Hej :)
Har konstaterad pco, jag och min sambo har försökt att skaffa barn i c:a 2 år nu.
Skall börja på tredje kuren utav letrozole nu,
är det någon som sitter i samma sits som mig som skulle vilja följas åt? :)
Vet inte varför. Tror att de tänker att en trillinggraviditet eller fler är för riskfylld eller nåt? :/ Min gyn har inte sagt nåt och jag går ju inte ens på VUL pga enkeldos. Men eftersom det inte verkar funka får jag väl öka dosen och då så kommer jag nog få gå på vul.
Fast jag går på enkeldos och har vid 2 tillfällen haft 2 ägg som varit stora. Så har nog inte med doseringen att göra i alla fall.
Idag kom mensen, hade börjat hoppats, men tji fick jag!
Svårt att hålla humöret uppe, har precis börjat nytt jobb, vårt närmaste kompis par fick sitt första barn i natt, samtidigt som vi ännu engång misslyckas. svårt att vara glad när jag bara är ledsen, känner mig som väldens kanske sämsta människa, är så avundsjuk på att de har fått blivit föräldrar, så det tar lite över glädjen jag känner för att han äntligen är här.
Men men, det är bara att försöka igen inte mer med det, som min sambo säger.
Vet inte hur ni känner det, men ibland är det så himla mycket fokus på detta barnaskapande att det känns som att inget annat har någon betydelse, att det är svårt att uppskatta det andra i relationen och livet. Fokuset blir bara på nästa försök, nästa vul, nästa test osv. känns inte som jag lever, utan bara överlever just nu....
Kanske lite deppigt inlägg, men men....
Idag kom mensen, hade börjat hoppats, men tji fick jag!
Svårt att hålla humöret uppe, har precis börjat nytt jobb, vårt närmaste kompis par fick sitt första barn i natt, samtidigt som vi ännu engång misslyckas. svårt att vara glad när jag bara är ledsen, känner mig som väldens kanske sämsta människa, är så avundsjuk på att de har fått blivit föräldrar, så det tar lite över glädjen jag känner för att han äntligen är här.
Men men, det är bara att försöka igen inte mer med det, som min sambo säger.
Vet inte hur ni känner det, men ibland är det så himla mycket fokus på detta barnaskapande att det känns som att inget annat har någon betydelse, att det är svårt att uppskatta det andra i relationen och livet. Fokuset blir bara på nästa försök, nästa vul, nästa test osv. känns inte som jag lever, utan bara överlever just nu....
Kanske lite deppigt inlägg, men men....
Idag kom mensen, hade börjat hoppats, men tji fick jag!
Svårt att hålla humöret uppe, har precis börjat nytt jobb, vårt närmaste kompis par fick sitt första barn i natt, samtidigt som vi ännu engång misslyckas. svårt att vara glad när jag bara är ledsen, känner mig som väldens kanske sämsta människa, är så avundsjuk på att de har fått blivit föräldrar, så det tar lite över glädjen jag känner för att han äntligen är här.
Men men, det är bara att försöka igen inte mer med det, som min sambo säger.
Vet inte hur ni känner det, men ibland är det så himla mycket fokus på detta barnaskapande att det känns som att inget annat har någon betydelse, att det är svårt att uppskatta det andra i relationen och livet. Fokuset blir bara på nästa försök, nästa vul, nästa test osv. känns inte som jag lever, utan bara överlever just nu....
Kanske lite deppigt inlägg, men men....
Kan helt relatera till dina känslor. Man får vara deppig och man får vara ledsen. Alla graviditetsbesked och graviditeter gör mig avundsjuk och bitter, men det är som ett citat jag postade på min instagram: alla andras graviditetsbesked är otroligt jobbiga. Inte för att man inte är glad för deras skull utan mer för att man är ledsen för sin egen.
Att vara ofrivilligt barnlös är en livskris det pratas alldeles för lite om.
Vissa dagar är man framåt och positiv, tänker att vi kommer få en bebis. Medans vissa andra dagar föreställer jag mig misslyckade ivfer och ett liv utan barn. Hemsk känslomässig berg och dalbana detta.
Jag känner exakt likadant gällande det deppiga. I vevan när mensen ska komma/kommer och tabletterna ska tas är jag ett jävla ras. Jag ser inte meningen med någonting alls. Vill bara lägga mig ner och försvinna. Nu ska jag in på måndag för vul. Känner mig fortfarande deppig. Detta pga att jag börjar oroa mig att ingenting ska hjälpa. I början när jag fått veta att inget var direkt fel utan mer min cykel som var rubbad var jag så positiv. Nu börjar jag oroa mig att vi är en av dem som bara inte passar ihop... Jävla hjärnspöken... :(
Jag känner exakt likadant gällande det deppiga. I vevan när mensen ska komma/kommer och tabletterna ska tas är jag ett jävla ras. Jag ser inte meningen med någonting alls. Vill bara lägga mig ner och försvinna. Nu ska jag in på måndag för vul. Känner mig fortfarande deppig. Detta pga att jag börjar oroa mig att ingenting ska hjälpa. I början när jag fått veta att inget var direkt fel utan mer min cykel som var rubbad var jag så positiv. Nu börjar jag oroa mig att vi är en av dem som bara inte passar ihop... Jävla hjärnspöken... :(
Dedär att man inte skulle passa ihop är bara en myt och existerar inte. Jag har läst mycket om ämnet då jag fått den kommentaren ofta. Förr fick många höra att dom förmodligen inte var kompatibla men detta är bara okunskap. Oftast dom paren som fick höra detta hade outredda fel som gjorde att det inte fungerade.
Tack tack tack tack för ditt svar!!!! Behövde jag verkligen höra! Tack igen!
Jag kan också relatera till de där känslorna. Det känns som att alla runtomkring får barn utom vi just nu. Blev dessutom så sent som i helgen petat i magen av en bekant som frågade om jag var gravid. Det gjorde ont i hjärtat på så många olika sätt att behöva svara att nej, jag är bara mullig.
Jag tycker det är jobbigt att det verkar vara olika bud från olika fertilitetsläkare. Min säger att lh test inte fungerar så jag ska slänga dom. Och att tempen går upp flera dagar efter äl, inte dagen efter som jag trodde. Jag har ju haft stegring på äl testet dag 12 och sen stegring på temp dag 14 så då har jag ju trott att äl var dag 13. Men det stämmer tydligen inte. Jag hade 3 stora äl blåsor på förra letrozol behandlingen, men hon sa inget om att det var större risk då. Jag börjar tappa förtroendet för henne, men samtidigt så ska hon ju kunna det här.
Inne på andra kuren med letrozol nu, så hoppas det tar sig den här gången så vi slipper det här. Men det känns hopplöst, jag tror att det är fler fel än bara ägglossning men vi får ingen fortsatt utredning innan vi provat letrozol. 9(!) gånger. Sen är nästa steg utredning av min kille, äggledarspolning på mig osv. Suck. Kan inte alla bara göra lika?