Hej :)
Har konstaterad pco, jag och min sambo har försökt att skaffa barn i c:a 2 år nu.
Skall börja på tredje kuren utav letrozole nu,
är det någon som sitter i samma sits som mig som skulle vilja följas åt? :)
Jag tog ett graviditetstest idag bara för jag ville testa (har typ hundra test hemma) och jag vet ju att jag inte är gravid eftersom att jag tar letrozole men testet visade positivt men svagt, kan det bli så när man tar tabletterna? Tänker eftersom att det är så mycket hormon i dom.
oj va många som har varit på VUL idag! så även jag. skulle egentligen dit imorgon, men fick en akuttid igår då sträcken på ältestet va så starkt att jag trodde det skulle slå över redan igår kväll....
Men idag på morgonen hade det inte hänt, så egentlingen lite onödigt att stressa upp sig. jag är på CD10, men mina cykler är superkorta på letrozol (till skillnad på utan då jag har mens två ggr per år)
Dock visade VUL att jag hade två fina blåsor, en på 13 och en på 16, samt att min lemhinna va fint tre skicktad, dock bara 4,5mm.... så jag förstår inte varför äl testen visar så starkt. Min läkare sa att vi får hoppas att det inte slår om förens tidigast lördag... känns tyvärr inte så hoppfullt för mig eftersom slemhinnan är så liten.... jag verkar ha bra förutsättningar ungefär varannan gång. första omgånen hade jag 20mm blåsa och 10mm slemhinna, andra omgången 16 mm och 2,5 mm, förra gången var det 21mm och 8,5mm... Har ni andra sett några sådana mönster?
Jag håller med många ovanstående att det är så skönt att ha er, dels att få diskutera frågor med, men också att få ur sig och berätta och dessutom bli förstådd. även om många i vår närhet vet att vi hormonbehandlas, så är det ingen som förstår hur jobbigt det är att hela tiden slitas mellan att hoppas och besvikelsen vid misslyckanden!
Men snart är det vår tur, nån måste ju plusa i denna tråd den här månaden ju!
Precis samma! Hinnan frågade jag iofs inte om. Han sa att det finns väldigt lite hopp att det händer något nu, men vi ska ändå se innan jag börjar med primolut. Egentligen så sjukt ledsen men är på jobbet ändå.
Har du fått äl innan? Jag fick ev första gången men det var redan skett på dag 14, så nu i efterhand undrar jag... nu inget på enkel och dubbel dos. Så en äl på 8 månader, hur frustrerande?! Eller ingen då, om första kuren bara verkade ha funkat men faktiskt aldrig gav något, vem vet egentligen?
Någon som inte fått på enkel och dubbel, men trippel funkat?
Dock visade VUL att jag hade två fina blåsor, en på 13 och en på 16, samt att min lemhinna va fint tre skicktad, dock bara 4,5mm.... så jag förstår inte varför äl testen visar så starkt. Min läkare sa att vi får hoppas att det inte slår om förens tidigast lördag... känns tyvärr inte så hoppfullt för mig eftersom slemhinnan är så liten.... jag verkar ha bra förutsättningar ungefär varannan gång. första omgånen hade jag 20mm blåsa och 10mm slemhinna, andra omgången 16 mm och 2,5 mm, förra gången var det 21mm och 8,5mm... Har ni andra sett några sådana mönster?
oj va många som har varit på VUL idag! så även jag. skulle egentligen dit imorgon, men fick en akuttid igår då sträcken på ältestet va så starkt att jag trodde det skulle slå över redan igår kväll....
Men idag på morgonen hade det inte hänt, så egentlingen lite onödigt att stressa upp sig. jag är på CD10, men mina cykler är superkorta på letrozol (till skillnad på utan då jag har mens två ggr per år)
Dock visade VUL att jag hade två fina blåsor, en på 13 och en på 16, samt att min lemhinna va fint tre skicktad, dock bara 4,5mm.... så jag förstår inte varför äl testen visar så starkt. Min läkare sa att vi får hoppas att det inte slår om förens tidigast lördag... känns tyvärr inte så hoppfullt för mig eftersom slemhinnan är så liten.... jag verkar ha bra förutsättningar ungefär varannan gång. första omgånen hade jag 20mm blåsa och 10mm slemhinna, andra omgången 16 mm och 2,5 mm, förra gången var det 21mm och 8,5mm... Har ni andra sett några sådana mönster?
Jag håller med många ovanstående att det är så skönt att ha er, dels att få diskutera frågor med, men också att få ur sig och berätta och dessutom bli förstådd. även om många i vår närhet vet att vi hormonbehandlas, så är det ingen som förstår hur jobbigt det är att hela tiden slitas mellan att hoppas och besvikelsen vid misslyckanden!
Men snart är det vår tur, nån måste ju plusa i denna tråd den här månaden ju!
Åh tjejer vad vi kämpar. Verkligen är det så att man slits mellan känslorna. Påväg från läkaren, till mitt kundbesök fick jag bilder och ett glatt "nu är lillebror äntligen här!" Från en vän.. Klart man blir glad men också så himla ledsen. För egen del har jag stängt av lite grann.. snart hemma hos sambon så då släpper det väl och allt rinner över.. 
Jag tog ett graviditetstest idag bara för jag ville testa (har typ hundra test hemma) och jag vet ju att jag inte är gravid eftersom att jag tar letrozole men testet visade positivt men svagt, kan det bli så när man tar tabletterna? Tänker eftersom att det är så mycket hormon i dom.
Jag tog ett graviditetstest idag bara för jag ville testa (har typ hundra test hemma) och jag vet ju att jag inte är gravid eftersom att jag tar letrozole men testet visade positivt men svagt, kan det bli så när man tar tabletterna? Tänker eftersom att det är så mycket hormon i dom.
Åh tjejer vad vi kämpar. Verkligen är det så att man slits mellan känslorna. Påväg från läkaren, till mitt kundbesök fick jag bilder och ett glatt "nu är lillebror äntligen här!" Från en vän.. Klart man blir glad men också så himla ledsen. För egen del har jag stängt av lite grann.. snart hemma hos sambon så då släpper det väl och allt rinner över.. 
Uch, de där är aldrig lätt. man känner sig så himla dålig som människa när man inte bara kan vara glad för någon annan direkt utan också måste bli ledsen.
Men vet du vad, vi kan inte styra våra känslor, och det är okej att bli ledsen. de behöver dom aldrig får reda på.
hoppas din sambo var förstående och att ni kunde stötta varandra!
Hur tar era män motgångarna? min bryr inte sig alls lika mycket som jag gör, vilket ibland känns otroligt frustrerande. han säger bara att det inte är hela världen, att vi kan ju försöka igen. och att vi har ju så mycket annat som vi kan vara glada för så vi ska inte förstora detta...
ibland undrar jag om det skulle vara lättare att vara den som det inte va "fel" på, att det är lättare att hantera då.