Mitt livs kärlek bara lämnade mig igår. Vi hade inte bråkat mycket, vi bestämde förra veckan att flytta ihop och igår så hade vi bara ett vanligt tjafs och han bara stack.
Jag förstår ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, det gör så ont och jag är så chockad.
Allt hade varit nog svårt utan en depression men med det blir allt värre och det är ett sånt svek att vända ryggen till när man behöver nån som mest... När det är då man behöver någon som tar en i famnen och kramar en hårt
Fick sms igår att han alltid finns där för mig.. Fast det är ju precis det han inte gör... Han valde att få utan att ens försöka
Säger att han står fast vid beslut fast han vet dom är fel, fast han vet dom sårar alla...att han går i affekt och inte ändrar sig och avslutar med att jag vet vart han finns... Nästan så jag får intrycket att han vill jag ska klänga mig kvar och på nåt sätt "tvinga" in honom i ett förhållande igen utan att han behöva göra nåt..
Ja det är svårt antingen mår du bättre för det blir ett slags avslut eller så mår du skit och hamnar ner på botten igen 
kanske bättre att vänta nån vecka till
Allt hade varit nog svårt utan en depression men med det blir allt värre och det är ett sånt svek att vända ryggen till när man behöver nån som mest... När det är då man behöver någon som tar en i famnen och kramar en hårt
Fick sms igår att han alltid finns där för mig.. Fast det är ju precis det han inte gör... Han valde att få utan att ens försöka
Säger att han står fast vid beslut fast han vet dom är fel, fast han vet dom sårar alla...att han går i affekt och inte ändrar sig och avslutar med att jag vet vart han finns... Nästan så jag får intrycket att han vill jag ska klänga mig kvar och på nåt sätt "tvinga" in honom i ett förhållande igen utan att han behöva göra nåt..
Hittade ett bra citat på nätet
The heart Says: I miss him
The mind says: shut up
Nej vi har inte gemensamma barn och vi bor inte i samma by (var särbo) så jag behöver inte se honom speciellt ofta *tack och lov* men jag har kvar honom på instagram och Facebook har inte förmått mig kapa dom banden ännu fast jag vet jag borde
Nu har jag läst hela jävla tråden, fan en eloge till mig själv!
TS. Det är bra att du försöker fokusera på annat och faktiskt har bra dagar ändå. Det är ett sorg arbete man går igenom. Så är det bara.
Tänkte på det du skrivit innan om att du är hård taggig osv. Du kanske inte skall vara så hård på att inte höra av dig? OM du ändå saknar honom och någonstans vill ha honom. Om det som nämnts innan att du är medveten om att du skadat och trampat på honom, tävlat för att vinna striderna, ja då är han ganska trasig just nu.
Vill du absolut gå vidare så skall du absolut göra det. Men då borde du också säga det till honom, att det är bra nu, att du inte fixar att vänta, att du måste stänga honom ute för du inte klarar av att leva i det här mellanlandet med saker. Var rak och ärlig, inte hård utan bara rak.
Och du anonym ( också lämnad )
Förstår att du inte tänker ge upp. Jag önskar jag hade tänkt så förr. Men jag var hård, envis och hade absolut rätt till varje pris, tänkte minsann inte bla bla. Det absolut dummaste jag gjort och jag har gjort en jävla massa dumma saker under min livstid, men att så enkelt ge upp någon jag älskade så mycket är det mest korkade beslut jag fattat!
Med facit på hand så önskar jag att jag gjort på ett helt annat vis, att jag inte låtit rädsla för att bli sårad igen styra mitt liv, att jag inte hamnat i försvar osv. Jag kan aldrig ändra historien. Det enda jag kan göra är att aldrig upprepa det misstaget om jag får förmånen att älska och bli älskad igen. Önskar jag hade väntat ut saker, inte pressat och därmed stressat på det. Om saker är menade att gå åt helvete så gör dem det ändå, man behöver inte elda på det hela och hjälpa det på traven och stjälpa sig själv.
Hoppas verkligen det går att fixa till er igen. Men om det inte gör det så är det ändå bra att kontakten fungerar, att de funkar med hans syster osv. Bra för barnet om inte annat och grattis till det också.
Nu har jag läst hela jävla tråden, fan en eloge till mig själv!
TS. Det är bra att du försöker fokusera på annat och faktiskt har bra dagar ändå. Det är ett sorg arbete man går igenom. Så är det bara.
Tänkte på det du skrivit innan om att du är hård taggig osv. Du kanske inte skall vara så hård på att inte höra av dig? OM du ändå saknar honom och någonstans vill ha honom. Om det som nämnts innan att du är medveten om att du skadat och trampat på honom, tävlat för att vinna striderna, ja då är han ganska trasig just nu.
Vill du absolut gå vidare så skall du absolut göra det. Men då borde du också säga det till honom, att det är bra nu, att du inte fixar att vänta, att du måste stänga honom ute för du inte klarar av att leva i det här mellanlandet med saker. Var rak och ärlig, inte hård utan bara rak.
Nej vi har inte gemensamma barn och vi bor inte i samma by (var särbo) så jag behöver inte se honom speciellt ofta *tack och lov* men jag har kvar honom på instagram och Facebook har inte förmått mig kapa dom banden ännu fast jag vet jag borde