Varför får jag så många ovänner?

Jag tror detta med musikvalet sa en del. Jag hade nog svalt förtreten och inte sagt något. Det är en strid som.i mångas ögon varit löjlig. Även om jag håller med att det inte var ett jyste beteende.

Så sätt gärna ned foten om någon är direkt elak mot dig. Men hoppa över sådant som t.ex låtval.

Att sätta ned foten kan innebära att du säger att dett gjorde dig ledsen. Inte att man ska diskutera varför.

En annan sak, bli åskådare. Är du på en fest så studera hur folk är mot varandra. Du kommer märka att man är olika mot olika personer beroende på vilken relation man har sinsemellan

Jag märker redan nu hur jag missuppfattas.

Jag drog låtbytet som ett exempel. Det var liknande munhugg under hela dagen/kvällen i flera timmar och det blev jobbigt att jag faktiskt röt ifrån. Jag ville egentligen bara få ett stopp på det. Jag tyckte att han var elak mot mig på de viset att jag kände mig som ett offer han hade sett ut att hacka på.

Jag ville komma fram till att jag inte blev behandlad med den respekt jag faktiskt förtjänar.

Jag funderar på om jag har satt ett högre värde på mig själv och inte tar emot allt skit som jag gjorde förr.

Så jag funderar även i dom banorna. Att det kanske inte är mig det är "fel" på?

Försök att tänka efter om det verkligen är nödvändigt att ta upp "problemen". Ditt exempel med musiken är ganska tydligt. Du vill byta, han säger nej. Någon mer vill byta och han inser att det nu är fler som vill byta än ha kvar (han vill ha kvar och två har aviserat att de vill byta) och han säger ok. Släpp det sedan, och ta verkligen inte upp det en timme senare som något som behöver diskuteras. Det kan tom vara så att han säger nej till dig för att han av erfarenhet vet att du alltid säger till (och är less på beteendet) och säger ja till den andra för att den sällan ber om sådana saker.

Jag har själv en massa problem socialt som inte gett några problem som tonåring/ung vuxen. Då har jag setts som självständig, tuff och liknande. Men nu som "riktig" vuxen så funkar det inte lika bra. Jag har själv tyckt det varit jobbigt men trott att det varit något som andra inte riktigt märker. Men nu så tog min sambo (sedan 10 år) upp för ett tag sedan att han stör sig jättemycket på det och tycker jag beter mig pinsamt. Det var riktigt jobbigt att höra och extra jobbigt för att han trodde att jag var helt omedveten om det.

Nu har jag i alla fall de senaste veckorna verkligen försökt att öva på att vara mer "normal". Jag försöker att tänka till om andra också skulle säga vad jag säger eller om det är unikt för mig och ol det är unikt för mig så är jag tyst. Försöker också vara bättre på att lyssna på andra pch ställa följdfrågor. Och hålla inne alla impulser om egna upplevelser om liknande händelser.

"Jag funderar på om jag har satt ett högre värde på mig själv och inte tar emot allt skit som jag gjorde förr. 

Så jag funderar även i dom banorna. Att det kanske inte är mig det är "fel" på?"

Fast eftersom du säger att du har ett psykiskt handikapp så det är väl dig det är fel på. 

Ett vanligt fel är att man har svårt att läsa av sociala koder. En lösning för dig är att helt enkelt ignorera känslan av att någon har kränkt dig. Sluta sätt ner foten. Högst troligt har kränkningen bara skett i ditt huvud.

Så för att ge dig ett konkret råd: ta det lugnt i sociala sammanhang. Håll käften och försök bara att vara trevlig. 

Lyssna på taquine här, she's talking from experience

Det spelar väl egentligen inte roll om du borde kunna stå på dig eller inte. Om du fortsätter med att stå på dig på så som du beskriver så kommer det att leda till fler ovänner. Du kan har rätt i att du borde kunna få stå på dig men samtidigt får du ta konsekvenserna då.

Jag känner att jag är liknande dig. När jag är ärlig och säger vad jag tycker så är jag en dålig person men alla andra får säga vad de tycker och jag ska svälja och acceptera det.

Jag märker att jag tar illa upp av det några av er skriver.

Att det är fel på mig pga mitt handikapp?

Så då är det fel med "min värld" för att jag tänker och handlar på ett sätt som inte passar i "din värld"?

Mitt problem är djupare än hur jag handlar. "Välj dina strider"? HUR? Detta är ju bara ytliga ord och ger ingen hjälp.

Jag vet inte hur många gånger jag försöker att förklara att jag faktisk ignorerar till en gräns.

om någon slår på dig tillräckligt många gånger så blir du blå oavsett hur hårt dom slår. Vad är nästa steg om du väljer att inte försöka få dom att sluta slå? Du börjar blöda? Bryter ett ben? Du ligger tillslut på backen? You name it...

Det är närmsta förklaring och jämförelse jag kan komma.

Jag skulle förmodligen ta ett annat exempel än låtbyte.

jag :

"Jag vill hjälpa till att tanka, har du swish?"

"- Vet du vad det kostar innan du åker eller??"

"- Nej, men jag tankar ju det jag kan, så får jag väl hoppa av när mitt bidrag tagit slut"

(Tänkte vara snäll och försöka göra honom glad med att tanka "överpris" för att göra rätt för mig och slippa tänka mer på det ).

"-NEJ! (irriterad)"

Snälla! Jag ber inte om mycket. Jag ger mer än vad jag tar. Jag försöker att rätta till det när jag gjort något andra inte gillat. Det är ju oftast inte med flit.

Kan även tillägga att jag bjöd alla på middag och den som ville fick ta öl. Jag tvättade deras kläder, ordnade så gott jag kunde efter deras behag. Jag krävde inte mer än att vi kanske kunde hjälpa till med att plocka undan och förbereda inför färden till festen så det gick lite snabbare, utan stress. Jag fick dock inte den hjälpen så jag fixade det själv. Då började irritationen på mig - jag var för seg och alla ville åka, men fick lov att vänta på mig.

Jag kan nog känna att denna gång så var det inte mitt fel.

Men vad jag har tagit till mig av de ni skriver och kommit fram till att jag kanske tar åt mig alldeles för mycket och har svårt med kritik/lätt stött. Jag får börja där och se om det går att jobba på på något sätt.