• Anonym (hjälp.)

    Han bara lämnade mig.

    Mitt livs kärlek bara lämnade mig igår. Vi hade inte bråkat mycket, vi bestämde förra veckan att flytta ihop och igår så hade vi bara ett vanligt tjafs och han bara stack. 

    Jag förstår ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, det gör så ont och jag är så chockad.

  • Svar på tråden Han bara lämnade mig.
  • Anonym (Också dumpad)
    HTforever skrev 2014-10-27 09:17:24 följande:

    Idag sista besöket på banken och sen göra upp det sista ekonomiska. Jag mår dåligt idag tänk att 20 års äktenskap slutar såhär. För 2 månader sen planerade vi vintersemester nu sitter jag hemma hos morsan och väntar på att gå till banken. Kommer aldrig förlåta min exfru hur hon skött det här. Om 10 dar flyttar hon. Mitt mål är att inom ett år vara människa igen. Blivit dumpad vid köksbordet och alla dörrar stängda. Hon har till och med sagt att det var ett gemensamt beslut för att skydda sig själv.


    Många styrkekramar till dig!
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-27 19:14:39 följande:
    Åh stackare :( Lider med dig alltså, två månader här och jag har äntligen börjat göra saker, se framemot saker. Träffat kompisar, gått på fest hos våra gemensamma vänner, promenader är verkligen guld värda skall jag säga dig, så försök orka dig ut på en promenad i ljuset någon dag, det känns faktiskt lättare.
    Något jag gjorde var att göra mig av med kläder och sånt som påminde om oss (låter sjukt löjligt) men de betydde mycket för mig, typ kasta de där stora pyjamasbyxorna han älskade att se mig i, de fina underkläderna som jag hade på hans födelsedag och han blev helt lycklig, födelsedagen han sa var den bästa någonsin, bara att kasta ;p. Sen sprang jag runt här i Stockgolm och köpte nytt, sprättade typ 10.000 kr på kläder förra månaden (ja jag är sjuk). :p
    Men ja, städa är bra och Bridget Jones dagbok är också jätte bra att se på. Sjunga med i All by myself och sätta sig in i hennes situation och inse att man är lite lika får en typ att skratta ;p
    Nu planerar jag en tatuering och en weekend, är lite sugen på en Spa-dag också. Funderar på om man skall våga ensam, Viking Line har  en jätte fin båt med superfint spa över en dag :) Det är sjukt tung, men det gäller nog att försöka hitta små ljusglimtar i vardagen, jag mår alltid mkt bättre efter att ha umgåtts med någon trots att jag från början inte orkade.

    Nu skrev jag en bibel igen :) opss
    Gud vad skönt det måste kännas att kunna se fram emot saker! Verkligen en härlig milstolpe att ta sig förbi, såhär i början är ju inget lika kul längre och ALLT påminner om honom.
    Ja att promenera är guld värt, det svåra är bara att samla kraft till att knyta på sig skorna och faktiskt orka ta sig ut...

    Nej alltså jag förstår precis vad du menar! Sa det till honom att fy fan nu kommer jag behöva slänga den där klänningen som du hjälpte mig att välja ut, och de där trosorna jag fick så många komplimanger för o.s.v.. Han tyckte jag överdrev som fan men det kändes jobbigt att bara kolla på dem!
    Hahah oj ja mycket pengar men det är du helt klart värd!! Man behöver göra sig av med sånt som påminner om honom för att kunna gå vidare, så det gjorde du rätt i. :) Plus kul med nya kläder. ;)
    Åh, älskar Bridget! Skulle gråta ihjäl mig om jag såg den nu, brukade jämt prata om att han och jag skulle ha en myskväll framför den och Mean Girls med ansiktsmask haha... Usch jag saknar honom. :( Det har jag såklart gjort hela tiden men mest tanken på det vi skulle gå miste om, typ att han inte kommer bli pappa till mina barn(blä skriver det med tårar i ögonen), men nu har någon enorm saknad smugit sig på. Jag kan så såna där attacker som man fick förut och då attackerade honom med pussar eller slängde iväg ett gulligull-sms.

    Jaa åh åk ensam! Det skulle säkert vara jätteskönt att få komma bort lite, rå om sig själv och bara vara. Och hoppas tatueringen blir bra, har du någon/några sen tidigare? :)

    Skriv hur långt du vill(jag svarade ju med en novell haha), konstigt nog är det skönt att läsa om fler som går igenom samma sak. Det ger också hopp att någon som mått lika dåligt som en överlever det hela, man tvivlar ju rätt många gånger eftersom det gör så ont. :p
  • Anonym (hjälp.)
    Anonym (Också dumpad) skrev 2014-10-27 23:07:23 följande:
    Många styrkekramar till dig!
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-27 19:14:39 följande:
    Åh stackare :( Lider med dig alltså, två månader här och jag har äntligen börjat göra saker, se framemot saker. Träffat kompisar, gått på fest hos våra gemensamma vänner, promenader är verkligen guld värda skall jag säga dig, så försök orka dig ut på en promenad i ljuset någon dag, det känns faktiskt lättare.
    Något jag gjorde var att göra mig av med kläder och sånt som påminde om oss (låter sjukt löjligt) men de betydde mycket för mig, typ kasta de där stora pyjamasbyxorna han älskade att se mig i, de fina underkläderna som jag hade på hans födelsedag och han blev helt lycklig, födelsedagen han sa var den bästa någonsin, bara att kasta ;p. Sen sprang jag runt här i Stockgolm och köpte nytt, sprättade typ 10.000 kr på kläder förra månaden (ja jag är sjuk). :p
    Men ja, städa är bra och Bridget Jones dagbok är också jätte bra att se på. Sjunga med i All by myself och sätta sig in i hennes situation och inse att man är lite lika får en typ att skratta ;p
    Nu planerar jag en tatuering och en weekend, är lite sugen på en Spa-dag också. Funderar på om man skall våga ensam, Viking Line har  en jätte fin båt med superfint spa över en dag :) Det är sjukt tung, men det gäller nog att försöka hitta små ljusglimtar i vardagen, jag mår alltid mkt bättre efter att ha umgåtts med någon trots att jag från början inte orkade.

    Nu skrev jag en bibel igen :) opss
    Gud vad skönt det måste kännas att kunna se fram emot saker! Verkligen en härlig milstolpe att ta sig förbi, såhär i början är ju inget lika kul längre och ALLT påminner om honom.
    Ja att promenera är guld värt, det svåra är bara att samla kraft till att knyta på sig skorna och faktiskt orka ta sig ut...

    Nej alltså jag förstår precis vad du menar! Sa det till honom att fy fan nu kommer jag behöva slänga den där klänningen som du hjälpte mig att välja ut, och de där trosorna jag fick så många komplimanger för o.s.v.. Han tyckte jag överdrev som fan men det kändes jobbigt att bara kolla på dem!
    Hahah oj ja mycket pengar men det är du helt klart värd!! Man behöver göra sig av med sånt som påminner om honom för att kunna gå vidare, så det gjorde du rätt i. :) Plus kul med nya kläder. ;)
    Åh, älskar Bridget! Skulle gråta ihjäl mig om jag såg den nu, brukade jämt prata om att han och jag skulle ha en myskväll framför den och Mean Girls med ansiktsmask haha... Usch jag saknar honom. :( Det har jag såklart gjort hela tiden men mest tanken på det vi skulle gå miste om, typ att han inte kommer bli pappa till mina barn(blä skriver det med tårar i ögonen), men nu har någon enorm saknad smugit sig på. Jag kan så såna där attacker som man fick förut och då attackerade honom med pussar eller slängde iväg ett gulligull-sms.

    Jaa åh åk ensam! Det skulle säkert vara jätteskönt att få komma bort lite, rå om sig själv och bara vara. Och hoppas tatueringen blir bra, har du någon/några sen tidigare? :)

    Skriv hur långt du vill(jag svarade ju med en novell haha), konstigt nog är det skönt att läsa om fler som går igenom samma sak. Det ger också hopp att någon som mått lika dåligt som en överlever det hela, man tvivlar ju rätt många gånger eftersom det gör så ont. :p
    Ja, det känns verkligen skönt. I två dagar har jag mått förfärligt bra och inte spenderat honom många tankar alls, det är en lättnad och jag hoppas det får hålla i sig nu. Vill inte falla ner igen och kvävas av saknad mer. :) 

    Ja jag hoppas du snart orkar ta dig ut på fler promenader :) 
    Ja men precis, känna sig lite ny i nya kläder är väl aldrig fel tänker jag, men kontot ekar ganska tomt ;p aa, jag har taruering sen tidigare 

    Åh stackare, styrkekramar. Vet hur det känns när man tänker sådär, "aldrig mer" det är då det gör som ondast och sjukt svårt att slå bort de tankarna också tyvärr :( 

    Eller hur. Man får försöka ta hand om sig själv så mkt man kan ändå :) 

    Bor du ensam eller med familj?
  • Anonym (Också dumpad)
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-28 15:49:36 följande:
    Ja, det känns verkligen skönt. I två dagar har jag mått förfärligt bra och inte spenderat honom många tankar alls, det är en lättnad och jag hoppas det får hålla i sig nu. Vill inte falla ner igen och kvävas av saknad mer. :) 

    Ja jag hoppas du snart orkar ta dig ut på fler promenader :) 
    Ja men precis, känna sig lite ny i nya kläder är väl aldrig fel tänker jag, men kontot ekar ganska tomt ;p aa, jag har taruering sen tidigare 

    Åh stackare, styrkekramar. Vet hur det känns när man tänker sådär, "aldrig mer" det är då det gör som ondast och sjukt svårt att slå bort de tankarna också tyvärr :( 

    Eller hur. Man får försöka ta hand om sig själv så mkt man kan ändå :) 

    Bor du ensam eller med familj?
    Men åh så skönt! Vad kul att höra. :)

    Nej det är aldrig fel! Och som sagt, efter sånt här är man värd det. :) Vad gör det om hundra år hehe.
    Hoppas din nya tatuering blir bra!

    Jaaa usch det är verkligen svårt och himla jobbigt, men det verkar ju som att även sånt försvinner med tiden.

    Jag bor med mamma vilket känns skönt när det är som det är, annars hade jag tillfälligt flyttat hem i alla fall haha. Bor du själv? :)
  • Anonym (hjälp.)
    Anonym (Också dumpad) skrev 2014-10-28 18:52:50 följande:
    Men åh så skönt! Vad kul att höra. :)

    Nej det är aldrig fel! Och som sagt, efter sånt här är man värd det. :) Vad gör det om hundra år hehe.
    Hoppas din nya tatuering blir bra!

    Jaaa usch det är verkligen svårt och himla jobbigt, men det verkar ju som att även sånt försvinner med tiden.

    Jag bor med mamma vilket känns skönt när det är som det är, annars hade jag tillfälligt flyttat hem i alla fall haha. Bor du själv? :)
    Tack så mycket :) 

    Ja men precis. Det försvinner med tiden, det säger alla ;) Så man får väl tro dem. 

    Åh vad skönt. :)
    Jag bor ensam, 20 mil från mamma med ett husdjur jag inte kan resa med eller lämna till någon så jag har haft ett riktigt elände, saknar henne jätte mkt och det hade varit sjukt lätt om jag bara fått åka hem. Menmen ;p
  • Anonym (Också dumpad)
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-28 21:00:51 följande:
    Tack så mycket :) 

    Ja men precis. Det försvinner med tiden, det säger alla ;) Så man får väl tro dem. 

    Åh vad skönt. :)
    Jag bor ensam, 20 mil från mamma med ett husdjur jag inte kan resa med eller lämna till någon så jag har haft ett riktigt elände, saknar henne jätte mkt och det hade varit sjukt lätt om jag bara fått åka hem. Menmen ;p
    Usch vad dåligt jag mår av att läsa det! Får nästan lust att ta hand om ditt husdjur så du får åka hem och kramas med din mamma. :( Kan bara föreställa mig hur jobbigt det är, jag hade knappt överlevt utan min...
  • Anonym (hjälp.)
    Anonym (Också dumpad) skrev 2014-10-28 22:47:02 följande:
    Usch vad dåligt jag mår av att läsa det! Får nästan lust att ta hand om ditt husdjur så du får åka hem och kramas med din mamma. :( Kan bara föreställa mig hur jobbigt det är, jag hade knappt överlevt utan min...
    Åh vad gullig du är {#emotions_dlg.flower} bara att göra det gör mig glad !

    Förhoppningsvis får jag någon som kan ta husdjuret snart så jag kan pysa iväg : )
  • Anonym (Också dumpad)
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-29 16:13:43 följande:
    Åh vad gullig du är {#emotions_dlg.flower} bara att göra det gör mig glad !

    Förhoppningsvis får jag någon som kan ta husdjuret snart så jag kan pysa iväg : )
    Jag håller tummarna för att du får tag på någon som kan och vill passa ditt husdjur! Ens mamma är ju superviktig när man går igenom kriser, eller i alla fall för mig. Har ingen närvarande pappa så mamma är verkligen min stöttepelare. :)
  • Anonym (hjälp.)
    Anonym (Också dumpad) skrev 2014-10-29 19:23:05 följande:
    Jag håller tummarna för att du får tag på någon som kan och vill passa ditt husdjur! Ens mamma är ju superviktig när man går igenom kriser, eller i alla fall för mig. Har ingen närvarande pappa så mamma är verkligen min stöttepelare. :)
    Ja :) Men vi har pratat mycket i telefon och så, men det är ju inte samma sak som att gosa upp sig i trygga mammafamnen som är varm och go :) 
    Samma här, ingen närvarande pappa alls. Så mamma är min enda stöttepelare och mitt lilla husdjur : )
  • Anonym (Också dumpad)
    Anonym (hjälp.) skrev 2014-10-30 09:51:23 följande:
    Ja :) Men vi har pratat mycket i telefon och så, men det är ju inte samma sak som att gosa upp sig i trygga mammafamnen som är varm och go :) 
    Samma här, ingen närvarande pappa alls. Så mamma är min enda stöttepelare och mitt lilla husdjur : )
    Nej men verkligen inte, jag satt som en plåster på min mamma de första dagarna haha... :) Husdjur hjälper faktiskt också!

    Hur går det annars då? Pratar du och han fortfarande eller blir det mindre och mindre...? :)
  • Anonym (hjälp.)
    Anonym (Också dumpad) skrev 2014-10-30 17:54:23 följande:
    Nej men verkligen inte, jag satt som en plåster på min mamma de första dagarna haha... :) Husdjur hjälper faktiskt också!

    Hur går det annars då? Pratar du och han fortfarande eller blir det mindre och mindre...? :)
    Hihi förstår det. De hade jag också gjort.

    Nä nu pratar vi ingenting tror jag, mindre och mindre. :( Men det är väl så det är.
    Ni då?
Svar på tråden Han bara lämnade mig.