annaba skrev 2014-08-14 08:21:57 följande:
Problematiskt med anknytning, språk och ny kultur/nytt land, ja. Men gör själv tankeexperimentet att leva ytterligare 6 år (för en 12-åring) i en institutionsmiljö liknande ett sjukhus eller fängelse jämfört med att leva i en hemmiljö och en familj.
Barnhem i de flesta länder är ganska torftiga ställen som absolut inte kan ge den stimulans ett bar behöver, och knappast någon känslomässig återkoppling. Det handlar om förvaring - mat, säng, tak över huvudet, kanske någon leksak - men inte så mycket mer än så i de flesta fall. Bättre än att sova på gatan, men inte en miljö de flesta förknippar med en bra uppväxt för ett barn.
Och vid 18-års ålder är det slut med barnhemmet och då får ungdomen klara sig själv, utan stöd från en familj.
Vår dotter var 7 år när vi adopterade henne från Polen. Hon var mycket tydlig med att hon ville ha en ny mamma och pappa och flytta "hem till Sverige" "domu do Szwecji" som hon sa.
Sen är jag tveksam till om så gamla barn som 12 år verkligen adopteras bort i Polen. Vi fick veta att övre gränsen var 8 år och att vår dotter riskerade att bli utan familj eftersom hon närmade sig den åldern.
Som svar på din fråga: Det bästa är om inget barn behöver adopteras bort. När det ändå är så är det så klart bäst att det sker när barnet är litet. Om barnet blir föräldrarlöst sent så är det ändå bättre att få en ny familj än att växa upp på barnhem, som är en skyddad värld och på samma gång en tuff miljö. Vår dotter hade aldrig åkt rulltrappa men visste precis hur man la beslag på leksaker så att inga andra barn kunde ta dem
Så Nej det är inte elakt att adoptera ett äldre barn när det förfärliga att förlora sin familj redan har hänt.