En fråga
Jag har endometrios. Vid mens brukar det kännas som om en sten är på väg ut genom urinröret och jag kan inte kissa på 20+ timmar i sträck, trots att jag är jättekissnödig och tar i allt jag kan, musen bara laggar.
Kräks mkt, kallsvettas och så fort jag försöker resa mej svartnar det framför ögonen.
När låsningen väl släpper rinner det kiss konstant istället i ca 10 dagar (har mens 6 dagar)
Det är på den nivån att just när jag duschat färdigt, så den tid det tar att lyfta benen över badkarskanten har det runnit enda ner till fötterna igen. Jag brukar använda blöjor då.
När jag var 21 fick jag träffa en uroterapeut som tyckte att jag skulle göra knipövningar, vilket jag tyckte var märkligt. För antngen rinner det hela tiden. Men under de övriga två veckorna i månaden så kissar jag ju aldrig på mej om jag hostar, anstränger mej lr dyl
Är inte såna där övningar mest för dom som fött barn och sådant?
Jag sa att inkontinensen hängde ihop med mensen, men uroteraeuten sa att det inte fanns något sådant samband utan bara var en slump.
Jag hade tidigare gjort ultraljud på gyn, där det konstaterats att jag haft stora blödningar utanför livmodern och misstanke fanns om endometrios. Som jag förstått det får man vid enmometrios sammanväxningar i nedre regionerna, så jag frågade uroterapeuten om inte endometriosen kunde växa in i urinblåsan, men hon hävdade att det var fysiskt omöjligt. Istället trodde hon att jag blivit inkontinent pga att jag var deprimerad. Så ett symptom på depression är att det rinner kiss ner i skorna när man går? ^^
Det var en nyhet. Hm. Jag slutade gå dit för jag tyckte det var menlöst.
Sen fick jag träffa en specialist på kvinnokliniken som sa att mina symptom påminde om en patient hon haft där livmoderslemhinnan växt in i urinblåsan, jag fick hormonbehandling, på två månader blev jag 90% bättre.
Under ett och ett halvt år hade jag inte ett enda "sten genom urinröret" anfall, ingen mens!! och ytterst lite inkontinens, bara några få dagar, istället för nästan två veckor i månaden som förut.
Det var rena semestern! Sexlusten och humöret på topp
Tyvär har alla mina symptom kommit tillbaka (inte mensen dock) känns ständigt som det är stenar i urinröret, knivhugg i ryggen, kramp kring äggstockarna, bajsar blod dagligen. Ständig inkontinens, gör ont bara att stå upprätt
Jag har läst runt på nätet och sett att anra blivit mkt bättre efter att de opererat bort livmodern. Det frågade jag om redan då jag var 22, men fick höra att jag var för ung, minst 30 skulle jag vara. Nu är jag 29, blir 30 i år.
Man kommer tydligen i klimakteriet vid en hysterektomi, och jag får höra
: "Men du är bara 29, vad hemskt att komma i klimakteriet!"
Jag frågade min mamma om hon kommit i klimakteriet. Hon sa "Ja" Jag frågade om det var jobbigt "Nej"
Om hon hade värmevallningar "Nej"
Vad är då negativt med klimakteriet. Är det inte bara skönt att komma i klimakteriet så tidigt som möjligt och slippa mensen?
Någon som kan förklara detta?
Apropå värmevallningar, så på den tiden jag hade mens hade jag alltid värmevallningar veckan före mens, redan som 18 åring. På den nivån att jag vaknade mitt i natten av att jag kokade och kände mej febrig, svetten rann nerför ryggen och jag var tvungen att gå och öppna fönstret och sticka ut huvudet, även mitt i vintern för att kyla av mej. Så värmevallningar, know the feeling. Om det är det värsta med klimakteriet, så a piece of cake, jämfört med denna ohyggliga smärta.
Jag har inga tjejkompisar, så har ingen att diskutera såna här tjejsaker med, så därför jag skriver här
Någon som gjort hysterektomi, får gärna skriva några rader, lr någon annan.
Jag har aldrig varit på dehär forumet förut, så ledsen om jag postat i fel forumdel? Men jag tänkte att här finns väl kvinnor och dom har äggstockar, åsikter och grejer. Kanske finns en vänlig själ som kan guida en vilsen flicka.