Skulle ni kunna stanna trots att ni inte ville ha sex längre?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
Om båda är helt överens om det. Jag vill inte stå i vägen för någons njutning om den är viktig.
Men varför skulle man inte kunna ha sex? Ingen sorts?
Om båda är helt överens om det. Jag vill inte stå i vägen för någons njutning om den är viktig.
Men varför skulle man inte kunna ha sex? Ingen sorts?
Bra mycket längre än om den andra envisades med att vilja ha sex, skulle jag säga.
Kladdigt, äckligt, slöseri med tid. Jag kan komma på tusentals saker jag hellre spenderar min tid på.
I mitt fall så har jag alltid haft större lust än min sambo. Till slut har jag tröttnat på att inte känna mig uppskattad och få nån närhet. Tröttnat på att hon snarare ställer upp för min skull snarare än för att hon själv vill.
Så nu är det jag som inte har nån lust. Har nästan fått äckelkänslor inför sex..
Min sambo har dock samma lust som vanligt, den är nästan helt oförändrad. En-två gånger i månaden veckan innan mens.
Själv önskar jag slippa helt.
Om ni fortfarande älskade partners och ändå trivdes med ert gemensamma liv men inte längre klarade av att ha sex med hen?
Stannar på grund av barn.
Förhållandet är också rätt bra i övrigt.
Absolut
Jag tappade lusten för flera år sedan.
Sambon vill bli tillfredsställd då o då så jag fixar det med handen ibland, det är ok så länge jag slipper resten.
Med tanke på att du börjar känna så efter en tid i varje förhållande men uppenbarligen hittat partners som vill ha sex. Sådana partners försvinner väl redan i början om de får veta att det inte blir något sex från start. Har man sex en kort tid när man inleder förhållandet så tror ju partnern förmodligen att de kan vänta sig ett tryggt sexliv.
Är det ett mönster att du "hamnar" i den situationen så får jag känslan av att du försätter andra i ett väldigt skuldfyllt dilemma och sedan blir det dom som får ta ställning om de orkar gå vidare i ett förhållande som inte alls var vad de trodde att de gav sig in i.
Kanske är det du som behöver fatta beslut kring ditt liv. Det handlar inte så mycket om andra utan vad är ditt behov i relationer överhuvud taget?
Förlåt om jag drar slutsatser här men det du berättar och det du fråga väcker i alla fall dom funderingarna hos mig.