Jag fick veta i oktober 2014 att jag inte måste genom gå ännu en operation pga cellförändringar på livmodertappen. Det blir min andra större operation där man blir nersövd och tidigare har det varit två konisering. Jag har knappt någon livmodertapp kvar och enligt läkaren så är cellförändringen inte godartad.
Han frågade om jag ville ha barn, vilket jag vill ha, och han rekommenderade mig att gå hem till sambon och diskutera barnfrågan för operationen kommer ta bort sista biten av livmodertappen... skulle det inte ge med sig så skulle man börja diskutera att ta bort livmodern.
Läkaren gav mig ett ultimatum. Barn nu och skjuta upp operationen till efter graviditeten, eller chansa och ta operation nu men sen finns det inga garantier efter för man vet inte vad som kommer att behöva göras.
Vi valde barn. Vi började att försöka men min mens kom aldrig igång (P-stav i 6 år utan mens). En utredning började direkt och det visade sig att jag har PCOS. Vi fick hjälp med pergo tabletter men enkel dos gav mig inget medan dubbel dos gjorde mig över stimulerad, 6 mogna ägg. Hoppade över till sprutor, Gonal F. Det har tagit tid att hitta rätt dos för att inte bli över stimulerad. Lyckades för första gången för 1 månad sedan att få två mogna ägg och vi skapade en ägglossning. Trodde jag blev gravid, fick så kraftiga symptomer som trötthet, ömma bröst, flagnade på bröstvårtorna, järnsmak i munnen, hungrig, yr, illamående.. plussade till och med på fyra stickor... men läkaren hade glömt att berätta en viktig detalj. Sprutan som skapar ägglossning ger utslag på stickorna dom första 14 dagarna och ger en alla gravid symptomer.
En besviken Wilja87 när detta kom fram. Mensen kom och har precis avslutat det kapitlet. Är på månad två nu med sprutorna och har tagit Gonal F i två dagar, ska ta den fram till måndag och sen blir det ultraljud för att se om äggen växer som dom ska.
Jag och min sambo hoppas på tvillingar så vi kan få ett syskon direkt för vi vet inte om vi kommer kunna ge vårt framtida barn ett syskon senare... Vi hoppas lyckas på detta försök. Man är lite små stressad av att veta att man har något i kroppen som inte är bra och att en operation väntar. Känns lite "tick tack tick tack"...
Idag har jag mått så illa i magen, har tårar i ögonen och är väldigt nere. Det är första gången jag känner mig nere och ork lös sen vi fick veta detta i oktober förra året.
