SinkSink skrev 2017-09-11 10:19:52 följande:
Ja vi har två söner tillsammans. Jag pendlar hela tiden mellan att må dåligt och att fundera över om det är mig det är fel på. Jag gråter mest hela tiden och det enda som funkar är om jag låtsas vara glad, för då är allt lugnt hemma.
Allt annat är att jag är dramatisk och psykisk.
Jag står för varenda hushållssyssla, varenda aktivitet med sönerna, varenda körning, varenda nattninng, varenda dusch, varenda måltid, varenda sociala tillställning, varenda liten sak från det att vi kliver upp på morgonen till att vi lägger oss.
Jag är 38 år gammal, känner mig som en vilsen 15 åring. 38 år.. snart 40.. Man ska ha livet klart nu..
Har du nånsin berättat för någon hur du har det hemma? Vågar /kan du det?
Självklart är det inte dig det är fel på. Det är ett under att du orkar ha det så här så länge! Din man är väldigt elak mot dig. Det du beskriver är psykisk misshandel.
Jag tror du skulle behöva prata med någon för att kunna ta dig ur din situation. Hur gamla är era söner? Hur beter han sig mot dem?
Det är inte bra för barn att växa upp i en så destruktiv och kärlekslös miljö som er. Du behöver bryta, inte bara för din egen skull men också för era barn.
Har du koll på om det finns någon kvinnojour i närheten där du bor?