Anonym (också lämnad) skrev 2014-09-07 11:55:48 följande:
Gud va skönt att du kommit så långt så fort! :) och absolut kommer man falla tillbaka och sörja förhållandet då och då. Huvudsaken är att man fortsätter med sitt liv. trots att man älskar en person så måste man sätta sig själv i första rummet. man måste ju som sagt må bra själv och vara nöjd med allt själv för att vara med nån annan :)
Jaa det har hänt mig förr också, helt utan att dom kan veta. Samma hände min kusin och hon tyckte det var så konstigt för hennes ex bodde på andra sidan landet :)
Tror att om man haft en nära relation med någon så finns det kvar ett band rent själsligt ibland som inte går förklara :) Som kan sitta kvar på något annat plan. Men det är bara min lite flummiga syn på det hela.
I mitt fall ringde min exsambos syster igår. Hon visste inget så hon blev lite förvånad då jag berättade allt. Men hon hade funderat varför han var i stugan och hemma i hembyn.
Hon sa att jag får ringa henne när jag vill och att jag får hälsa på henne och att hon vill komma hit och hälsa på. Även att hon inte skulle ta någons parti trots att det är hennes bror och att det är slut. Vi pratade i över en timma och det känns så skönt att ha bra kontakt och få stöd av delar av hans familj trots allt och dessutom nu då det kommer en bebis till världen, än fast vi inte lever ihop :) Så det är lite positivt på min sida med mitt i allt kaos! :)
Ja men precis, förut var jag chockad och ledsen, nu har jag dessvärre börjat bli arg, ledsen men idag är jag ganska glad ändå, klart man tänker men det gör inte ont att andas längre vilket är skönt. Nu kan det bara bli bättre :)
Har fått gå i KBT (inte bara för de här men för mkt annat som hänt som påverkar alla mina relationer) och den handlar om acceptans och att man måste få vara ledsen och sörja, men att man inte får göra sin sorg till ett lidande utan man måste liksom surfa på känslorna och inte dränka sig i dem, det fungerar. Tyvärr kan man ju inte göra något åt att någon inte vill ha en, hur mkt man än vill :(
Åh vad skönt att få stöd :) Hur har du det annars då? Pratar ni något? Eller låter ni varandra vara?