pannkakan87 skrev 2015-01-21 11:25:46 följande:
Å skrev du ditt arbete ensam? Jag och en studiekompis hade möte redan innan jul med läraren som har ansvar för examenskursen för att presentera våra tankar och planer inför c-uppsatsen. Vi har en rolig ide och har sökt lite stipendium för att kunna skriva uppsatsen utomlands, men annars kommer vi att genomföra vår idé här i Sverige. Det går lika bra. :) Vi har ett intressant ämne och jag brinner verkligen för förskolläraryrket och allt som vi läser. Jag har nästan överraskat mig själv sen jag började läsa, jag trodde inte att jag skulle vara såhär taggad! Det blir mycket genus, etnicitet och andra spännande perspektiv som gör att nästan alla "ämnen" blir roligare och mer intressanta. Så jag hoppas hoppas att det blir roligt att skriva c-uppsatsen sen. Men självklart så kommer man slita sitt hår som med alla andra tentor ;) Men vi har som sagt blivit väl drillade genom att ha skrivit många större uppsatser, det känns lite betryggande.
Att arbeta sig upp långsamt fungerar säkert bra det med. Man får väga för och nackdelar helt enkelt och det är ju väldigt många som väljer familj framför en spikrak karriär (för man kan få båda) och skaffar barn tidigare. Det känns som att det är status idag att få barn sent och gärna arbeta och så mycket som möjligt under tiden ändå. Jag känner inte att det finns något rätt eller fel i varken eller utan det är upp till var och en vad som känns bäst. Alla har sina egna vägar och i vilken ordning saker och ting ska göras. Om jag ser på min gymnasieklass så är det bara jag och min bästa kompis som siktat på universitetet och gjort andra saker medan resten av gänget i princip skaffat barn efter barn och inte gjort mycket annat. Men det är inte heller fel för nu har ju de fritt fram att plugga, jobba eller vad som helst när de redan "gjort" spädbarnsåldern osv.
Jag har arbetat och bott utomlands sedan studenten så jag har tyvärr inte tjänat några pengar i Sverige innan. :( Jag flyttade tillbaka och började på universitetet med en gång. Så någon sgi har jag inte utan måste verkligen arbeta de där 240 dagarna. Äh det är bara att tuta och köra! Jag tror att det sista året med uppsats, jobb och allt kommer att göra att tankarna och längtan skingras lite.. Min sambo har stöttat mig ekonomiskt i så många år nu och hans enda önskan är att jag ska ha tagit examen och ha ett jobb innan vi börjar försöka så att vi slipper ha det som "csn" ett år till. :P Och det vill ju jag med så nu väntar vi bara liiite till. ^^
Har du någon skyddad sgi sen innan?
Din sambo vill ha barn så snart som möjligt eller hur känner han? :) Min sambo är några år yngre än mig så han har inga problem att vänta. Han skulle nog kunna vänta några år till, men det vill verkligen INTE jag. ;P
Jag har skrivit allting ensam. Tror faktiskt att vi nästan inte fick skriva tillsammans med någon. Hade nog varit roligare om jag hade haft någon att skriva med. Nu har jag mest suttit hemma och jobbat.
Det låter som att du har det hela välplanerat. Du kommer garanterat få det roligare än vad jag haft. Håller tummarna för att du och din kompis får stipendium. För oss var det iaf väldigt lite konkurrens för att få stipendium, de som ville åka utomlands fick möjlighet att göra det. Hoppas det är så för er med! :) Vi har också haft väldigt mycket genus och intersektionella perspektiv under utbildningen. Det ger verkligen en djupare förståelse för olika problem! :)
Ja det här med karriär och livet i övrigt är verkligen svårt. Hade inte kämpat mig igenom min tuffa utbildning om jag inte ville göra karriär. Men allt mitt slit har också fått mig att förstå vad som verkligen betyder något för mig. Karriär kändes egentligen viktigare innan jag började studera än vad det gör nu. Men det känns såklart fantastiskt att ha en bra grund att stå på inför framtiden. Det ena utesluter ju inte det andra. Men man kanske inte kan få allting man vill ha samtidigt och då får man helt enkelt välja.
I min bekantskapskrets har de flesta inte skaffat barn ännu. Men just nu meddelas det om graviditeter var och varannan dag. Men jag antar att jag är i en ålder då de flesta skaffar barn. Men jag är glad att jag har gjort bort studierna innan barn. Annars hade jag nog inte fixat den här utbildningen. Men det finns ju många som skaffar barn både innan och under studietiden så det går säkert också.
Jag är i samma sits som du, har ingen sgi. Jag arbetade en del innan jag började studera men tyvärr så hade jag ett uppehåll någon månad innan jag började. Då anmälde jag mig inte hos arbetsförmedlingen så den sgi:n blev tyvärr inte vilande (dumma mig). Ni gör nog rätt i att vänta till du har fixat en sgi! :) Det kommer att underlätta mycket!
Min sambo vill också, men han har inte längtat på samma sätt som jag gjort! Men nu gör han nog också det! Vi skulle klara oss på bara en inkomst så det känns inte som hela världen att vi blir lite fattigare under någon månad. Det får bli som det blir! :)