Jag har precis fått reda på att jag är gravid med vårt tredje barn. Är bara i vecka 5. Men joho så kul med ett syskon till!!
Storasyskonen är snart 4 och 2 och de kommer att vara lite dryga 4.5 och 2.5 när bebisen kommer. Beräknat 8/2 2015. Fler som väntar tredje???
Har ni börjat prata namn flickor? Jag o mannen pratade namn i fredags.... jag gillar sixten skarpt men det sa han tvär nej till 
. Även Julie som jag har fastnat för ratade han. Om det var nåt gemensamt vi båda gillade så var det Märta på flicka.
Tack för svar om tidigt ultraljud, darkisen! Jag har varit inskriven på Mamma Mia-MVC förut och ska skrivas in på Mamma Mia Söder nästnästa vecka. Men jag antog bara att man inte kunde betala för tidiga ultraljud där. Jag ska ringa dit och fråga imorgon! (Trodde bara man fick tidigt ultraljud via MVC av särskilda anledningar)
Vad jobbigt för er som mår illa en massa! Själv mår jag inte så jätteilla. Tröttheten är värre.
Har ni börjat prata namn flickor? Jag o mannen pratade namn i fredags.... jag gillar sixten skarpt men det sa han tvär nej till 
. Även Julie som jag har fastnat för ratade han. Om det var nåt gemensamt vi båda gillade så var det Märta på flicka.
Hjälp ?!?
Härligt att se diskussionerna om namn på kommande bebis 
Själv har jag drabbats av någon slags panik/ångest ?! Tankar och stress över allt dom behöver göras "färdigt" i huset och på tomten innan bebis. Sen en nervositet över hur jag ska klara ytterligare ett litet knyte på vardagarna med all markservicen då maken jobbar till 20:00 varje vardagskväll .... Har även så extremt konstiga drömmar så sömnen är allt annat än bra :-/
Vill inte ens tänka tanken men är det så att jag ångrar mig? Brukar jag tänka såhär vid tidigare graviditeter ?!? Å det bara snurrar i huvudet med alla tankar men ändå är jag helt loj... Vill inte...kan inte....tänker inte..... Bläääh
Sorry att jag sprider galla i en annars så positiv tråd men jag var tvungen att få tala ut om det.
Hoppas ingen annan av er behöver tampas med dessa känslor/tankar/ångest....
//lost
Sitter på t-banan på väg till jobbet och mår såååå illa. Är helt yr och kallsvettig. Vet inte hur jag ska klara färden utan att kräkas. Frågan är vad gör man? Skriker "ingen fara, jag är inte sjuk bara gravid" eller vad? Kräks man bara finns det viss risk att någon masspanik bryter ut ????
Vi har inte pratat namn på allvar ännu. Jag har en favorit, Valter, som jag tycker passar bra ihop med de övriga tre men sambon tycker så där. Jag måste bearbeta honom lite 
Annemi: Jag känner igen mig i det du skrev. Vi har också massa saker som jag skulle vilja fixa som jag stressar upp mig för ang. hus/tomt men jag försöker verkligen intala mig att -en sak i taget nu- annars blir jag superstressad!! Det som stressar mig mest är att vår övervåning står oinredd (nybyggt hus) och nu blir det bråttom bråttom. Planen var att börja i jan, sambon skulle bygga men nu funderar vi på att ta in hantverkare.. Men nu med graviditeten och allt.. Då ska man ha hantverkare rännande här i veckor precis innan bebis ankomst och efter.......
Annemi: jag känner också så! Vi kommer ha assistent till vår flicka mycket mer när bebis kommit och jag måste ha klart vårt gästrum på ovanvåningen så jag och bebis kan vila där ostört. Det är ett måste om inte jag ska kollapsa tror jag. Mitt psyke är inte helt stabilt så jag behöver ro omkring mig.