• Anonym (TS)

    Hjälp!! Han slutar inte kalla mig fitta -:(.

    Han slutar inte! Ibland är det varje dag, oftast går det i perioder. Trött på att kallas fitta, hora etc. Det händer också att han ber om ursäkt men likaväl fortgår det. Han är 47 år gammal, väldigt elak ibland, kylig, beroende av mig ekonomiskt. Jag har varit trött på honom så länge jag minns men ibland ändrar han sig och blir väldigt mjuk och snäll. Han känner också att jag är trött på honom, speciellt när han beter sig som ett drägg. Vet inte längre vad jag känner. Tacksam för råd.

  • Svar på tråden Hjälp!! Han slutar inte kalla mig fitta -:(.
  • Ogago

    Bäste TS,
    Du tillåter att han kränker dej dagligen. Och det du får ut av det är att slippa bli ensam.
    En guldsits för honom. Så länge han bryter ner ditt självförtroende så du inte vill lämna honom, desto längre sitter han kvar i boet som en gökunge och låter sej bli försörjd (helt eller delvis).
    Så beslutet är ditt, enbart ditt: Endera accepterar du att dagligen bli kränkt av honom i framtiden. Eller så kastar du ut honom alternativt flyttar ifrån honom.

  • Anonym (fattarinte)
    Anonym (TS) skrev 2014-07-30 00:09:13 följande:
    Rädd för att vara ensam.
    Jadu, det sa min mamma också. Det var först när karlskrället dog förra året som hon fattade hur jävla fastbunden hon hade varit med honom, och hur mycket hon hade låtit bli att göra och uppleva pga honom.

    -Hon har alltid skämts för att ta hem folk eftersom han varit ostädad och ibland onykter, så hela min barndom har präglats av ensamhet och att inte träffa andras familjer på normalt sätt. Det har skadat mig.

    -Jag har varit jätteledsen för att hon aldrig velat resa nånstans med mig som vuxen ens på en weekend även om jag ville bjuda. Mitt hjärta krossades nästan när hon för några år sen reste på en 10-dagarsresa med en yngre arbetskamrat (?!?) Och nu när han är död får jag höra att hon inte har vågat lämna honom själv hemma i rädsla att han super ner sig och slår sönder hemmet, men när han var då var tvungen att ha hand om kollegans hund under resan så vågade hon faktiskt åka!

    -Min mamma har nu plötsligt upptäckt att hon har ett barnbarn, som hon knappt känner för att vi bara träffades 2-3 gånger per år, eftersom hon la så mycket energi och pengar på att dadda sin vuxna bebis och de aldrig kunde sova över eftersom hon var rädd att han skulle bli full. Det är roligt att hon nu äntligen är lite mer med oss.

    -Min mamma har fått fler vänner, de som inte orkade med hennes gaggiga karl har nu klivit fram och hon har ganska fullt i kalendern.

    Som jag ser det har hon förstört halva sitt liv på den förbaskade karlen och halva min barndom med och det gör mig otroligt arg och besviken på både honom och den kvinna som lever i sånt och låter det fortsätta. Jag har konfronterat mammas man och skällt honom ut ur huset när jag var bara 16 år och han hade ställt till det, men tyvärr var hon för feg för att göra nåt ändå.

    Så jag får väl säga då att nej, du är ingen tonåring, för jag hade mer respekt med mig då än du har än idag. Och om en tonåring kan skälla ut en vuxen karl tills han skäms och dessutom göra slut med sin biologiske far eftersom han är ett arsle så borde även en vuxen kvinna kunna lämna en man som kallar henne fula ord.

    Beslutet är ditt.


  • Anonym (TS)
    Anonym (fattarinte) skrev 2014-07-30 09:30:55 följande:

    Jadu, det sa min mamma också. Det var först när karlskrället dog förra året som hon fattade hur jävla fastbunden hon hade varit med honom, och hur mycket hon hade låtit bli att göra och uppleva pga honom.

    -Hon har alltid skämts för att ta hem folk eftersom han varit ostädad och ibland onykter, så hela min barndom har präglats av ensamhet och att inte träffa andras familjer på normalt sätt. Det har skadat mig.

    -Jag har varit jätteledsen för att hon aldrig velat resa nånstans med mig som vuxen ens på en weekend även om jag ville bjuda. Mitt hjärta krossades nästan när hon för några år sen reste på en 10-dagarsresa med en yngre arbetskamrat (?!?) Och nu när han är död får jag höra att hon inte har vågat lämna honom själv hemma i rädsla att han super ner sig och slår sönder hemmet, men när han var då var tvungen att ha hand om kollegans hund under resan så vågade hon faktiskt åka!

    -Min mamma har nu plötsligt upptäckt att hon har ett barnbarn, som hon knappt känner för att vi bara träffades 2-3 gånger per år, eftersom hon la så mycket energi och pengar på att dadda sin vuxna bebis och de aldrig kunde sova över eftersom hon var rädd att han skulle bli full. Det är roligt att hon nu äntligen är lite mer med oss.

    -Min mamma har fått fler vänner, de som inte orkade med hennes gaggiga karl har nu klivit fram och hon har ganska fullt i kalendern.

    Som jag ser det har hon förstört halva sitt liv på den förbaskade karlen och halva min barndom med och det gör mig otroligt arg och besviken på både honom och den kvinna som lever i sånt och låter det fortsätta. Jag har konfronterat mammas man och skällt honom ut ur huset när jag var bara 16 år och han hade ställt till det, men tyvärr var hon för feg för att göra nåt ändå.

    Så jag får väl säga då att nej, du är ingen tonåring, för jag hade mer respekt med mig då än du har än idag. Och om en tonåring kan skälla ut en vuxen karl tills han skäms och dessutom göra slut med sin biologiske far eftersom han är ett arsle så borde även en vuxen kvinna kunna lämna en man som kallar henne fula ord.

    Beslutet är ditt.


    Tack för ditt inlägg. 20 år är väldigt lång tid men som det har sett ut har vi levt ett liv tillsammans och ett liv var för sig. Jag har altid haft frihet att resa, umgås med mina vänner och han har aldrig kontrollerat mig. För ca 10 år sen kom det fram att han hade bedragit mig, jag borde förstås ha kastat ut honom då men eftersom den andra kvinnan aktivt försökte sabotera mellan oss kunde jag inte låta bli att sätta henne på plats i form av att jag lät honom stanna kvar och fick honom att dumpa henne vilket han då gjorde. Hade kvinnan betett sig normalt hade jag säkerligen gjort slut. Det var annars ett bra tillfälle. Han hade under flera år talat om att han tyckte att jag kunde skaffa en älskare eftersom vi inte hade en kärleksrelation under många år tidigare. Jag blev kär i en mycket äldre man vilket kom till hans kännedom, jag var ärlig och sa som det var och han blev rädd. Då slutade han slå och har aldrig gjort det sen dess. Jag stannade kvar pga ålderskillnaden mellan mig och den andre. Jag har nyligen köpt en övernattningslägenhet på annan ort för att komma närmare min familj, tror att det kan hjälpa mig. Den psykologiska bindningen är stark och det hans pendlande mellan varm och kall som gör att det är svårt att gå. Min pappa var likadan. Vanans makt liksom. Jag valde tidigt bort barn. Blir frustrerad när han säger elaka saker, försöker ge mig skuldkänslor, ångest. Men hoppas att min nya lilla lägenhet kan bidra till att jag kommer ifrån honom mer. Hade det var enkelt att gå hade jag gjort det för länge sen, vet inte varför jag inte vågar när jag har alla förutsättningar i världen att skapa mig ett bra liv.
  • Anonym (Fnitterlisa)

    Asså, förlåt, men jag har aldrig fattat hur fitta kan ha blivit ett skällsord. Min fitta är i jämn kamp med min hjärna min bästa kroppsdel och fittan har berett mig och många andra mycket glädje.

  • Anonym (Fast)
    Anonym (Fnitterlisa) skrev 2014-07-30 10:51:20 följande:

    Asså, förlåt, men jag har aldrig fattat hur fitta kan ha blivit ett skällsord. Min fitta är i jämn kamp med min hjärna min bästa kroppsdel och fittan har berett mig och många andra mycket glädje.



    Fast i det här fallet kallas ju inte TS för fitta för att hennes karl uppskattar hennes mysiga fitta, det används som ett skällsord för att trycka ner TS vilket han verkar lyckas rätt så bra med. Om du läser tråden framgår det rätt tydligt att trådstarten är toppen på isberget och att det finns en underliggande dynamik som är betydligt mer komplicerad än att bli kallad fitta.
  • Anonym (bekymrad o besviken)

    Du verkar inte ha mycket respekt för dig själv, och han verkar ha tagit all din självkänsla. Ryck upp dig och ta tag i ditt liv. Är ju pinsamt hur svaga många är

  • Aiyana
    Anonym (TS) skrev 2014-07-29 23:54:29 följande:
    Jadu, hade han bara varit bra i sängen så...jag är ingen person som skulle stanna för att någon skulle vara bra i sängen så du kan sluta förminska mig som jag vore en korkad 17 åring som bara tänker på sex. Vi har inte haft ett samliv på många år så jag minns inte ens ifall han är bra i sängen.. Nej, jag vill inte åt hans pengar för han har inga, det är jag som har god ekonomi och inte han så han kanske vill åt mina. Jag beskrev att han jan vara mjuk och snäll när han vill men det räcker inte. Brukar du se ner på kvinnor som är i destruktivs relationer? Det finns en speciell plats i helvetet för sånna som er.
    Ursäkta men om du står ut med en sådan karl så verkar du faktiskt vara som en korkad 17-åring.... Vem annars hade tolererat sånt? Och dessutom en längre tid. Sorry, tycker bara du har dig själv att skylla. Man sätter alltid egna gränser för hur man tillåter andra människor att behandla en.
  • Flisan79

    Aiyana: du har aldrig varit i ett destruktivt förhållande antar jag? Eller varit med om normaliseringsprocessen?

  • Anonym (TS)

    Ingen vet hur jag lever i min relation. Det är som att leva ett dubbelliv. Jag är forskare + egen företagare, bor i ett "fint" område, har god ekonomi, fritidshus vid havet, mycket vänner, reser mycket etc. Jag har ändå lyckats att skapa ett "bra" liv åt mig själv, åt oss. Kan hända att han känner avund att det vi har är det jag som har åstadkommit, omvänd ojämlikhet så att säga.

  • Anonym (TS)
    Aiyana skrev 2014-07-30 11:59:11 följande:

    Ursäkta men om du står ut med en sådan karl så verkar du faktiskt vara som en korkad 17-åring.... Vem annars hade tolererat sånt? Och dessutom en längre tid. Sorry, tycker bara du har dig själv att skylla. Man sätter alltid egna gränser för hur man tillåter andra människor att behandla en.


    Resonerar du likadant med våldtäktsoffer? Skyll dig själv din klänning var för kort, du kunde har satt på dig långbyxor istället, du visste ju att det finns män som tänder på kvinnor i kort kort så varför provocera dom? Livet är inte svart/vitt.
Svar på tråden Hjälp!! Han slutar inte kalla mig fitta -:(.