• Monste­rmamma­n
    Äldre 29 Oct 16:28
    5789 visningar
    19 svar
    19
    5789

    Äldre katt. När är det dax?

    Hej,

    Vi har en kastrerad hankatt på drygt 14 år. Han har alltid varit lite speciellt men nu märker vi att han börjar bli gammal och vi vet att han börjar närmar sig slutet. Men hur vet man när det är dax?

    Han får gå ut hur mkt han vill, tidigare var han ute hela dagarna men nu går han ut i 5 min och vill sedan in igen. Sover nästan hela tiden.

    Vi ser ju att han blir allt stelare och det blir allt värre när han inte rör sig. Vintern närmar sig och vi vet sedan tidigare år att han inte gärna går ut i snön/regnet. Om han redan nu har dålig rörlighet/ork kommer han bara bli sämre och sämre om han inte rör sig. Var hos vet. förra månaden och då fick han värktabletter för att uppmuntra honom att röra sig mer. Vet. menade att han har ont i ryggen/ bakbenen och att det inte kommer bli bättre. Hon sa även att det är pga lederna som vi kommer behöva plocka bort honom.

    Han kräks av tabletterna. Men de gånger han får behålla dem rör han sig lite bättre. Trappor är besvärliga.

    De senaste veckorna har han även börjat kissa inne på både tvätt och filtar som ligger på golvet. Han har sin låda men vill inte gå där. Han har aldrig gjort detta tidigare.

    Är så rädd att inte veta när det är dax att ta bort honom så att han går och har ont längre än nödvändigt.

    Hur vet man? Vill inte av själviska själ ha honom kvar bara för att jag inte vågar ta ett jobbigt beslut.

    Med hans syster var det så enkelt. Hon var dålig och blev allt sämre på kort tid och då var det mkt enkelt att ta beslutet. Men nu?

  • Svar på tråden Äldre katt. När är det dax?
  • Äldre 29 Oct 16:30
    #1

    Skulle nog säga att det är dax nu,tyvärr. Lider med er.


    ~* Liam & Elias *~
  • Äldre 29 Oct 16:36
    #2

    Det låter som att det är dags nu.

  • Abegay­le70
    Äldre 29 Oct 16:44
    #3

    Det låter som att det är dags, tyvärr. Det är det svåraste man har att göra som djurägare, att ta det svåra beslutet. Jag minns när det var dags för min gamla Skogis. Sista dagen  var det som att han tittade på mig och sa med blicken, "det räcker nu mamma", jag orkar inte mer". Det var svårt nog ändå.

    Lider med er. Men han väntar på er på andra sidan regnbågsbron.


    Reta mig inte om jag stavar fel, jag är dyslektiker...
  • Anonym (Me)
    Äldre 29 Oct 16:45
    #4

    Jag tycker att det är jättesvårt att veta när det är dags. Du känner kanske själv att det är dags eftersom du skriver denna tråd? Märks att du verkligen bryr dig som kissen.

    Ifall hen blir kvar en stund till: Är det metacam din katt kräks av? För det gör min gammelkatt. Fick något annat läkemedel när han opererats nyligen pga det. Kan vara värt att kolla med veterinären?

    Jobbigt att se sin kompis ha ont. Ta hand om er!

  • Äldre 29 Oct 18:06
    #5

    När katten börjar kissa inomhus tycker jag låter som ett tecken. Tyvärr! :'(

  • Äldre 29 Oct 18:34
    #6

    Det lyser igenom när du skriver att du insett att det är dags.

    Man måste alltid tänka på djuren i första hand.

    Jag vill också bara stötta dig till att du tagit rätt beslut. Du vet, men vill ha bekräftelse. Det har du fått från alla som gjort inlägg.

  • Äldre 29 Oct 21:29
    #7

    Smärtor han inte blir av med ska han inte behöva ha. Även kissandet är ett dåligt tecken i sammanhanget.

    Jag håller med de andra. Vill du göra ett sista försök så fråga om det finns alternativa smärtstillande samt kolla om han har uvi.

  • Monste­rmamma­n
    Äldre 29 Oct 22:38
    #8

    Han får onsior. Han tar de tabletterna jätte bra men kräks lätt efteråt.

    Vet. Tog njurvärden på honom och kände över honom rejält och hon anmärkte bara på att han är stel och har ont, i övrigt var han ok för sin ålder. Njurvärdena var ok, fina tänder och pälsen var ok. Vet. Menade att eftersom han är så pigg trots allt så ville hon prova med smärtlindring. Hon anmärkte dock på hans vikt (lite ölmage), men han väger nu 5 kg och vägde hela 6 kg i sina yngre dagar när han var ute och sprang mer. Han är tjockare nu så det är bara muskelmassa som han förlorat. Vet. Menade även att njurprovet kunde vara ?falskt? om han bryter ner sina muskler.

    Vi har just upptäkt att han kissat i vår säng, han sover även i vår el barnens sängar. Han skulle aldrig kissa där om han var ok. Imorse var det på filtarna vid soffan, igår på en tröja på golvet..... från att vara aldrig, till någon enstaka gång (missat att ha dörren öppen till toan/lådan), till någon gång i månaden till dagens nivå minst en gång i dagen. Vi har alltid försökt att hitta naturliga orsaker men just nu kan det inte vara annat än att han mår dåligt.

    Vi fattar ju att måste ta bort honom nu men när än nu? Imorgon, nästa vecka, innan jul, efter jul? Vågar vi lämna honom en helg i början av november (vi brukar lämna en natt men aldrig mer)? Skulle säkert kunna få någon att kika till honom men de är inga kattmänniskor.

    I jul har vi planerar att lämna honom på kattpensionat men det känns inget vidare heller.

    Det jobbigaste av allt är jag själv får ta detta då min man skjuter detta framför sig. Han vill inte prata om det, det som är jobbigt pratar man inte om. Katten är hans kelgris. Vi är överens om att det är dax men han kan inte ta beslut om när.

    Sen är det barnen, de är mellan 5 och 10. Den äldsta är väldigt känslig, han pratar fortfarande om kattsystern som vi tvingades ta bort mär han var 3. Liv och död är jobbigt för honom. Vi har pratat med barnen att katten är dålig/gammal och att vi kommer att få ta bort honom snart,

  • Äldre 29 Oct 22:52
    #9

    Jag hade gjort det i veckan i alla fall, utifrån hur du beskriver.

    Jag fick också vara den som sa åt sambon (hans katt från början) att det var dags. Sen förstod han ju också och det är nog väldigt nödvändigt.

  • Anonym (Me)
    Äldre 29 Oct 23:03
    #10

    Har ni kollat upp kisseriet med veterinären? Vår 14-åriga kisse började kissa inne. På soffan, i sängen och överallt. Han bara låg och orkade inte gå till lådan mer. Veterinären röntgade och upptäckte sten i urinblåsan. Han återhämtade sig snabbt efter att de tagit ut dem.

  • Monste­rmamma­n
    Äldre 29 Oct 23:20
    #11

    Vi har inte kollat kisseriet då lederna/ryggen/ benen är så dåliga.

    Såg en grannes katt ute i veckan och jämförde direkt kroppshållning och gångstil. Rätt deprimerande att se. Han saknar vitalitet.

    Ska ringa vet. Imorgon. Ska fråga om urinsten. Hur tar de bort stenar? Operation?

  • Anonym (Me)
    Äldre 29 Oct 23:57
    #12

    Min katt behövde operation eftersom han hade en slags sten som inte går att lösa upp på annat sätt, och stenarna var stora. De provade först med något foder som jag förstod skulle kunna lösa vissa stenar något så att de ev skulle gå att kissa ut. Han hade tydligen en annan slags sten. De kollade hans hjärta med ultraljud innan op bl a för att se att han kunde sövas trots att han är en gamling. Jag var jätteorolig, men allt gick fint faktiskt. Opdagen var sista gången han kissade i soffan. :)

  • Anonym (Me)
    Äldre 30 Oct 00:02
    #13
    Monstermamman skrev 2017-10-29 22:38:36 följande:

    Han får onsior. Han tar de tabletterna jätte bra men kräks lätt efteråt.


    Det är en sån typ av läkemedel (nsaid) som min katt inte tål heller. Vi fick ge honom någon opioid (minns inte namnet) efter operationen istället, annars kräktes han upp den smärtisen innan den verkade.
  • Äldre 30 Oct 01:57
    #14
    Monstermamman skrev 2017-10-29 22:38:36 följande:

    Han får onsior. Han tar de tabletterna jätte bra men kräks lätt efteråt.

    Vet. Tog njurvärden på honom och kände över honom rejält och hon anmärkte bara på att han är stel och har ont, i övrigt var han ok för sin ålder. Njurvärdena var ok, fina tänder och pälsen var ok. Vet. Menade att eftersom han är så pigg trots allt så ville hon prova med smärtlindring. Hon anmärkte dock på hans vikt (lite ölmage), men han väger nu 5 kg och vägde hela 6 kg i sina yngre dagar när han var ute och sprang mer. Han är tjockare nu så det är bara muskelmassa som han förlorat. Vet. Menade även att njurprovet kunde vara ?falskt? om han bryter ner sina muskler.

    Vi har just upptäkt att han kissat i vår säng, han sover även i vår el barnens sängar. Han skulle aldrig kissa där om han var ok. Imorse var det på filtarna vid soffan, igår på en tröja på golvet..... från att vara aldrig, till någon enstaka gång (missat att ha dörren öppen till toan/lådan), till någon gång i månaden till dagens nivå minst en gång i dagen. Vi har alltid försökt att hitta naturliga orsaker men just nu kan det inte vara annat än att han mår dåligt.

    Vi fattar ju att måste ta bort honom nu men när än nu? Imorgon, nästa vecka, innan jul, efter jul? Vågar vi lämna honom en helg i början av november (vi brukar lämna en natt men aldrig mer)? Skulle säkert kunna få någon att kika till honom men de är inga kattmänniskor.

    I jul har vi planerar att lämna honom på kattpensionat men det känns inget vidare heller.

    Det jobbigaste av allt är jag själv får ta detta då min man skjuter detta framför sig. Han vill inte prata om det, det som är jobbigt pratar man inte om. Katten är hans kelgris. Vi är överens om att det är dax men han kan inte ta beslut om när.

    Sen är det barnen, de är mellan 5 och 10. Den äldsta är väldigt känslig, han pratar fortfarande om kattsystern som vi tvingades ta bort mär han var 3. Liv och död är jobbigt för honom. Vi har pratat med barnen att katten är dålig/gammal och att vi kommer att få ta bort honom snart,


    Ni ska inte lämna er katt ensam en helg när han är dålig. Och kattpensionat till jul verkar inte någon bra ide.

    När du har pratat med veterinären i morgon tycker jag att det är dags att samla familjen och prata om att det viktiga nu är att göra det som är bäst för er älskade katt. Är man en riktig djurvän låter man inte sina djur lida. Det viktiga är att tänka på katten i första hand och era känslor i andra hand. Jag vet hur fruktansvärt det är. Det är lika jobbigt varje gång oavsett om det är hund eller katt. (Och självklart andra husdjur också, men det är dem jag kan relatera till).
  • Monste­rmamma­n
    Äldre 30 Oct 09:47
    #15

    Tack för era svar!

    Har pratat med vet idag och vi kommer låta honom somna in imorgon em. Frågade om urinstenar men vet. Menade att eftersom han redan mår så dåligt med lederna och allt annat så är det bättre att inte göra mer just nu. 14,5 år är många år.

    Imorse vill han inte ens gå ut. Bara tittade på mig och spann. Han spinner alltid, även hos vet när han får sprutor. Det är rätt tydligt att han inte vill mer just nu.

    Nu är det bara att berätta för barnen och hoppas att allt går bra imorgon trots allt. Vill att det ska vara ett fint minne för oss alla.

  • Monste­rmamma­n
    Äldre 30 Oct 21:00
    #16

    Nästa svåra fråga!? Barnen. Visst ska de vara med? Eller kan det bli kaos och dåligt minnen?

    Vi har bara tagit bort en katt innan och då var det lugnt och fridfullt men är nu rädd för att något händer som inte barnen bör uppleva?

  • Abegay­le70
    Äldre 30 Oct 21:23
    #17
    Monstermamman skrev 2017-10-30 21:00:19 följande:

    Nästa svåra fråga!? Barnen. Visst ska de vara med? Eller kan det bli kaos och dåligt minnen?

    Vi har bara tagit bort en katt innan och då var det lugnt och fridfullt men är nu rädd för att något händer som inte barnen bör uppleva?


    Försök att få veterinären att komma hem till er. Katten slipper stressas den sista tiden med er. Det brukar vara stillsamt när de går över. De bara somnar in.
    Reta mig inte om jag stavar fel, jag är dyslektiker...
  • Monste­rmamma­n
    Äldre 1 Nov 06:38
    #18
    +1

    Nu sover kattgubben, han somnade in igår kväll.

    Barnen var med och klappade och gosade under hela tiden. De hade sedan vi berättar kommit med små enkla och svåra frågor.

    Vet. var så mysig och förstående och pratade med oss alla.

  • Abegay­le70
    Äldre 1 Nov 09:10
    #19
    Monstermamman skrev 2017-11-01 06:38:07 följande:

    Nu sover kattgubben, han somnade in igår kväll.

    Barnen var med och klappade och gosade under hela tiden. De hade sedan vi berättar kommit med små enkla och svåra frågor.

    Vet. var så mysig och förstående och pratade med oss alla.


    Hjärta

    Mycket bra veterineär. skönt att det gick så bra iallafall. Det är svårt nog att klara av en sån sak som vuxen.
    Reta mig inte om jag stavar fel, jag är dyslektiker...
Svar på tråden Äldre katt. När är det dax?