det är alltså inte så att man inte blir trodd, utan att det i själva verket är helt okej att misshandla både kvinnor och barn. Så fort soc kallar allt man berättar om våld för "föräldrakonflikt" (alla berättelser om våld är tydligen "föräldrakonflikt") så är det hur polisen ser saken också. Alla sätter skrämmande hög tilltro till soc, trots att de ofta, mycket ofta, ställer till ett rent helvete för familjer.
    Barnens rädsla för honom skyllde de på mig och kallade det att de var under påverkan av modern. Jättevanligt!

    I just vårt fall kom det att ske omständigheter som jag verkligen inte önskar min värsta fiende - men de ledde till att barnen slapp bo växelvis och att jag så småningom fick enskild vårdnad.
    Stort, stort lycka till!
    Känner SÅ igen det du beskriver, och undrar vad som hände dig? Mina barn är i fara vid umgängestillfällena och samma här, trots dokumentation från sjukhus gällande skador på både mig och barnen så struntar både polis & soc i detta. Världen är så fruktansvärt sjuk!!!!!!!!
  • Äldre 26 Aug 14:18
    #43

    Ni som inte får gehör från soc. anmäl det till IVO.se. Det är den nya myndigheten som har hand om dessa frågor. Ju flera som anmäler detta. Då kan myndigheterna få klarhet att hur svårt det är för misshandlade kvinnor och barn få de skydd som krävs. Just nu så får de flesta bara prata av sin rädsla. Myndigheterna tror att de hjälper att bara vi pratar om det så försvinner misshandeln. Det är nästan ingen som vågar att sätta stopp för misshandeln. Detta är att soc. inte har den kompetens som krävs. Soc. litar enbart att kvinnojouren tar hand om all misshandel och hot.


    Synlig gör kvinnovåldet
  • Anonym (är där nu)
    Äldre 20 Oct 10:13
    #44
    Anonym (Katja) skrev 2013-05-19 01:27:23 följande:
    TS, jag vill inte skrämma dig, men jag hade också bevisning. Jag var på flera förhör hos polisen och jag togs på allvar - tills jag berättade att det snart skulle bli vårdnadstvist. Då var det inte särskilt intressant längre.
    När socialen därefter, precis som i ditt fall och åtskilliga andras - åt ur handen på honom och TROTS foton på barnens skador, sönderslagen inredning, 10 års detaljerade dagboksanteckningar, en film där han var våldsam och barnens berättelser - så rekommenderade de växelvis boende.
    Socbruttan sa att det var bara att börja samarbeta!
    Det är alltså inte så att man inte blir trodd, utan att det i själva verket är helt okej att misshandla både kvinnor och barn. Så fort soc kallar allt man berättar om våld för "föräldrakonflikt" (alla berättelser om våld är tydligen "föräldrakonflikt") så är det hur polisen ser saken också. Alla sätter skrämmande hög tilltro till soc, trots att de ofta, mycket ofta, ställer till ett rent helvete för familjer.
    Barnens rädsla för honom skyllde de på mig och kallade det att de var under påverkan av modern. Jättevanligt!

    I just vårt fall kom det att ske omständigheter som jag verkligen inte önskar min värsta fiende - men de ledde till att barnen slapp bo växelvis och att jag så småningom fick enskild vårdnad.
    Stort, stort lycka till!
    Vidrigt...samma här för mina stackars barn...
    www.familjeliv.se/Forum-4-119/m71232703.html
    Detta har INGENTING med en vårdnadstvist att göra...våld inom familjen har pågått under många många år...soc vet om men väljer att inte agera. Sjukt samhälle vi lever i.  
  • Äldre 24 Oct 21:24
    #45
    Anna jkp skrev 2013-08-26 14:18:41 följande:
    Ni som inte får gehör från soc. anmäl det till IVO.se. Det är den nya myndigheten som har hand om dessa frågor. Ju flera som anmäler detta. Då kan myndigheterna få klarhet att hur svårt det är för misshandlade kvinnor och barn få de skydd som krävs. Just nu så får de flesta bara prata av sin rädsla. Myndigheterna tror att de hjälper att bara vi pratar om det så försvinner misshandeln. Det är nästan ingen som vågar att sätta stopp för misshandeln. Detta är att soc. inte har den kompetens som krävs. Soc. litar enbart att kvinnojouren tar hand om all misshandel och hot.
    TACK! Min väninna sitter i en liknande situation som flera här skriver om. Hon har separerat men barnen tvingas bo växelvis hos en pappa som är hemsk mot dem. Den mindre har berättat att pappa trycker henne på snippan, polisanmält, men det görs inget. Runt tio orosanmälningar har kommit in till soc, men de anser att mamman för över negativitet till barnen (det är skola, dagis, psykologer osv som gjort orosanmälningarna, inte hon).

    NI ÄR INTE ENSAMMA!!! 
  • Anonym (fd psykop­atoffe­r)
    Äldre 9 Nov 22:07
    #46
    Anonym (:() skrev 2013-05-29 16:53:04 följande:
    Jag lever med en psykopat idag, jag blir slagen flera ggr per vecka och vi har ett barn tillsammans.

    I staden som jag bor i finns inga lediga lägenheter, och jag har ingen jag kan ringa.

    Min familj bor för långt borta och jag har inga vänner kvar.

    Han hotar med att ha hela vårdnaden om vårat barn, han hotar med att försvinna med barnet,

    han hotar med att alla möbler tillhör honom och han hotar med att han ska övertala vården att

    jag är psykisk sjuk så att jag blir inlagd.

    Han har aldrig slått barnet.

    Det värsta är att jag tycker att det är så förbaskat pinsamt.

    Pinsamt att jag har satt mig i den här sitsen.

    Pinsamt att jag skaffade barn med honom.

    Pinsamt att i alla år som han har slagit så har jag gått runt och

    skrytit för alla om hur fantastisk han är. 



    Du skall absolut inte känna någon skuld! Det gjorde jag i åratal efteråt! Men det finns ingen skuld i att leva m ngn som misshandlar, förgriper sig etc. Skulden bärs till 100% av förövaren!

    Jag är ledsen att behöva säga detta men att stanna hos en äkta psykopat är en livsfara då de inte har ngr gränser. De kan t om döda den/de människor du håller kärast och ge dig skulden.

    Jag vet inte var du bor men du måste lämna staden och söka dig till anonym kvinnojour där. Välj alltid en storstad för psykopater letar troligen rätt på dig annars.

    Jag här levt m en riktig psykopat (diagnostiserad) m blå skyddad identitet . Jag känner igen mig i nästan allt du skriver.
  • PinUpG­irl
    Äldre 6 Apr 22:54
    #47

    Min pappa är en psykopat. Jag har läst massor om det på internet och ganska mkt stämmer in på han.
    Han är charmig mot andra och kan få plötsliga vredesbrott mot mig och min mamma. Han säger att jag har gjort fel när jag inte har det. Listan kan göras lång.
    Jag har tänkt att lämna han. Jag vet inte riktigt hur. Men det ska ske snart.
    Hur ska man lämna en psykopat? Ska man flytta och inte skriva någon lapp om att man försvinner?
    Nån som kan hjälpa mig?

    Jag har sån ångest, är deprimerad och vill bara dö. Fast jag vet att om jag får komma ifrån han så kommer
    jag att orka leva. Jag mår så dåligt.

  • Äldre 21 Mar 18:03
    #48

    Tack för att du delade med dig. Så otroligt välskrivet och välformulerat. Nu är det ett par år sedan du skrev detta och jag hoppas att du har gått vidare med ditt liv och lever ett tryggt liv idag. Jag har läst  så många trådar här på familjeliv och jag känner igen mig så otroligt mycket. Det krävs ett enormt mod att bara våga skriva här och dela med sig . Det känns väldigt skönt att skriva av sig , att det är så många därute som delar liknande historier och det gör att man känner sig mindre ensam. Jag själv har levt i ett  mycket destruktivt förhållande och det tog lång tid för mig att förstå och erkänna för mig själv att det var så. Nu har jag lämnat vilket var det absolut svåraste i mitt liv. Men jag hoppas kunna finnas där ute för andra som behöver ett stöd om att det går med mycket hjälp. Precis som alla ni fanns därute för mig och var mitt ljus i mörkret. Tack!

  • Anonym (åk)
    Äldre 27 Mar 07:53
    #49

    Jag har psykopati i min släkt och i min familj är det två stycken nu levande som är psykopater. Det finns ingen annan som förstår hur det är att vara drabbad av en psykopat, det är fruktansvärt.

    Alla lögner som sprids om en och som folk bara köper rakt av, det spelar ingen som helst roll vilka sjuka saker det sägs om andra så tror folk på de här psykopaterna.

    De här har förstört livet för så många och nu är det min tur. Jag har varit i kontakt med polis men det hjälper ju inget, för vad ska polisen göra?
    Men att det är så här lätt att förstöra andra människors liv är skrämmande. Folk blir tom av med sin anställning, de blir av med sina barn, de mister allt i sitt liv på grund av psykopatens lögner och som läggs fram så trovärdigt.
    Folk förstår inte hur farliga psykopater är.

    Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här, men jag lovar, har man haft oturen att hamna i en psykopats grepp så får man sitt liv förstört.
    Och man kommer inte undan heller, de fortsätter jaga en med alla medel och förstör ens liv.

    Jag kanske inte är värst drabbad av de här två som jag har i min familj men det är ändå tillräckligt för att de förstör mitt liv.
    Det finns ingen hjälp att få nånstans, det är så sjukt.
    Tänk att helt plötsligt och från ingenstans vara utfrusen på tex ett jobb, ett jobb man haft i flera år.

    Eller att man har barn på en förskola och inget konstigt har hänt där tills en dag så haglar anmälningarna mot dig och hela personalen vänder dig ryggen.
    Eller att du har ett intresse i tex en båtförening och där har du varit ordförande i flera år, plötsligt en dag har alla i föreningen vänt dig ryggen och du fattar ingenting för ingen vill ens svara på varför du plötsligt är hatad, flera år senare får du förklaringen, du hade blivit svartmålad på det allra fulaste vis och den som svartmålade dig blev trodd.

    Det sjuka med de här psykopaterna är också att de har en otrolig förmåga att få med sig andra människor på sin sida. De blir trodda på vad än de påstår om andra, det är helt sjukt.

    De kan till och med lyckas med att gå emellan gamla äktenskap genom sina helt sjuka lögner. Det är så sjuka lögner att ingen tror annat än att det där sjuka är sant för ingen tror att nån är så sjuk att den sprider såna här lögner om andra.
    Det är på det viset psykopater är så farliga.
    Själv orkar jag inte mera nu och de slutar aldrig. Det går inte att komma undan.

  • Anonym (Sofia­)
    Äldre 10 Jul 01:18
    #50

    Att lämna en psykopat är inte lätt..
    I mitt fall så vann jag mycket på att jag är en stark person. Jag klarade av den psykiska terrorn när jag väl lämnade honom.
    Jag grät konstant i 6 månader men jag överlevde.
    Vi var hos familjerätten flera gånger och jag visste precis vilka knappar att trycka på efter 7 år. Jag tryckte på de alla under mötena och han gjorde bort sig ordentligt så fort pengar o ekonomi kom på tapeten. Precis som jag visste att han skulle göra. 
    Jag verkligen lämnade min hela själ och jaget under 12 månader för att orka hela processen. Jag orkade inte hela vägen då vi fick gemensam vårdnad, och jag lämnade vår minsta gråtandes varje fredag under flera år.
    Idag är jag dock glad för det då de har en riktigt bra relation idag. Det har dock tagit nästan 10 år för oss att ens kunna prata på en ok nivå igen. Minsta motgång så blir det oroligt, och jag har fortfarande gett mig vid mindre viktiga saker, vet ju att det är ingen ide. 
    Inom vissa aspekter så styr han fortfarande vissa saker.. det driver mig till vansinne såklart men jag har valt att välja mina fighter.
    Det här var inte det livet jag hade tänkt för mig eller mina barn men nu är det så och jag verkligen väljer mina fighter noggrant.väldigt noggrant.
    Vet att minsta oense betyder veckor av "advokat" jidder - jo han är självklart advokat o även åklagare..
    Jag levde med en annan man under 5 år - kan inte säga annat än att allt tillslut dog  pga tjafset med honom, exet. 
    Jag har lärt mig den hårda vägen, har full koll på allt juridiskt och lever tyvärr inte det liv jag vill alla gånger..
    skulle jag åka utomlands utan att meddela innan så kommer jag få skit för det så att det bara skriker om det  
    Han hatar fortfarande att jag klarade vår separation med både livsglädje o sans i behåll.. Minsta chans så är han där och försöker trycka ner mig, 10 år senare.. 
    Men det bästa jag gjort är att lämna honom!
    Min skilsmässa var för mig en frigörelse.. han kan tjafsar vidare, men det tar inte alls så som han vill att det ska göra.
    jodå han har en ny fru sen 3 år tillbaka, men jag är den som vägrade följa ledet, den som vägrade helt enkelt Det är tydligen fortfarande tufft....

  • Anonym (Mia)
    Äldre 10 Jul 01:32
    #51
    Anonym (Katja) skrev 2013-05-19 01:27:23 följande:

    TS, jag vill inte skrämma dig, men jag hade också bevisning. Jag var på flera förhör hos polisen och jag togs på allvar - tills jag berättade att det snart skulle bli vårdnadstvist. Då var det inte särskilt intressant längre.
    När socialen därefter, precis som i ditt fall och åtskilliga andras - åt ur handen på honom och TROTS foton på barnens skador, sönderslagen inredning, 10 års detaljerade dagboksanteckningar, en film där han var våldsam och barnens berättelser - så rekommenderade de växelvis boende.
    Socbruttan sa att det var bara att börja samarbeta!
    Det är alltså inte så att man inte blir trodd, utan att det i själva verket är helt okej att misshandla både kvinnor och barn. Så fort soc kallar allt man berättar om våld för "föräldrakonflikt" (alla berättelser om våld är tydligen "föräldrakonflikt") så är det hur polisen ser saken också. Alla sätter skrämmande hög tilltro till soc, trots att de ofta, mycket ofta, ställer till ett rent helvete för familjer.
    Barnens rädsla för honom skyllde de på mig och kallade det att de var under påverkan av modern. Jättevanligt!

    I just vårt fall kom det att ske omständigheter som jag verkligen inte önskar min värsta fiende - men de ledde till att barnen slapp bo växelvis och att jag så småningom fick enskild vårdnad.
    Stort, stort lycka till!


    Måste ju kännas som en otrolig bedrift att stanna med en man som slår ungarna sönder och samman. Årets morsa, grattis!
  • Äldre 10 Jul 01:43
    #52

    Har levt med och har barn med en psykopat. Känner igen mig i det ni skriver. Har upplevt allt utom fysisk misshandel men han var hårdhänt ibland mot barnen.

    Jag lyckades i sista stund lämna innan jag blev helt nedbruten.

    Om någon som är på väg att lämna eller bara har andra frågor - skicka gärna pm.

    Det är på ett sätt skönt att kunna tala med andra som förstår vad det innebär att leva med en psykopat..,

Svar på tråden Att göra sig fri från en psykopat