• sis15

    Vi som förlorat ett syskon

    Jag förlorade min bror 2002, var då bara 12 år... Han dog i en ovanlig form av Leukemi veckan innan han skulle fylla 3 år. Han hade lidit av cancern då i nästan exakt ett år och lika så vår familj såklart. Det var ständiga sjukhusbesök och hans död kom som en chock.
    Jag vet att jag gick till någon slags barnpsykolog ett antal ggr men int eså mycket mer än det. Jag har alltid velat förtränga jobbiga saker och nästan tyckt det vart jobbigt att prata om honom.

    Jag är idag nyligen 25 år och det senaste året har vart fruktansvärt, det är som att allt har kommit tillbaka. Jag har fått flashbacks från hur jag vaknade i panik mitt i natten av att ambulansen kom och hämtade brorsan och mamma å pappa åkte iväg... och någon vän till familjen kom och tog hand om oss... Jag går till graven ibland själv å tokgråter.. jag Försöker leva med tanken att jag kunde haft en bror som skulle fyllt 16 år i vår. Och mest av allt är det jobbiga att jag inte prata om det med någon... För min familj har lixom bearbetat allt tror jag, å minns allt som något vackert å fint. Det gör jag med men jag lider som jag tror mamma gjorde i många år. Jag vill inte slita upp alla sår och sitta och gråta när jag är hemma och hälsar på.. Så jag undviker ämnet..  Känner mig så konstig att allt kommer nu när de borde ha läkt?

    Finns det någon som känner igen sig, någon som.. bara vet hur det känns. Jag har verkligen inte någon som jag vet kan relatera till det här..

  • Svar på tråden Vi som förlorat ett syskon
  • Jnn

    Jag vill börja med att beklaga förlusten.

    Kan inte säga att jag vet hur du känner men jag förlorade min bror för snart två år sen, i perioder har jag också förträngt sorgen men det har alltid slagit tillbaka och känts värre efter ett tag.

    Jag tror att man måste bearbeta det och prata om sorgen, om du inte känner att du vill prata med din familj så prata med nån nära vän.

    Annars så kan det vara bra att ta kontakt med en psykolog eller terapeut, de flesta hemförsäkringen täcker det. hoppas det kan vara till nån hjälp

    Kramar

  • jennyz

    Min bror dog för 3 månader sedan, så vi är fortfarande mitt i allt som ska fixas, bodelning mm, känns som att jag inte tagit itu med sorgen än, jag bryter ihop då och då när jag är ensam, men biter nog automatiskt ihop annars, mamma o pappa har det trots allt värre, och mina barn är så små så de förstår inte.. Jag funderar på att boka en tid och prova kurator, känns både bra och jobbigt, vet inte hur jag ska börja, och om jag pratar om det högt gråter jag direkt, förstår att det inte är bra att hålla det inne, men...
    Kan dock inte tänka mig hur det skulle vara om man var barn, och/eller förlorade någon så liten, min storebror skulle ha blivit 43 år i september. Tror dock aldrig att det går över, man kommer bara att sörja på ett annat sätt allt eftersom tiden går.
    Önskar dock att något hade ett hemligt recept på hur man kan gå vidare...

  • Tabergstroll

    Hej!

    Jag vet att de va 5 år sen du skrev detta inlägg TS. Men jag känner så igen mig i det du skriver och skulle vilja komma i kontakt med dig.

Svar på tråden Vi som förlorat ett syskon