Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2014
-
Ibland är de jobbigt att vara förälder, men du är ju inte ensam om dottern säg till hennes pappa och ha henne lite så du kan få ha lite egen tid. Känns som du behöver de. Kram.smalljey skrev 2014-12-04 00:46:24 följande:
Usch, fick ett riktigt psykbryt nu ikväll. Tittade igenom massa gamla foton då vi ska skapa en fotovägg här hemma med familj och vänner. Och när jag satt där och tittade så insåg jag vilken skillnad det var på mig för bara 18 månader sen. Innan jag var gravid och nu. Känns som jag åldrats typ 10 år mådde illa och åt jättedåligt under hela min graviditet och när hon äntligen kom sen så har man knappt fått sova på ett halvår och det har satt sina spår. Jag vet att allt kommer ordna till sig när hon bara blir tillräckligt stor att hon sover ordentligt och går på dagis så man får sitt gamla liv tillbaka hyfsat igen. Men vilken jädra sorg som kom över mig nu. Jag sörjer mitt gamla, fria, lyckliga jag som nu är en trött, trasig mamma med immunförsvaret i botten, stressnivån maxad, typ icke-existerande kärleksliv, hinner eller typ orkar aldrig fixa håret eller göra iordning mig (vilket jag ALLTID gjorde förut). Nu har man inte ens utsläppt hår, örhängen eller halsband för att det dras i. Usch, ville bara skriva av mig lite mellan tårarna.
-
Håller med Nica, se till att få lite egentid <3 Det är jobbigt att vara förälder och speciellt nu när dom är så små. Livet som fanns innan barn får vi aldrig tillbaka helt men delar av det kommer så småningom :) Jag kan också sörja mitt "gamla" liv ibland och sen försöker jag minnas vad exakt det är jag saknar för att sen försöka ta tillbaka små delar av det i perioder. I början gick jag mest omkring och lortade runt i mjukiskläder, osminkad osv. Sen gav jag mig fan på att jag skulle göra mig iordning varje dag, ibland blir det inte förrän vid 14 men det spelar ingen roll. Jag tränar på att vara jag fast med bebis :)smalljey skrev 2014-12-04 00:46:24 följande:
Usch, fick ett riktigt psykbryt nu ikväll. Tittade igenom massa gamla foton då vi ska skapa en fotovägg här hemma med familj och vänner. Och när jag satt där och tittade så insåg jag vilken skillnad det var på mig för bara 18 månader sen. Innan jag var gravid och nu. Känns som jag åldrats typ 10 år
mådde illa och åt jättedåligt under hela min graviditet och när hon äntligen kom sen så har man knappt fått sova på ett halvår och det har satt sina spår. Jag vet att allt kommer ordna till sig när hon bara blir tillräckligt stor att hon sover ordentligt och går på dagis så man får sitt gamla liv tillbaka hyfsat igen. Men vilken jädra sorg som kom över mig nu. Jag sörjer mitt gamla, fria, lyckliga jag som nu är en trött, trasig mamma med immunförsvaret i botten, stressnivån maxad, typ icke-existerande kärleksliv, hinner eller typ orkar aldrig fixa håret eller göra iordning mig (vilket jag ALLTID gjorde förut). Nu har man inte ens utsläppt hår, örhängen eller halsband för att det dras i. Usch, ville bara skriva av mig lite mellan tårarna.
Ta hand om dig och lös lite egentid . Kram -
Styrkekram <3 tror också lite mer egentid och avlastning kan få dig må bättre. Ibland behöver man bara en kort paus för att känna sig bra igen. Även egentid på tu man hand med din partner. Jag är inte jättenöjd med min bullmage, ringar under ögonen, tovigt uppsatt hår och att jag ibland går i pyjamas hela dagarna. Men jag tycker det är helt ok när man är "nybliven" mamma och jag vet att det blir bättre. Jag hade ändå inte velat byta ut mitt nuvarande liv mot mitt gamla och det tror jag inte du heller vill. <3smalljey skrev 2014-12-04 00:46:24 följande:
Usch, fick ett riktigt psykbryt nu ikväll. Tittade igenom massa gamla foton då vi ska skapa en fotovägg här hemma med familj och vänner. Och när jag satt där och tittade så insåg jag vilken skillnad det var på mig för bara 18 månader sen. Innan jag var gravid och nu. Känns som jag åldrats typ 10 år
mådde illa och åt jättedåligt under hela min graviditet och när hon äntligen kom sen så har man knappt fått sova på ett halvår och det har satt sina spår. Jag vet att allt kommer ordna till sig när hon bara blir tillräckligt stor att hon sover ordentligt och går på dagis så man får sitt gamla liv tillbaka hyfsat igen. Men vilken jädra sorg som kom över mig nu. Jag sörjer mitt gamla, fria, lyckliga jag som nu är en trött, trasig mamma med immunförsvaret i botten, stressnivån maxad, typ icke-existerande kärleksliv, hinner eller typ orkar aldrig fixa håret eller göra iordning mig (vilket jag ALLTID gjorde förut). Nu har man inte ens utsläppt hår, örhängen eller halsband för att det dras i. Usch, ville bara skriva av mig lite mellan tårarna.
-
Alltså, åh.. En nära vän till mig fick sitt första barn idag och jag är helt gråtfärdig av lycka PLUS avundsjuk. Inte för att jag vill ha barn igen, men för att jag sörjer att min förlossning var såååå längesen. Jag vill typ uppleva den igen, haha (den var långt ifrån kul).. Vet inte hur jag ska förklara.. Men den känslan av att hålla sin bebis för första gången på bröstet, alltså den dagen var den mest fantastiska jag någonsin kommer vara med om och den tog slut så snabbt och kommer aldrig igen :( förstår ni hur jag menar? Jag njuter av att sonen är ett halvår nu för det blir bara roligare och roligare ju mer tiden går så jag skulle inte vilja att han vore nyfödd igen. Men samtidigt känns det som om det vore så längesen och jag tycker det är så sorgligt att det tog slut så snabbt och inte kommer tillbaka igen. Kommer ju förhoppningsvis få föda andra och tredje nån gång. Men aldrig få uppleva det fantastiska med första. Nää. Gud vad mycket flum det blev nu haha bäst för mig att sluta skriva! Beter mig helt hormonellt ju men vi kan skylla på att jag fortfarande nästan helammar och är en ebda stor amningshormon xD mvh nostalgikern
-
Suttit på barnakuten i Lund i 5 timmar idag.. Lilla sessan fick 39,4 graders feber inatt och va så ledsen,snorig och hostig.
Nu får hon ipren suppar och vatten så febern håller sig nere och välling såklart.
Fy f*n vad hjälplös man känner sig när dom är sjuka, det va nog bland det värsta jag vart med om, mammas allt får inte vara sjuk ;( -
krya på lillan! Jag är så glad att jag sluppit massa sjukdomar på min lilla prinsessa.Asjak skrev 2014-12-04 23:02:36 följande:
Suttit på barnakuten i Lund i 5 timmar idag.. Lilla sessan fick 39,4 graders feber inatt och va så ledsen,snorig och hostig.
Nu får hon ipren suppar och vatten så febern håller sig nere och välling såklart.
Fy f*n vad hjälplös man känner sig när dom är sjuka, det va nog bland det värsta jag vart med om, mammas allt får inte vara sjuk ;(
Min syster var inne med sin 2månaders på akuten idag som fått något virus...går tyvärr mycket sånt
-
Det är precis den där känslan jag också har. Nu slutade min förlossning med snitt och jag fick inte träffa bebisen på två timmar. Men när jag väl fick komma till bb och få honom på bröstet, åhh vilken känsla! Jag helammar fortfarande så jag är också en stor amningshormon, känns skönt att man kan skylla på det ;)ellami skrev 2014-12-04 22:33:37 följande:
Alltså, åh.. En nära vän till mig fick sitt första barn idag och jag är helt gråtfärdig av lycka PLUS avundsjuk. Inte för att jag vill ha barn igen, men för att jag sörjer att min förlossning var såååå längesen. Jag vill typ uppleva den igen, haha (den var långt ifrån kul).. Vet inte hur jag ska förklara.. Men den känslan av att hålla sin bebis för första gången på bröstet, alltså den dagen var den mest fantastiska jag någonsin kommer vara med om och den tog slut så snabbt och kommer aldrig igen :( förstår ni hur jag menar? Jag njuter av att sonen är ett halvår nu för det blir bara roligare och roligare ju mer tiden går så jag skulle inte vilja att han vore nyfödd igen. Men samtidigt känns det som om det vore så längesen och jag tycker det är så sorgligt att det tog slut så snabbt och inte kommer tillbaka igen. Kommer ju förhoppningsvis få föda andra och tredje nån gång. Men aldrig få uppleva det fantastiska med första. Nää. Gud vad mycket flum det blev nu haha bäst för mig att sluta skriva! Beter mig helt hormonellt ju men vi kan skylla på att jag fortfarande nästan helammar och är en ebda stor amningshormon xD mvh nostalgikern
-
Förstår SÅ VÄL vad du menar! Lyckan man kände de där första timmarna var väl så överväldigande att man tror att man aldrig kommer kunna känna nåt liknande, och det kommer man kanske inte heller... Det är väl lite speciellt att föda barn för första gången. Men jag har en kompis som säger att det var ÄNNU MER fantastiskt att föda nummer 2, så jag väljer att tro på det ;) Längtar jättemycket efter fler ungar, att vara gravid och föda! (Tänk så fort man glömmer hur helvetiskt ont det gjorde!!!)ellami skrev 2014-12-04 22:33:37 följande:
Alltså, åh.. En nära vän till mig fick sitt första barn idag och jag är helt gråtfärdig av lycka PLUS avundsjuk. Inte för att jag vill ha barn igen, men för att jag sörjer att min förlossning var såååå längesen. Jag vill typ uppleva den igen, haha (den var långt ifrån kul).. Vet inte hur jag ska förklara.. Men den känslan av att hålla sin bebis för första gången på bröstet, alltså den dagen var den mest fantastiska jag någonsin kommer vara med om och den tog slut så snabbt och kommer aldrig igen :( förstår ni hur jag menar? Jag njuter av att sonen är ett halvår nu för det blir bara roligare och roligare ju mer tiden går så jag skulle inte vilja att han vore nyfödd igen. Men samtidigt känns det som om det vore så längesen och jag tycker det är så sorgligt att det tog slut så snabbt och inte kommer tillbaka igen. Kommer ju förhoppningsvis få föda andra och tredje nån gång. Men aldrig få uppleva det fantastiska med första. Nää. Gud vad mycket flum det blev nu haha bäst för mig att sluta skriva! Beter mig helt hormonellt ju men vi kan skylla på att jag fortfarande nästan helammar och är en ebda stor amningshormon xD mvh nostalgikern
Amningshormon ja ;) Jag kan plötsligt inte se på tv, knappt... Så fort de visar små barn på flykt, eller filmer som inkluderar bebisar som råkar illa ut, deckargrejer, suck, blir alldeles tårögd och tänker att det är MIN plutt och hur fruktansvärt det skulle vara om något hände henne!!! Borde inte få finnas filmer om bebisar som råkar ut för hemska saker. Gör ju bara oss mammor upprörda. Det borde faktiskt tv fatta ;) -
Jag förstår precis hur ni känner angående andra som får barn. Ingen av mina kompisar har barn eller är gravida och jag skulle bli såå avundsjuk om någon berättade att dom ska ha barn! Även fast man lever i ett organiserat kaos just nu och att man redan vet vad "nyfödd bebis" innebär så skulle jag ändå bli avundsjuk :)
Jag har en liten sömntuta här hemma idag, det va riktigt länge sen som jag inte gick upp innan halv åtta. Nu är den över åtta och han sover fortfarande min lilla hjälte <3 -
Usch usch usch! Har också suttit där med vår lilla tidigare i höstas. Hoppas det lugnar ner sig snart. <3Asjak skrev 2014-12-04 23:02:36 följande:
Suttit på barnakuten i Lund i 5 timmar idag.. Lilla sessan fick 39,4 graders feber inatt och va så ledsen,snorig och hostig.
Nu får hon ipren suppar och vatten så febern håller sig nere och välling såklart.
Fy f*n vad hjälplös man känner sig när dom är sjuka, det va nog bland det värsta jag vart med om, mammas allt får inte vara sjuk ;(
