• Anonym (Förstår inte)

    Hur kommer det sig att man fastnar för en otrevlig djävel?!

    Jag har på något märkligt sätt lyckats fastna för en man som egentligen inte är bra för mig alls.

    Har under mitt hela 40-åriga liv haft ytterst fina och snälla partners i långa och stabila förhållanden. Gillar dem som människor ännu, trots att kärleken tog slut. 

    Men under det senaste året har jag lyckats falla passionerat för en man som ofta inte ens är speciellt trevlig. Han har en komplicerad bakgrund; blev slagen av sin styvpappa som barn och hade en väldigt frånvarande mor. Han levde som ung ganska illa med lättare brottslighet, men lyckades vända sitt liv och har det ordnat och bra sedan 20 år.

    Sexuellt är det fantastiskt, har aldrig haft det så bra i sängen med någon. Vi bor på olika orter så det är inte så ofta vi ses dock. Där ligger mycket av problematiken då mycket kontakt sker via tex messenger... Jag kan messa och ser att han läst men skiter i att svara - han kan vara helt frånvarande en vecka. Blir vi oense över något kan han damma på mig verbalt så in i helsike, det är BARA hans åsikt som är rätt. Jag är helt ovan detta just pga mina fina, tidigare pojkvänner.

    Prata känslor gör han om han känner för det, frågar jag något och han inte känner för det så struntar han bara i att svara. Han vill inte känna att jag "pressar" honom (kan gälla en sådan enkel sak som att bestämma att vi ska ses) osv, osv. Överlag är han komplicerad och svår på alla sätt. Skulle någon vän dejta en sådan man skulle jag hojta "stopp" - men själv har jag jättesvårt att säga tack och hej. Det är som att jag sitter fast i den där passionen - för den har jag aldrig upplevt så starkt tidigare, kanske är den på något sätt kopplad till hela hans krångliga väsen...

    Varför blir det så här? Hur kommer det sig att en stark kvinna runt 40, som bara haft fina upplevelser av förhållanden, trasslar in sig med en man som hon inte skulle vilja se sin väninna med? Varför är det så djäkla svårt att känna med hjärtat det hjärnan redan vet; att han inte är något att ha? Han har goda sidor också så klart.

    Någon som varit med om liknande? Råd?

  • Svar på tråden Hur kommer det sig att man fastnar för en otrevlig djävel?!
  • Anonym (Distans)

    Låter som en god idé att försöka avsluta det där, även om det blir med hjälp av "nedtrappning", istället för "cold turkey", så att säga. Har själv varit med om silent treatments i ett förhållande och det bryter ner en mycket mer än vad man tror, i längden... Man får passa sig för helt plötsligt kan man ha ruckat på sina gränser så mycket och tappat så mycket av sig själv, så att man har svårt att finna styrkan att göra slut.

    Känner igen det där med fjäskandet, att man själv till slut bara vill göra allt för att göra det bra igen. Men man bör inse att det bara är ett maktspel och en form av passiv-aggressivitet, som den andre håller på med. Silent treatments har inget med kärlek att göra, eller ens upprördhet... googla på "silent treatment", "passiv aggressivitet", etc och du kan bli rätt så mörkrädd, som jag blev. Är oftast inga trevliga, helt normalfungerande personer som håller på med sånt...

    Hoppas du tar dig ur det här, det låter inte bra för dig! Sänder styrka till dig.

  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (Distans) skrev 2017-08-20 00:17:15 följande:

    Låter som en god idé att försöka avsluta det där, även om det blir med hjälp av "nedtrappning", istället för "cold turkey", så att säga. Har själv varit med om silent treatments i ett förhållande och det bryter ner en mycket mer än vad man tror, i längden... Man får passa sig för helt plötsligt kan man ha ruckat på sina gränser så mycket och tappat så mycket av sig själv, så att man har svårt att finna styrkan att göra slut.

    Känner igen det där med fjäskandet, att man själv till slut bara vill göra allt för att göra det bra igen. Men man bör inse att det bara är ett maktspel och en form av passiv-aggressivitet, som den andre håller på med. Silent treatments har inget med kärlek att göra, eller ens upprördhet... googla på "silent treatment", "passiv aggressivitet", etc och du kan bli rätt så mörkrädd, som jag blev. Är oftast inga trevliga, helt normalfungerande personer som håller på med sånt...

    Hoppas du tar dig ur det här, det låter inte bra för dig! Sänder styrka till dig.


    Tack. Sociala medier är SÅ underskattat, så mycket hjälp man kan få - hade ju aldrig tagit upp detta med mina vänner... 

    Ja, jag förstår att jag måste ur det. Hur det kommer gå till är ju en sak, har jag "tur" är han så sur på mig nu att det rinner ut i sanden per automatik - men det har jag trott tidigare och då har han alltid återkommit. Har ofta känt att jag vill att HAN ska dra sig ur då jag upplever mig så kraftlös när det gäller det, har så svårt att se att jag ska säga "hej då" till honom för gott TROTS att jag vet att jag borde.

    Ska försöka finna styrka, ni har varit till stor hjälp och får gärna peppa mig - tack! <3
  • Anonym (Distans)

    Ja det är toppen att man kan finna en massa stöd och även info på internet. :)

    Inte alltid man vågar prata med vänner om sånt här, men försök ändå ta någon vän eller familjemedlem du litar på, prata ut om läget. Andras reaktioner kan ibland visa en hur "onormalt"/destruktivt det faktiskt är i ens situation. Kan vara nyttigt.

    Vet exakt hur du tänker där, att "jahapp, den här gången kanske han håller sig borta för gott". Jag tänkte också så många, många gånger. Tyvärr blir det ju sällan så.... det är ju en maffig ego-kick för såna här personer, att man går tillbaka till dem, trots deras sätt att behandla en. Den enda gången mitt ex till slut lämnade mig ifred, var när jag hade blivit så pass nedbruten att han liksom inte hade något att "hämta" ur en kontakt med mig. Jag var som ...jaa, en apelsinklyfta som man sugit ur både fruktkött och juice ur... tom, liksom... Då kastade han mig åt sidan och gick vidare med en axelryckning... Men den här processen tog åratal, eftersom jag var rätt stark från början....

    Säger inte allt detta för att skrämma dig, bara att du ska behålla ditt kritiska tänkande och "hålla huvet kallt".

    :)

  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (Distans) skrev 2017-08-20 00:42:01 följande:

    Vet exakt hur du tänker där, att "jahapp, den här gången kanske han håller sig borta för gott". Jag tänkte också så många, många gånger. Tyvärr blir det ju sällan så.... det är ju en maffig ego-kick för såna här personer, att man går tillbaka till dem, trots deras sätt att behandla en. Den enda gången mitt ex till slut lämnade mig ifred, var när jag hade blivit så pass nedbruten att han liksom inte hade något att "hämta" ur en kontakt med mig. Jag var som ...jaa, en apelsinklyfta som man sugit ur både fruktkött och juice ur... tom, liksom... Då kastade han mig åt sidan och gick vidare med en axelryckning... Men den här processen tog åratal, eftersom jag var rätt stark från början....

    Säger inte allt detta för att skrämma dig, bara att du ska behålla ditt kritiska tänkande och "hålla huvet kallt".

    :)


    Ja fy 17, kan se den framtiden för mig om jag inte gör något... Blir tokig på det faktumet att man kan känna SÅ starkt för en annan människa när det är så destruktivt, hur fånken kommer det sig liksom? Jag är ju normalt sett en stark och smart kvinna, men i hans fall blir jag en fullfjädrad idiot
  • Anonym (Distans)
    Anonym (Förstår inte) skrev 2017-08-20 00:47:49 följande:

    Ja fy 17, kan se den framtiden för mig om jag inte gör något... Blir tokig på det faktumet att man kan känna SÅ starkt för en annan människa när det är så destruktivt, hur fånken kommer det sig liksom? Jag är ju normalt sett en stark och smart kvinna, men i hans fall blir jag en fullfjädrad idiot


    Ja, det är lättare hänt än man tror, veckorna blir lätt månader, som blir år. Huja! :s Det enda positiva jag tog med mig är nog att jag lärt mig möjligtvis alla varningsflaggor som finns...

    Ang. anledningarna att man fastnar för en sån här person, kan de vara många: *Stark fysisk attraktion, *charm (när de väl "vill" vara charmiga/snälla), *deras växlande mellan snäll/ej snäll, också växlingen mellan närhet-avstånd. (Kallas för "Hot and cold", en manipulativ teknik för att effektivt binda någon hårdare till sig)... * Kan också vara att man är i en extra sårbar period i livet, t.ex. varit ensam ett tag, är i stort behov av närhet, eller dylikt.* Kan också vara att man är en väldigt snäll person, som vill tro det bästa om folk... Såna här personer är experter på att märka av minsta "svaghet".

    *Finns också teorier om att det finns djupare orsaker... något känslomässigt sår från barndomen t.ex. i en själv (som man inte alltid är helt medveten om, utan kan vara undermedvetet/förträngt). Det kan i en del fall bidra till att man söker sig till en sån här otrygg situation, även "sent" i livet.
  • Anonym (Förstår inte)
    Anonym (Distans) skrev 2017-08-20 01:17:29 följande:
    Ang. anledningarna att man fastnar för en sån här person, kan de vara många: *Stark fysisk attraktion, *charm (när de väl "vill" vara charmiga/snälla), *deras växlande mellan snäll/ej snäll, också växlingen mellan närhet-avstånd. (Kallas för "Hot and cold", en manipulativ teknik för att effektivt binda någon hårdare till sig)... * Kan också vara att man är i en extra sårbar period i livet, t.ex. varit ensam ett tag, är i stort behov av närhet, eller dylikt.* Kan också vara att man är en väldigt snäll person, som vill tro det bästa om folk... Såna här personer är experter på att märka av minsta "svaghet".
    Fysisk attraktion - check (oh yes!)
    Växlande mellan snäll/ej snäll - check
    Växlande mellan närhet/avstånd - check

    Jahapp. Tänk att man skulle gå och bli idiot som fullvuxen kvinna, när man klarat sig hela livet
  • Anonym (Distans)

    Allra bästa är ju att klippa kontakten. Men, om du inte klarar det nu, så börja gärna åtminstone att föra dagbok. Det är otroligt nyttigt för dig senare tror jag. Detta för att hålla koll på ens eget mående och hur det förändras under relationen. Man kan upptäcka destruktiva mönster t.ex. Men det finns ett viktigare skäl, och det är nämligen minnet. Det finns en tendens i relationer att minnen av kränkningar ibland raderas, hos oss. (Googla gärna på detta, det kallas ofta för "abuse amnesia", intressant och läskigt).

    Minnet har också en tendens att helt enkelt förminska dåliga händelser i det förflutna, t.ex. så fort en partner börjar bli trevlig igen.... allt det här är knäppt egentligen... men det blir vad som kallas "kognitiv dissonans", när vi utsätts för först kränkning, därefter en vänlighet. Det blir två bilder som ej går ihop, för hjärnan. För att hantera detta, så sopar hjärnan helt enkelt bort det obehagliga.... på så sätt klarar vi av att stanna med den kränkande personen. Hjärnan har fått bort de två olika motsägelsefulla bilderna av personen... kan inte förklara bättre men du kan googla på allt detta. Kunskap är bra! Det räddade mig. Jag var med en narcissist (de är väldigt knepiga) och när jag läste på allt jag kunde om alla manipulativa såna här tekniker som han körde, så minskade min kärlek mer och mer...

    Kikar in igen framöver och ser hur det går. Stay strong!

  • Anonym (Stackars)

    En narcissist

    ...Eller i vart fall stämmer beteendet in till punkt och pricka som du beskriver det.

    Är han det är det bara att lägga ner innan han suger ur dig. Kan tom vara då att det han berättar också bara är en strategi. Du öppnar dig som svar på det - och ger honom info som han lagrar på hög och sen kan (lös kommer) använda mot dig för att suga din energi.

    Är han inte det så är det ändå för mkt jobb att ändra på honom (skadat anknytningsbeteende mm), så lägg ner ändå. Beteendet och skadan är den samma.

  • EsposA

    Nästan så att jag ryser... Ser exakt ut som om det vore jag som hade skrivit om min (snart) ex-make.

    Knappt gift ett år, måste bort fort från en sån destruktivt förhållande. Låt dig inte bli förblindad, var rädd om dig, och lita på din magkänsla....!

  • Påven Johanna II
    Meriall skrev 2017-08-19 14:31:09 följande:

    Vill du ha ett tips? Ha honom som en kk du träffar då och då men inse att det kommer aldrig bli mer. Ställ inga krav. Hör han av sig och vill ses så gärna men förvänta dig aldrig något, inte ens svar på mess. Se allt du får av honom som en bonus och låt honom bli en avlägsen bekant du då och då ligger med. Jag tror att då kommer dina känslor svalna för att du slutar engagera dig själv känslomässigt.


    Det här är det bästa rådet du kan få, tycker jag. Om du nu inte vill avsluta kontakten helt.
Svar på tråden Hur kommer det sig att man fastnar för en otrevlig djävel?!