• Anonym (helt sluut)

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Jag är helt övertygad att min sju månaders har autism och tycker det blir tydligare för var dag.

    Är så otroligt slutkörd av alla funderingar, faktagooglingar sökningar efter symtom osv. Det snurrar oavbrutet i mitt huvud och jag iakttar barnet varje vaken sekund. Kommer ju inte få diagnos än på ett tag. Hur fasen står man ut med väntan???? Det funkar bara inte att sätta sig ned och se tiden an.

    snälla har någon nått konkret tips?? Har redan kontakt med psykologen för egen del pga detta

  • Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
  • Anonym (helt sluut)

    I dags läget fungerar allt fin fint med henne! Som vilken jämnårig bebis som helst. Bortsett från hennes avvikande såklart. Men det är ju inget problem i den praktiska vardagen. Men då är hon ju också liten och varken kan eller förväntas 'göra sin röst hörd' ännu. Jag menar en tio månaders tar man ju med på affären vilket som. Det gör du inte lika enkelt med en femåring om denne inte vill

  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (Förstår) skrev 2015-01-17 19:39:12 följande:

    Det du beskriver kom betydligt senare för vår son. Både psykologen på BUP och den på barnhabiliteringen har sagt att han troligtvis är normalbegåvad och har stora möjligheter att lära sig kompensera sin funktionsnedsättning. Det låter helt normalt det du beskriver men oron fungerar ju inte riktigt så. Kan du kontakta studien? Jag har själv anmält mig då jag nu har en helt annan typ av oro i livet och fått besked att jag kommer med.


    när fick du besked om studien? Har för mig han som ringde sa att besked skulle komma i slutet på denna veckan, samt att jag skulle få besked även om jag inte kom med
  • Anonym (vanligt)
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-17 20:42:16 följande:
    I dags läget fungerar allt fin fint med henne! Som vilken jämnårig bebis som helst. Bortsett från hennes avvikande såklart. Men det är ju inget problem i den praktiska vardagen. Men då är hon ju också liten och varken kan eller förväntas 'göra sin röst hörd' ännu. Jag menar en tio månaders tar man ju med på affären vilket som. Det gör du inte lika enkelt med en femåring om denne inte vill
    Helt sant. Vilken normal femåring som helst kan vara besvärlig att få med sig om den inte vill.
    Det finns absolut ingenting alls som talar för att din dotter kommer vara mer än normalt besvärlig i framtiden. Det finns ju dessutom mängder av bebisar som är betydligt mer krävande än vad hon verkar vara (som aldrig sover, som vägrar äta vanlig mat, som vill bli burna 24 timmar per dygn, som skriker flera timmar per dag osv).
    Var nöjd med allt bra som kommer från din dotter, och alla problem som ni faktiskt inte har just nu.
    Oroa dig över din femåring kan du göra när den dagen kommer.... det oavsett om hon har diagnos eller inte.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-17 11:03:58 följande:
    Jag förstår inte riktigt hur du menar? Att jag ska stå på mig med det jag ser???
    Nej det var inte riktigt det jag menade. Jag menade att det är jobbigt att med oro! Han satt senare än mina andra barn, sa mamma och pappa när han var 6 månader men tappde språket när han var 9 månader typ, klarade inte boul testet, kräktes mycket flera gånger varje dag, förstoppad sen 4 månader, hade knapt någon ögonkontakt alls inte någonstans, vem som helst kunde ta honom och han gosade med alla. Skrek knapt när han var hungrig, låg lugnt still där man la honom, kunde inte stå vid 10 månader, inte krypa. Var alltid förkyld. Ropade sej till sömns.
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-17 22:33:42 följande:

    Nej det var inte riktigt det jag menade. Jag menade att det är jobbigt att med oro! Han satt senare än mina andra barn, sa mamma och pappa när han var 6 månader men tappde språket när han var 9 månader typ, klarade inte boul testet, kräktes mycket flera gånger varje dag, förstoppad sen 4 månader, hade knapt någon ögonkontakt alls inte någonstans, vem som helst kunde ta honom och han gosade med alla. Skrek knapt när han var hungrig, låg lugnt still där man la honom, kunde inte stå vid 10 månader, inte krypa. Var alltid förkyld. Ropade sej till sömns.


    Jag förstår.

    Ja det är svårt att veta vad man ska tro. I många situationer saknas hennes samspel totalt. Och ibland känns hon nästan normal. Men motoriskt känns hon ändå adekvat för åldern.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-18 08:42:08 följande:
    Jag förstår.

    Ja det är svårt att veta vad man ska tro. I många situationer saknas hennes samspel totalt. Och ibland känns hon nästan normal. Men motoriskt känns hon ändå adekvat för åldern.
    Men i vilka situationer tycker du samspelet saknas? Jag var precis på en kurs, där beskrevs olika steg i utveckling. Det du beskriver vid bordet att hon tittar på er sedan gör något och sedan tittar på er är ett stort steg, där är hon ju jätteduktig. Sen där du säger att hon tittar bort när man kittlar henne är oxå helt normalt. Och att hon går utmed saker är ju väldigt duktigt med, det gör långt ifrån alla 9 månaders. Vad är det som hon avviker på? Som du är säker på att hon avviker på?
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-18 09:00:24 följande:

    Men i vilka situationer tycker du samspelet saknas? Jag var precis på en kurs, där beskrevs olika steg i utveckling. Det du beskriver vid bordet att hon tittar på er sedan gör något och sedan tittar på er är ett stort steg, där är hon ju jätteduktig. Sen där du säger att hon tittar bort när man kittlar henne är oxå helt normalt. Och att hon går utmed saker är ju väldigt duktigt med, det gör långt ifrån alla 9 månaders. Vad är det som hon avviker på? Som du är säker på att hon avviker på?


    Tex när hon vill bli upplyft. Hon visar väldigt tydligt med kroppspråk att hon vill komma, men möter inte min blick. Varken när hon ber om att bli lyft eller när jag lyfter.

    Om hon hittar någon kul leksak eller blir glad eller så skrattar hon gärna rakt ut i luften. Hon delar det inte med någon om du förstår. Någon enstaka gång har hon gjort det. Det är väl de tydligaste sakerna. Finns några till också
  • Anonym (vanligt)
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-18 09:18:26 följande:
    Tex när hon vill bli upplyft. Hon visar väldigt tydligt med kroppspråk att hon vill komma, men möter inte min blick. Varken när hon ber om att bli lyft eller när jag lyfter.
    Om hon hittar någon kul leksak eller blir glad eller så skrattar hon gärna rakt ut i luften. Hon delar det inte med någon om du förstår. Någon enstaka gång har hon gjort det. Det är väl de tydligaste sakerna. Finns några till också
    Men det är ju så bebisar är. De delar inte all glädje med andra. De ser något och skrattar åt det, men fokuserar på det roliga istället för att leta efter någon att dela glädjen med. Helt normalt. Om mitt barn såg en kul leksak tittade hon förstås på den och skrattade och försökte ta den, men inte tittade hon på mig för bekräftelse i den åldern.

  • Påven Johanna
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-01-18 08:42:08 följande:
    Jag förstår.

    Ja det är svårt att veta vad man ska tro. I många situationer saknas hennes samspel totalt. Och ibland känns hon nästan normal. Men motoriskt känns hon ändå adekvat för åldern.
    Men du har helt orealistiska förväntningar på hur samspelet ska se ut i den åldern och det har du för att du inte mår bra. 
  • Anonym (Förstår)

    Jag fick svar från studien i onsdags så då får du säkert i nästa vecka.

    Jag tycker det låter fantastiskt hur din dotter samspelar vid matbordet, långt ifrån vår son i samma ålder. Och vår son kommer troligtvis inte alls ha de stora svårigheter i vardagen som du befarar, troligtvis kommer hans svårigheter istället visa sig mest i samspel med jämnåriga. Vi är i alla fall positivt inställda till framtiden och hans möjligheter. Kan du själv känna att din oro ställer till det?

Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka