Separation på g
Jag vet inte hur jag ska göra, jag känner bara att jag har fått nog. Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år, bott ihop i gemensam lägenhet i 4 år, jag har ett barn sedan tidigare på heltid, och vi har ett barn ihop sedan 8 månader. Både graviditeten och tiden efter förlossningen var svår, jag drabbades av förlossningsdepression men det ville han inte inse. Det var tjafsigt om amningen som också strulade, det vi hade kommit överens om tidigare var plötsligt inte längre något som vi hade diskuterat. Han tjänar bra, och jag går på knäna trots anställning. Jag står alltid i skuld till honom, det blir alltid laddat så fort jag ber honom om att ta ut blöjpåsen eller göra något annat, han gör inte det om inte jag frågar/säger till.
Han sover i lillans rum istället för med mig, skyller på att jag kört ut honom när det faktiskt är han som valt att inte ta antisnark medel (han snarkar väldigt mycket) och som småbarnsmamma sover man dåligt som det är. Han fixar inte med något gällande vår dotters dop eller annat om inte jag gör det eller säger att vi måste göra det dvs tjatar på honom. Det känns som jag har ett tillbarn i honom :(
Jag vet inte om jag har ekonomin, men jag orkar inte ha det så här, jag vill vara lycklig. Orkar inte vänta mer på att han ska förstå, lyssna eller göra.
Vi har gått i terapi (på mitt initiativ så klart), men inte ens de verktygen behöver han arbeta med som vi fått utan bara jag. Jag tar antidepressiva för att vi ska ha det bra, nu har jag slutat ta dem eftersom det inte blir något förändrat ändå. Jag är den enda som förändrar mig, så ska det väl ändå inte vara ?
Ska jag göra slut eller ska jag ge det en till chans? Vad kan jag faktiskt kräva av honom? Vi har inte skrivit samboavtal trots att jag har tjatat om detta i 6 år... Jag har inte någon familj i livet, det har han.
Tacksam för alla tips och råd, berätta gärna om hur ni löst det om ni själva varit i denna sits.