Hur kommer det sig att man fastnar för en otrevlig djävel?!

Ang. pengafrågan, det måste inte vara pengar som narcissister är ute efter i en partner. Det är nog främst uppmärksamhet, i form av beröm, komplimanger, beundran, alternativt tårar, ilska, m.m. som nämnts. Det är deras livsluft. De har ett otroligt flackt/ytligt känsloliv själva i sitt inre, så de behöver känslomässiga reaktioner från andra, för att liksom känna sig levande och mäktiga. Och för att hela tiden bekräfta bilden av sig själva som betydelsefulla. (Då de inte har något eget "jag" i någon djupare bemärkelse, så måste de hela tiden få "påfyllt" från andra), Jag brukar tänka på dem som "känslo-ätare", eller bilden av ett cykeldäck utan luft i, och att vi andra människor är cykelpumpen, så att säga...

Det är superstarkt av dig ts, att inte höra av dig. Ett varningens finger bara, underskatta inte kraften i allt detta. Är det en narcissist du har att göra med, så har han sannolikt hunnit "programmera" dig en hel del redan. Samt fått dig ganska "beroende" av honom, så att du kommer få "abstinens" förr eller senare. Det låter så, på dina beskrivningar i hur du tittat på din telefon extremt ofta, samt bett honom att höra av sig, m.m. m.m.

Jag gjorde det misstaget många gånger, att tro att "nu är det lugnt", "Nu kan vi nog ha kontakt igen, nu när jag fått distans".

Det slutade illa för mig varje gång...

Men självklart, njut av framgångarna i varje dags frånvaro av kontakt! Tänk på att efter 30 dar ungefär, så brukar det "värsta" av "programmeringen"/ "abstinensen", ha försvunnit. Så klarar man 30 dar, så har man god chans att klara det vidare också. Självklart kan man ju ha delmål såsom 7 dar etc.

Heja! :)

Japp, det är också sant. Absolut inte bara pengar, kan lika gärna vara något annat som kan fungera som hävstång i deras annars eg ganska tomma liv.

Se jag tillbaka på mitt ex och vilka han strävade efter att "sola sig i glansen av"/suga energi ur så var listan typ: personer som utstrålade framgång och bra med stålar, höga ställningar, titlar (adlig börd var förmodligen högsta vinsten). Bland viktiga energigivare fanns förstås beundrarinnor som drogs till hans världsvana sätt och den guldkant som han kunde erbjuda deras vanliga vardag  (som narcisster är så bra på att erbjuda ;). Bra för dem så länge de gav 100% lojalitet och följde hans vinkningar och behov. När de började bli obekväma byttes de ut. Kritisera en narcissist är det värsta man kan göra, då har man missuppfattat varför man är vid dess sida. De behöver din energi, uppmärksamhet och lojalitet. Som små barn.

För en partner är det viktigt att bryta, inte försöka samarbeta. Inte mer än om man absolut måste t ex i barnsammanhang. Det blir som sagt aldrig bra och man blir alltid förloraren.

Jo, innerst inne känner jag väl att "suget" är nära trots allt, fick nog lite hybris för att jag lyckats några dagar bara

Egentligen är ju situationen jag önskar att han skulle fan bara lägga ned sin skit och bete sig som en normal människa. Med fel och brister, men snäll. Så är det ju, men det lär inte ske.

Ja, det är nog då det har blivit som fulast mellan oss - när jag kritiserat honom. Och då har det inte ens varit speciellt allvarlig kritik (för det har jag ju passat mig för)

Även om jag försöker peppa mig ÄR det en sorg för mig detta. Han är stilig, sexig, kan vara enormt rolig, bra att prata med många gånger (så länge det inte handlar om honom), världens bästa älskare... 

Det SVIDER. Tänker jag på det känner jag mig ledsen, samtidigt som jag blir lika ledsen när han behandlar mig illa

Ja, tyvärr. De har ju ingen nytta av det. 

Inte ditt fel, glöm aldrig det. De är pigga på att få en att tro det, att man är ansvarig för deras märkliga beteende och konsekvenserna av det.

Brrr, läskigt, ännu ett tecken på att det skulle kunna vara en narcissist. De KAN inte ta kritik. Detta är ett centralt drag hos dem. (Det är för att inget får hota "the false self", dvs. den image/konstruerade personlighet som de visar upp för omvärlden).

Om man kritiserar en narcissist (eller om de bara "uppfattar" något som en slags kritik!!), så kan man mötas av en rad olika försvarstekniker:

- * ilska, * silent treatment, * "blame-shifting" (dvs. de slänger tillbaka kritik på dig/hittar på någon kritik mot dig...), * förnekande, etc. * T.o.m. våld kan vissa av dem använda...

Mitt ex, hans favorit var att skylla på mig ELLER på omständigheter(!). Jämt. Inget var nånsin hans fel. Att han var otrogen otaliga gånger var aldrig hans fel heller.... När jag hittade sexchattar han haft med tjejer, så var det mitt fel, "Det hade ju inte varit ett problem om du inte hade snokat....". Ööh, va?! Liksom.

När han gick över till fysisk otrohet, så var det ju självklart för att den kvinnan var så "på" honom, och att han hade druckit en del. Etc etc etc. Aldrig hans fel.

Så där håller de på. I det oändliga.... Man blir nästan psykiskt sjuk till slut, av allt skit de håller på med.

Om han inte kan ta kritik, samt har svårt att ta ansvar för sina handlingar, är det ett mkt stort varningstecken!

Heja heja dig, med att inte ha kontakt! Håll dig sysselsatt. Du är starkare än du tror. :)

Tänk så här, det tog mig typ 15 år att fatta detta själv, ja han är stilig, sexig och rolig (been there) men han är inte på riktigt. Det är som ett blankt och fint pralinpapper. När chokladen är slut så finns inget mer än blanka papperet kvar, inget att jobba med inget att se fram emot i relationen. Bara ett steg fram och två tillbaka och ibland två steg fram och ett tillbaka, allt medan du bryts ner.

Det ÅR en sorg att lämna en relation man är beroende av. Det det beskriver påminner mycket om mitt ex d v s min egen "idealman". De är tyvärr duktiga på att just tillverka denna typ av "män". 

Jag har tagit förväl. Det är tufft, men det bästa jag gjort i livet. 

Vet exakt hur man kan tänka.... "OM han bara kunde ta bort de här otrevliga delarna av sig själv, så skulle vi kunna vara perfekta ihop", .... "Han är ju rolig, bra i sängen", etc etc. Men det man hela tiden måste intala sig, är att det är ju ett önsketänkande man håller på med. De otrevliga delarna finns där, och kommer inte att förändras..... snarare brukar de förvärras med tiden.

Kan ge dig ett exempel: så fort jag flyttade in hos mitt ex (narcissisten), så försvann hans sexlust över en natt. Han blev också frånvarande, kall, prioriterade bort mig, m.m.

Detta var för att jag ju var fast "på kroken" redan, då... så han kunde släppa all sin trevliga fasad...

Håll i din styrka. Tänk också på att du var jättestark på e.m. idag. Det blir ofta värre på kvällarna, när allt blir stilla och man börjar tänka etc.

Hur går det TS? Uppdatera gärna, om du orkar. Håller tummarna för dig! Kom ihåg att du har stöd, här i denna tråden... :)

Det går ok. Han har hört av sig via telefon, så jag har inte sorterat ut honom helt - men det kändes liksom ok. Som att jag för en gångs skull hade ett litet övertag. Blev inte överlycklig som jag brukar utan kände mig en smula distanserad, om du förstår hur jag menar. 

Kul att du uppdaterade! Förstår exakt vad du menar, höll på likadant, under en lång, lång tid, att inte "helt avskriva" personen, för vederbörande kunde höra av sig igen, vara "trevlig" etc. Jag kände, liksom du, att jag fick "övertaget" igen, då det var han som hörde av sig...

OCH kände exakt samma som du, att jag började känna mig distanserad, samtidigt.. (mitt nick i den här tråden = distans :) ). Dock ändå, ett varningens finger, kom ihåg alla "turer" som varit och hur det fått dig att må... Det farligaste man kan göra med såna här personer är att gå tillbaka som om inget hänt. För det är då de tenderar att eskalera sina knäppa grejer...

Så, håll dig helst borta...

.. Annars, tag dig i akt. Var vaksam. Som sagt skriv gärna dagbok, även om du tycker det är fånigt. Önskar så att jag hade gjort det tidigare, så att inte mitt ex hade lycksts hjärntvätta mig om vad som "faktiskt" hade sagts, m.m. I slutet visstr jag knappt vad som var sant längre...

Hoppas du dyker in i tråden igen, när du behöver stöd. Good luck! Till att få den riktiga kärlek du förtjänar...

Just nu har jag i alla fall alla turer färskt i huvudet och känner mig hyfsat obrydd i honom. Jag hoppas dels att det håller i sig och dels att han - som brukar vilja ha min beundran - tycker jag är trist när jag inte längre beundrar honom, och drar vidare åt något annat håll.

Men, vi har haft avbrott för (pga gräl) och ändå halkat tillbaka, så det är inte så att jag känner mig 100% säker alls.

Förstår dig ts. Men det där med att han kommer släppa dig, tror jag inte tyvärr... :( Han verkar alldeles för narcissistisk... och såna personer släpper ju inte sina offer, förrän de har skaffat en ny källa att få sitt "bränsle" ur. (Och även då kan de hålla kvar en gammsl partner på sidan om, för de älskar drams etc. :( )

Låter bra att du åtminstone blivit vaksam, även il jag fruktar för att dörren då fortf. är någorlunda öppen för honom att "suga in dig" i det destruktiva, igen. Men hoppas allt går bra, för din skull. Och tveka inte att söka stöd i tråden igen, i den här tråden eller ny tråd, om det blir svårt igen och du behöver styrka för att stänga dörren. Glöm aldrig ditt egenvärde.. styrkekram.

Ok, vill uppdatera och vara ärlig - även om jag skäms lite.

Trodde ett tag att jag hade kontroll över situationen och klarade av att ha kontakt med skitstöveln på mina villkor. Länge kändes det så - tills igår...

Berättade för honom att en gemensam (manlig) vän skulle komma och hälsa på mig och kompisgänget på en fest vi planerar. Denna vän är bara en vän, men då fick jag en lång harang i messenger hur jag och vännen minsann bara tänkte träffas för att jag ville göra honom (skitstöveln) svartsjuk... Skitstöveln orerade om hur han minsann inte tänkte "spela det spelet" och hur han minsann "såg igenom mig" osv.

Jag har ju varit medveten om mycket som är knas med denne skitstövel, även om jag periodvis inte velat ta till mig för att jag också tyckt om honom. Men igår föll poletten verkligen ned: här satt jag alltså - som vuxen kvinna - och förväntades ursäkta mig för att jag har en vän som vill se mig (och övriga vänner) och råkar vara man. Trots att skitstöveln också är vän med samma man klarade han inte av att jag skulle se honom, utan insinuerade genast att det var för att vi skulle ha en affär. 

DÅ insåg jag äntligen hur sjuk han verkligen är. DÅ insåg jag till 100% att denne man bara skulle försöka styra mitt umgänge om vi hade varit i ett förhållande. Fi fan alltså. Genom hela mitt liv och de förhållanden jag haft, har jag ALDRIG varit ihop med någon som försökt styra mitt umgänge - och nu satt en man som inte ens är ihop med mig och försökte göra precis det :-/

Jag HAR svårt att släppa människor jag har känt något för. Jag HAR svårt att se att de har sidor som inte är bra för mig. Jag HAR för lätt att släta över och försöka förstå, ända in i idiotin. Men detta, det var verkligen gränsen. Nu insåg jag äntligen att det inte ens går att behålla honom som vän.

Skrev: "Ok. Nu vet vi äntligen var vi har varandra" och blockerade honom sekunden efter på messenger och mobilen. Såg i samma stund som jag blockerade att han satt och skrev något långdraget - förmodligen elaka ord om mig och denne manlige kompis - och njöt lite inom mig av hur han gick i taket när det meddelandet studsade tillbaka efter blockeringen.

Läxa äntligen lärd. Man kan inte vara vän med dessa människor. Man kan inte hoppas att de förbättrar sig, blir normala för att man ger dem chansen. Borde lyssnat ännu mer på er i tråden som gått igenom liknande, men tänkte att jag hade situationen under kontroll nu när vi bara var vänner. Nu vet jag.

Fan vad läskig han är, rent ut sagt