Hjälpa varandra under resan tillbaka efter otrohet?

Min man har verkligen tagit sig i kragen vad gäller flera saker. Han har gått till läkare på grund av att jag och andra äntligen har fått honom att ta alkoholkonsumtionen på allvar. Han dricker inte varje dag eller så, men de gånger han väl dricker har han svårt att dricka lagom och blir för full och gör dumma grejer (obs, inget han skyller otroheten på, men han kommer ofta hem utan jacka, med en för dyr taxinota osv, och slösar bort många söndagsförmiddagar i soffan som han i stället borde lagt på familjen). Han är hemma i princip varje kväll nu och har till och med förlagt jobbmöten hemma för att han vill vara med familjen. Han har även fått remiss till psykolog.

Själv har jag varit ganska deprimerad i perioder och jag tycker att det inte råder någon tvekan om att hans livsstil visar att han har minst lika stora problem som jag. Jag hoppas att denna wake up call får honom att verkligen ta tag i saker. Förhoppningsvis hjälper det oss att klara oss igenom, om inte så är han själv behov av hjälpen i alla fall.

Åh, både Lång väg och Ledsen: Jag känner sååå väl igen mig i de känslor ni beskriver. Det stora sorgen i att han lagt ner massor av dig på att ge henne de ord som jag behövde höra, de känslor jag behövde medan jag själv sjönk djupare och djupare ner i ett hål.

Precis sådana där ord läste jag också i min mans mobil. "Jag är kär i dig!" "Jag vill ha dig!" och jag kan inte tvätta bort det från näthinnan. Att jag upptäckte allt genom att tjuvkolla komplicerar ju en del. Han påstår att han hade förstått att det inte kunde fortsätta och atr han började inse att han ville vara kvar med mig, men självklart kommer jag aldrig att kunna lita på det eftersom det var först efter mitt avslöjande som han lämnade henne.

Hej,

jag valde att fortsätta mitt äktenskap efter en otrohet av min man, som han erkände. Den var kortvarig men han var förälskad, vilket smärtar otroligt. Vi valde båda två om varandra och det är drygt två år sedan. (viktigt detalj!! min man valde mig, han valde inte bara att stanna kvar. Han valde inte henne!!!).
Under första halvåret hade de lite kontakt och min man hade problem med att balansera sin nyförälskelse (eufori) och sin kärlek till mig (gammal och beprövad). det var skitjobbigt!!

Det har vart svårt men det var aldrig ett svårt val att fortsätta, han är min man och mitt livs kärlek.
jag tror inte att att vi har det bättre nu, som en del säger. Visst vi har en bättre och öppnare kommunikation om känslor och så,  men.... jag hade det betydligt bättre då han inte hade bedagit mig... Jag var lyckligare (förståligt lr?). jag är glad i min relation men inte har det kommit något gott ur det....

Det svåra är tillit. man ser inga tecken på att något nytt är på gång, han visar sin kärlek extra mycket för att vara tydlig. men han har skadat något genom otroheten.
Men jag läker sakta. Läker genom att plocka fram alla hemska ord som sades etc. Jag tänker tankarna och sen stoppar tillbaka  dom långt bak i huvudet. Jag gjorde det om och om igen för att till slut så bleknar ångestkänslan omkring dom och när man har stirrat på minnet såpass många gånger så finns det inte längre anledning att plocka fram dom.

hoppas mitt inlägg kan hjälpa. jag vet att jag letade som en galning efter berättelser om att man kommer vidare efter en otrohet, när jag var "ny".

Hej lider med er alla som åxå upplevt otrohet.

I början på okt förra året berättade min make att han varit m en annan kvinna. De hade hamnat på toaletten på krogen o enligt honom avslutat de hela i princip direkt pga ångest gentemot mig. Va helt förkrossad oville veta mer så ligga in på hans facebook o sökte upp henne bad henne berätta va som hänt ef jag (han) inte mindes mkt pga fylla mer än att "vi avslutade de nästan direkt" varpå hon svarar "ööööhhh näää om du nu vill veta sa du att du aldrig vart otrogen innan men detta va värt d" sen blickade hon han. Återigen försvann marken under mig. Nu har 11 mån gått o tänker o plågas fortf av de.har gett honon en chans ef han visar ånger o sj berätta o han säger hela tiden att han åbgrar sig,de finns inge försvar o ja får ta den tid jag beh för att "gå vidare" o få tilluten tillbaka.har grämt mig över deras olika verisioner så för några veck sen kontakta jag henne o fråga om hon oberoende av hans version kunde berätta sin o att ja inte va arg på henne etc fick till svar "ångrar mig jättemkt för er skull vi va nara en kort stund på toan han avslutade d pga dig" sammanfattnibgsvis. Först vart ja superglad men sen kom ja att tänka på d hon skrev när hon trodde sig skriva m maken?då nämde ju jag åxå "vet vi avslutade nästan direkt" försökte hon göra mig glad bara el är d sannibgen? När de hände sa maken att han först bara sagt INGEN får veta detta.o dom har ingen kontakt inte före o inte efter d vet jag.denna otrohrt verkligen plågar mig.jag vill fortsätta men gör så ont. Hur ska han hålla sig trogen en livstid om han inte fixar två år i äktenskap (då ,& 4 som par)?? O va är sannibgen? Va tror ni som ser på situationen utifrån? Skönt att finna en sån här tråd där vi kan hjälpas åt att gå vidare i detta smärtsamma!

Till saken hör även att när vi precis träffats skrev han långa mail m kärleksförklaringar till sitt ex o även till ett ligg de bestämde sig för å ses o ha sex men vart inte så (va han säger o ja verkl hoppas) detra snoka ja sj reda på o vi had vart ihåp två mån då. Har alltid ansett att ja aldrig skulle förlåta nån form av otrohet. Men han är min största kärlek. Kan åxå nämna att vi ha missbruk i våra liv till för åtta mån sen. Han har alltid behandlat mig m stor kärlek o respekt. Då han hade sex hade vi d ganska dålugt. Kommer han kunna hålla sig tror ni? O vad är sant?? Kram ni likasinnade

Åh jag lider med oss alla bedragna. Jag har iaf, efter ett år, bestämt mej för att separera efter n otrohet. Det känns fantastiskt skönt att ha kommit till den punkt. Inte behöva undra varför han inte svarar i mobilen. Inte behöva undra massa saker som hade med otroheten att göra. Nu kan han leva sitt liv som han vill utan mej. Men lycka till, till alla som försöker att hålla ihop efter en otrohet. Det är verkligen inte lätt.