• Anonym (Fått nog)

    nu lämnar jag snart gubbhelvetet

    Obs. Startade denna tråd i sex-kategorin för att kunna vara anonym.

    Jag är så himla ledsen och tom. Är 26 år, har två barn med min sambo (han är 32) barnen är 2 år , och 7 månader. sambon jobbar borta sön-fre varje vecka. Jag har tagit hand om barnen och hemmet 100% själv sen dag 1. I över två år alltså.

    Vårt förhållande har varit knackligt ganska länge, vi har flera gånger pratat om att göra slut. Men jag har alltid hållt ihop oss. Att han vill lämna mig är för att han tycker att jag tjatar på honom jämt. Att jag vill lämna honom är för att han ger oss så otroligt lite tid. Han är hemma frekväll till söneftermiddag, är inte det tillräckligt lite tid? Han sitter på toa typ 20min, duschar en halvtimme, pratar i telefon, facebookar/instagrammar osv, googlar på olika grejer. Går ut på krogen 1-2 helger i månaden. Frågar aldrig hur jag/barnen mår. Visar inget intresse av att ens ha ett förhållande.

    Jag känner mig inte älskad. Inte lycklig. Varje dag är bara en massa tjafs. Och när han är hemma tänker jag att jag ska få lite "hjälp av honom" med barnen (som är hans ansvar lika mkt som mitt så jag ska inte ens behöva be om hjälp) men när han är hemma är nästan bara värre. När jag ska lägga 7-månadersbarnet (vilket han aldrig gör för han säger att barnet vill att jag ska göra det + jag alltid gör det så jag kan likagärna alltid göra det) så leker han med tvååringen så att den skrattar högt och stör. Jag säger åt sambon att de ska va tysta men han struntar i det. Och när jag säger åt honom att jag inte känner mig älskad så säger han att han visst tycker om mig. Och när jag ber honom sluta retas med mig (vilket han gör typ hela tiden) så slutar han inte.

    Allt känns bara så larvigt men jag orkar seriöst inte mer. Har försökt lösa detta i ett år nu men det känns lönlöst. Känns som att det bara är jag som vill att det ska bli bra. Han bara driver runt. Hur mycket jag än tar upp våra problem så tar han de aldrig på allvar. Han skämtar alltid bort det. Igårkväll sa jag att vi struntar väl i det här då och flyttar isär. det enda han sa: äh det där menar du inte.

    Jag blir så himla ledsen för det känns som att det enda sättet att få honom att förstå att jag menar allvar är att flytta isär på riktigt. Vi har sagt ikväll (han sover nu) att vi skiter i det här och att vi flyttar isär. Han sa ingenting om det utan satt bara med sin telefon. Sen vaknade lilla barnet och jag fick gå in dit och under tiden somnade sambon, han bryr sig liksom inte om att vi typ gjorde slut. För han tror inte att jag menar allvar. För vi har sagt såhär förr och sen har allt "varit frid och fröjd" dagen efter. Vi inbillar oss det i alla fall. Han gör mig både ledsen och arg varje dag. Åtminstone varannan. Minst. Och jag blir oxtokig. För jag har sagt åt honom att inte göra si och så men ändå gör han det. Så han gör mig sur/ledsen medvetet. Varför gör han så?

    Sen när jag blir grinig så talar han om det för barnen. "Mamma är arg", "mamma bråkar" , "mamma tycker inte om pappa". Då vill jag bara smälla till honom på käften.

    Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag vill vara lycklig i mitt förhållande och känna att allt är bra. Jag vill inte vara ledsen och tom. Jag vill kunna vara lycklig och ha energi och må bra. Det här duger inte. Och jag vet att barnen skulle ha det bra även om vi separerade, jag är en såndär lejonmamma som sätter barnen före allt. Därför känns det även bra att gå isär med pappan för jag vill kunna ha energi och glädje att vara en bra mamma.

    Vet inte vad jag ska göra. Önskar att allt bara kunde vara bra men uppenbarligen har han ingen lust med det för när jag tar upp det med honom så bryr han sig inte.. Det kanske inte finns nåt annat sätt att få honom att förstå än att låta honom komma hem från jobbet och se att barnen, jag och våra saker inte finns kvar. Vad sjutton gör man?

  • Svar på tråden nu lämnar jag snart gubbhelvetet
  • Anonym (Sola)

    Och det där pratet om one night stand... han vill se hur långt du är beredd att gå som dörrmatta. Han har noll respekt för dig och tror du finner dig i allt. Han tor i te du kommer gå någonstans, vad han än gör. Det är min tolkning.

    Ring dina föräldrar, ta hjälp och stöd och få en förändring så du och barnen kan må bra!

  • Anonym (Någontjej)

    Låt inte din sambo vara den som gör slut och hålla på sådär. Skaffa lägenhet och flytta bort. Stå på dig nu. Jag tror att din sambo kommer vara en bättre pappa när ni inte är tillsammans mer och när du inte behöver agera mamma åt honom.

  • Anonym (Fått nog)
    Anonym (Sola) skrev 2016-07-30 10:55:05 följande:

    Beslutet är ju taget. Gräm dig inte mer. Se det positiva. Han har inte varit snäll mot dig! När har han låtit dig vara ute på galej en hel helg och du har fått komma hem till glada barn, städat hem och dukat bord. Nej, du kan hitta en bättre man!

    Så gå nu! Det verkar som om du har föräldrar som kan hjälpa dig. Ring dem, be om hjälp. De man älskar vill man hjälpa! Det är starkt att be om hjälp när man verkligen behöver det.

    Försök få ett boende så snart som möjligt så ni står på egna ben, förklara för dina föräldrar att det är där du vill vara, men att det i detta uppbritt är tungt för dig och du behöver lite stöd och hjälp.

    Hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig och barnen!


    Nej jag vet. Ju mer jag tänker på att flytta och ju mer jag ser framför mig hur skönt det skulle vara att slippa må dåligt och vara ledsen, och hur skönt det skulle vara utan honom, desto mer längtar jag bort. Har mer eller mindre accepterat att det blir så. Varför skulle han ändra på sig liksom. Har ju själv gjort slut med mina föredetta p.g.a att jag viljat och har aldrig ångrat det så varför skulle han inte stå för sitt beslut. Känns som att det inte finns något kvar här för mig. Han skiter ju i mig. Jag har hela tiden hittat på ursäkter. Typ "ja men han är ju karl, de hör inte av sig så mycket" eller "han är ju ute med sina vänner hela helgen och har väl fullt upp". MEN om man tycker om någon och värdesätter att den finns i ens liv så hör man ju av sig på automatik? Då VILL man ju höra av sig och se hur den mår och vad den gör osv. Han hörde inte av sig på hela dagen igår, det säger ju en hel del. Och alla andra ggr han varit iväg så har jag fått tjatat på honom att höra av sig, eller så har jag hört av mig. Jag är bara blåst som har gått med på detta så länge. Det är ju helt uppenbart att han inte vill vara ihop med mig och leva familjeliv. Han vill va singel och festa och ligga runt och så jobba. Men han har väl behållt mig för att det är bekvämt. Men vi tjafsar ju mycket för det är klart det uppstår konflikter när jag ser honom som min partner och förväntar mig att han ska bete sig som en, och han ser mig som en hushållerska/kompis som alltid finns till hands.

    Nu vill jag bara flytta. vet att mina föräldrar kommer hjälpa till, vi har sån relation och dessutom känner dem flera bostadsförmedlare i staden där de bor, dit jag och barnen flyttar. Typ en halvtimmes bilfärd från pappan.

    Han har inte varit snäll mot mig nej. Han har gjort mig så ledsen och förtvivlad som jag inte ens trodde att man kunde bli. Och aldrig bett om ursäkt eller visat minsta tecken på att han kanske tog i lite för mycket. Han ska bara ha och ha och vad man än gör så är det aldrig gott nog. Jag har gjort tjänster och varit snäll för att han ska tycka om mig mer men det har ju snarare bara fått honom att känna att han kan bete sig som ett svin och att jag ändå är kvar.

    Det är påfrestande att vara hemma med två blöjbarn på heltid och aldrig komma ifrån, och ta hand om sig själv och sitt yttre och hemmet och om honom som är som ett tredje barn. Hade lätt klarat av detta om det hade uppskattats. Men när det känns som att man gör det och ändå bara får skit så blir det ännu jobbigare än vad det redan är.

    Har ringt till ena bostadsförmedlaren och hört mig för lite om det går att påskynda lite om man är i min situation men hon sa att det enda som jag kan ha till fördel är att jag kan flytta in omgående. Många får tacka nej till lägenheter de blir erbjudna bara för att de inte blir av med sina nuvarande boenden och inte vill/kan betala dubbla boendekostnader. Så det är ju bra.

    Tack för att du engagerar dig, det är skönt att ha någon att prata med. Vill inte ta detta med mina vänner förrän det är "officiellt".. Han kommer hem ikväll. Har inte hörts något idag. Hade jag varit som vanlig hade jag skrivit ett sms och frågat hur han mår och vad han vill äta ikväll, så hade jag gått och handlat det och lagat det. Alltså, jag har inte blivit uppvaktad så någonsin. Han åkte och köpte nybakat bröd när jag kom hem från sista förlossningen förstås, men annars inget. Ingen blombukett har jag nånsin fått, bara 39:- buketter från ica. Och inga fina romantiska gester och han publicerar aldrig nåt om mig på sociala medier m.m. Önskar sååå att jag blir erbjuden en fin trea med tillträde omgående, så kan jag bara packa och flytta. Har dock inte så mycket möbler men mina föräldrar skulle hjälpa till med det antar jag. Det gjorde dem sist han gjorde slut och vi flyttade isär, för tre år sedan innan vi fick barn. suck..
  • Anonym (Fått nog)
    Anonym (Sola) skrev 2016-07-30 10:59:41 följande:

    Och det där pratet om one night stand... han vill se hur långt du är beredd att gå som dörrmatta. Han har noll respekt för dig och tror du finner dig i allt. Han tor i te du kommer gå någonstans, vad han än gör. Det är min tolkning.

    Ring dina föräldrar, ta hjälp och stöd och få en förändring så du och barnen kan må bra!


    Ja helt vansinnigt! Hur fan kan man ens säga en sån sak. Han tror verkligen att jag går med på vad som helst men jag förstår honom. Han har ju varit ett svin och så står jag här med tårar och ber honom stanna kvar ändå. Din tolkning är helt korrekt. Tack!
  • Anonym (Fått nog)
    Anonym (Någontjej) skrev 2016-07-30 11:07:19 följande:

    Låt inte din sambo vara den som gör slut och hålla på sådär. Skaffa lägenhet och flytta bort. Stå på dig nu. Jag tror att din sambo kommer vara en bättre pappa när ni inte är tillsammans mer och när du inte behöver agera mamma åt honom.


    Ja det är på gång.. Tack för svar
  • Anonym (Sola)

    Skönt att du har hjälpsamma föräldrar. Det kommer nog ordna sig för dig.

  • Anonym (Fått nog)
    Anonym (Sola) skrev 2016-07-30 13:51:40 följande:

    Skönt att du har hjälpsamma föräldrar. Det kommer nog ordna sig för dig.


    Ja det är skönt. Han ringde nu och frågade vad vi gjorde. Och han sa "jag hörde faktiskt av mig igår, du brukar ju alltid tjata om det" . Typ som att han ville ha nåt diplom för det. Eller som att han bara hörde av sig för att jag brukar tjata om det, inte för att han själv vill. Han sa att han hade fullt upp hela dagen igår men jag såg ju att han la ut status på facebook och kommenterade m.m så jag vet ju att om han hade viljat hört av sig så hade han ju gjort det. Så jag sa det. Då sa han "om du ändå bara ska vara sur och tjafsa så kan vi lägga på, jag skulle bara ringa o höra hur det var" . Skitsnack. Han ringde bara och kolla hur det var och sen istället för att bara säga att han skulle lägga på så la han över skulden på mig, som att det var mitt fel, när han i själva verket hade lagt på ändå. Jag sa att han får höra av sig hur lite han vill och att han inte har några förpliktelser. Jag är ju så arg på honom för att han håller på såhär så jag kan inte bara vara tyst. Vill att han ska förstå vad han har gjort så det känns som att jag vill vara tydlig med vart vi står. Han har gjort slut och skiter i mig. tror han att jag sitter här hemma och är helt oförändrad så tror han fel. Och dessutom så måste han få se och känna på vad han har gjort. Sen kan jag väl känna att det hade varit bättre om jag bara varit neutral men jag blir så förbannad så jag kan inte bara vara tyst.
  • Anonym (Fått nog)

    Okej. Senaste nytt... Han ringde nu igen.

    Han: jag vet att jag är dålig på att höra av mig men du behöver väl inte vara otrevlig...
    Jag: du får höra av dig hur lite du vill och jag förväntar mig inte nånting från dig längre.
    Han: varför inte?
    Jag: för du är inte min pojkvän längre och jag kan inte ha några såna krav på dig.
    Han: vi kanske inte behöver ha så bråttom med det där.
    Jag: med vad?
    Han: göra slut
    Jag: men det har du ju redan gjort
    Han: hur vill du att vi ska göra då?
    Jag: jag vet inte.
    Han: jag har ju inte försökt få det att bli bra
    Jag: du har ju sagt att du har försökt sååå lääänge
    Han: ja men det har jag inte, jag har bara låtit det va.
    Jag: vad ska jag tro när du hela tiden säger och gör olika saker?
    Han: jag vet inte..

    Sen frågade han om vi ska äta nåt ikväll eller om han ska köpa med pizza, och om vi ska sen en film som vi såg på semestern och skrattade åt ihop och "var lyckliga"....

    Vad ska jag tro om det här? Jag känner ingenting. Eller ja, en del av mig blir ju överlycklig och hoppfull och sådär. Men en annan del av mig känner att det bara är tillfälligt och att jag bara kommer bli ledsen om jag "går på" det här. Sen blir jag så arg för att han ändrar på sig hela tiden, jag har ju precis börjat acceptera att vi ska gå isär. Det är kaos i mitt huvud. Vad ska jag göra.. Vi har två små barn att tänka på. det funkar inte att hålla på såhär.

  • Anonym (Sola)

    Han har gjort slut, lämnat dig ensam och ledsen hela helgen med barnen. Nu vill han komma hem, äta pizza och se på film. Är köpa hem pizza så du slipper laga mat det enda sättet han kan tänka sig att bidra till arbetet med hemmet och barnen?

    Han låter som en stor idiot!

    Vad hade han tänkt att göra för dig och barnen, mer än att köpa pizza?

  • Anonym (Fått nog)
    Anonym (Sola) skrev 2016-07-30 15:12:31 följande:

    Han har gjort slut, lämnat dig ensam och ledsen hela helgen med barnen. Nu vill han komma hem, äta pizza och se på film. Är köpa hem pizza så du slipper laga mat det enda sättet han kan tänka sig att bidra till arbetet med hemmet och barnen?

    Han låter som en stor idiot!

    Vad hade han tänkt att göra för dig och barnen, mer än att köpa pizza?


    Ja jag tror att jag måste markera lite. Annars kommer han ju säkert dalta hur länge som helst men frågan är ju varför han gör det och inte bara säger att det är slut, punkt slut. Han kanske inte vill vara ihop med mig men ha kvar mig ändå, för att det är bekvämt. Eller så vill han bara dra ut på allt för att han inte vet vad han vill. Han hade säkert köpt pizza och kollat på film ändå, så han kan ju säga det på det där sättet så att jag ska känna att han gör det för oss. Eller så är det bara jag som är helt snedvriden i huvudet som överanalyserar allting och ser alla vinklar men jag vill ju veta hur allt ska bli och så...
Svar på tråden nu lämnar jag snart gubbhelvetet