Måste ALLA få vara med och leka?

Precis! Det var ju exakt det jag skrev fast med lite fler ord. 

Fast på en ännu större arbetsplats borde det väl vara lättare att inte bjuda mer än hälften utan att bjuda alla? 

Jo man har en skyldighet att motverka mobbning. Man motverkar mobbning genom att låta bli att välja bort några få. Det är inte svårt alls att välja ut färre än hälften.

Jag bjuder inte hela mitt jobb med på saker och ting men jag har inga problem att välja ut under 20 personer av de 40st vi är på jobbet. Vi bjuder sällan in hela dagisgruppen eller klassen heller men 3-5 barn i en grupp på 15st är en bra bit under hälften.

Det är inte mobbing för att man väljer vilka från jobbet man eventuellt vill umgås med på fritiden. Herregud. Då vet du inte vad mobbing är. Då har du aldrig blivit mobbad, om du anser att man väljer sitt umgänge på sin egna fritid. Hur många jag väljer att eventuellt bjuda, av de jag jobbar med, har ingen annan på min arbetsplats med att göra. Jag skulle själv aldrig förvänta mig att andra skulle bjuda mig på saker och ting. Varför skulle jag tro/förvänta mig att de vill ha med mig att göra på sin fritid? Hybris mycket?

Ja, jag vill likna det vid mobbing att exkludera en eller ett fåtaI!

I min dotters klass finns endast 8 flickor till. Hon brukar leka med 6 st av dem men när hon fyllde 10 år för någon vecka sedan var det självklart att bjuda alla 8 (ingen av de två andra mobbar någon).

Det finns många barn som inte har bästa vänner eller är poppulära och då är det vi vuxna som måste visa våra barn att vi har hjärta och sunt förnuft.

Kan man inte se detta som vuxen har man brist på empati!

Skulle tycka att det var värre att ha ett eget barn som låter andra känna sig utanför än att hon själv inte blev bjuden på ett kalas.

Jag håller med, kort så tror jag inte många vuxna förstår i viken omfattning djungelns lag faktiskt gäller hos våra barn.

Nej man kan inte kräva det av barn. Men i skolan har de vuxna ett stort ansvar att inget barn mot sin vilja ska behöva vara ensam på raster. Sen ska man vara medveten om att det kan svänga. Min äldsta dotter var ofta utanför och ensam i lågstadiet. Sen flyttade två av de negativa ledarna och nu ingår min dotter i "innegruppen" och de som inte var snäll mot henne i lågstadiet för 5 år sen är inte välkomna. Hon kan inte förlåta dem, trots att de nu vissa av dem är utanför. Jag tycker det är för mkt att som vuxen kräva att hon ska förlåta.
Och så är det i livet i olika arenor.
Att det får konsekvenser i framtiden hur man handlar även om man bara är 7 år.

Med barn är väl huvudsaken att man försöker vara konsekvent- sedan är det väl inte helt fel om man som vuxen är en bra förebild och lever som man lär. Min dotter har både blivit bjuden för sin egen skull, men ibland kanske för att föräldrarna sagt att alla ska bjudas, och det har ju inte alltid känts så bra. För när det sedan blir frågan om man verkligen måste umgås med folk man inte gillar, så blir det svårare att säga nej. Ibland har det ju hänt att man genomskådat vissa ungar som blivit "poppis" och framstår som "coola" men i själva verket är riktigt otrevliga. Jag kan inte tänka mig att understödja dessa barns beteende. Min dotter dras numera till ungdomar som låter henne vara som hon är och gillar henne för den hon är. Och det känns ju mycket bättre än tidigare när hon var ängslig över att inte "vara rätt". Jag har aldrig känt mig bekväm med kall artighet heller. Då kan det vara.

När min dotter har födelsedagskalas så bjuder hon alla tjejer i klassen. Hon är kompis med alla samt att det främjar sammanhållningen bland tjejerna.

Bra rättesnöre tycker jag!

Jag tycker man ska skilja på "arbetstid" och fritid här.

Den tiden som spenderas i skolan och i synnerhet undervisningstid - ja alla måste få vara med oavsett om man inte gillar dem. Är det någon som beter sig illa tar man det med en vuxen, eller säger till för den delen men exkluderar inte. Rasterna är väl en gråzon, kan tycka att alla ska få vara med i mindre barns lekar men alla kanske inte måste få vara med och sitta och prata om något känsligt.

På fritiden däremot tycker jag absolut inte att man ska tvinga sina barn att umgås med barn de inte gillar. Det gäller även kalas. Sen behöver man förstås inte utforma det så att man skippar att bjuda en person i hela gruppen. 

Man kanske bör fråga barnen varför XX inte får vara med. Om svaret är "XX är tråkig" eller "har fula kläder" så får man  ta ett snack med barnen om sociala koder.

Om svaret är att "XX slåss, skriker, är elak eller gör sönder mina saker", då är det dags att prata med XX föräldrar istället.

Detta med födelsedagskalas är ju lite av en snårstig.
När jag var barn så tvingade min mamma mig att bjuda all i klassen på kalas, vare sig de var mina vänner eller ej, bara för att ingen skulle hamna utanför.
En tid senare fyllde en pojke år, och han bjöd in alla i klassen förutom mig. För han gillade inte mig. Hans mamma gjorde inget åt det utan tyckte det var en kul grej.

Så varken föräldrar eller lärare gjorde något väsen av att jag var den enda som blev utanför.

Det minnet lever kvar med mig. Jag kommer inte tvinga mina barn att bjuda på kalas för barn som inte är deras vänner.

Jag förstår mig verkligen inte på vissa vuxna som kommenterat i den här tråden, ni kan aldrig ha varit i närheten av en situation där ni själva blivit "bortvalda". Jag kan bara inte tänka mig att ni skulle ha samma åsikter då. Då menar jag inte när en arbetskompis bjuder 5 av 40 och du inte är en av de 5, utan snarare när 39 av 40 bjuds och det är just du som inte bjuds. Skulle du verkligen rycka på axlarna och tänka "hans fest, han får göra precis som han vill, jag bryr mig inte å det minsta"? 

Jag var det där barnet som inte bjöds när 28 av 30 var inbjudna. Och jag kan lova att det inte var för att jag var otrevlig eller "mobbade" någon.  Jag var väldigt tystlåten och tillbakadragen och jag kan bara tänka mig att jag inte bjöds för att jag var "tråkig" eller något. Jag har full förståelse för att man inte vill bjuda sin plågoande, men det tycker jag också är i princip den enda okej anledningen för att välja bort någon på det sättet.

För vet ni vad som händer efter ett riktigt kul kalas? Någon har fått nya presenter, kompisrelationer har ändrats, internskämt upprättats, massor har hänt och det är samtalsämne nummer 1 i skolan dagen efter. Är man flera som inte var med kan man ju prata med varandra, men det är inte kul att vara den som får sitta där helt tyst för att man inte hänger med i konversationen... Det gör inte heller att man blir en roligare person till nästa gång. 

SNÄLLA tänk innan ni låter era barn "göra som de vill" (eller själva gör som ni vill...), någon gång kan det verkligen skada en annans självkänsla rejält...

Jag håller med alla som förespråkar antingen under/runt hälften eller alla, det är verkligen inte så svårt.

På arbetstid umgås man med alla, gäller skola, gäller jobb.

På fritiden umgås man med vem man vill.

Bjuder man hem sina arbetskamrater, klasskamrater som grupp bjuder man alla eller några få (de man ändå umgås med på fritiden). Det kan också finnas tydliga "grupperingar" på en arbetsplats, som ett kontor, ett arbetslag osv - då ska man förhålla sig till den gruppen just som en grupp. Dvs jobbar man på ett kontor med fem anställda är det ej ok att bjuda med tre på aw (utesluta en) bara för att det blir några få jämfört med företagets alla anställda.

Men sånt här är väl sunt förnuft för de flesta.

Alltså man måste inte bjuda hem någon från sin arbetsplats - eller bjuda med på lunch eller aw, men bör inte heller utrsluta någon på ett markant sätt. Sitter man tex med Lisa, Anna och Karin och jobbar fram till lunch säger man inte lagom till lunch - Anna och Karin vill ni hänga med ut och äta pch utesluter Lisa som också sitter där.