Få planerat snitt som förstföderska??

Är det någon här som i Östergötland (eller någon annanstans för den delen) lyckats få planerat kejsarsnitt som förstföderska pga förlossningsrädsla??

Jag är så extremt rädd för att föda vaginalt, första barnet och jag är livrädd för att släppa kontrollen, kan inte sluta föreställa mig värsta tänkbara scenario och att det kommer sluta i akutsnitt eller liknande ändå. Skulle kännas sååå bra att ha ett planerat datum då man vet att bebis kommer, att man inte behöver gå och "vänta" och sedan ge sig in i en vaginal förlossning som kan gå hur som helst, är rädd att barnet ska skadas, att jag ska skadas och att i princip allt ska gå fel..

Har läst förlossningsberättelser från människor som fött både vaginalt och med planerat snitt, läst på om riskerna med snitt osv men känner ändå att jag vill ha det. Är i vecka 29 nu.

Finns det någon chans att få igenom det tro? Är nästan orolig att fråga BM då det känns som hon inte kommer ta mig på allvar pga att jag är ung (22), som det varit förut i andra diskussioner med henne.

Det finns inget känt fall med någon som inte har klarat av att föda sitt barn vaginalt (även om saker kan gå fel såklart men det är väldigt ovanligt). Kvinnor har fött barn i miljontals år, det finns inget att vara rädd för. Du säger att du är så rädd för allt som Kan gå fel med vaginal förlossning ändå väljer du snitt trots att det är betydligt fler risker dvs större chans att allt går fel. Hur går det ihop?? Tänk på det bästa för ditt barn, vilket är naturlig förlossning.

Hur menar du med att det inte finns någon känt fall med en misslyckad vaginal förlossning? Det är väl inte ovanligt att en vaginalförlossning slutar i akutsnitt pga komplikationer (att barnet ligger fel, att mamman inte orkar krysta ut barnet, medicinska orsaker som uppdagar sig etc.)? Det är just sådant jag är rädd för. Att kvinnor fött barn i miljontals år känner jag är irrelevant, hur ska det göra riskerna mindre och min rädsla mindre? Om jag kan välja ett alternativ som får mig att känna mig säkrare och mer trygg i min förlossning, varför ska inte jag ha möjlighet till det? Jag vill kunna gå in i min förlossning och känna att jag gjort mitt val och känner mig trygg i att ha kontrollen i mitt val. Dessutom så är det en stor chans att jag skulle få genomgå förlossningen själv då min sambo jobbar borta (70 mil bort) vissa dagar i veckan och skulle förlossningen sätta igång så har han verkligen INGEN möjlighet att komma hem förän dagen efter som tidigast när han är där. Skulle kännas så mycket bättre för oss båda att veta när bebisen kommer och för mig att veta att jag inte kommer behöva gå igenom det som gör mig livrädd ensam.

Du måsta prata om detta snarast med bm.Sen måste du fundera om du bara är rädd för förlossning eller absolut inte kan tänka på detta .Själv var jag ochså rädd,men sa inget och var inställd på vaginal förlossning.Och det slutade med akutsnitt.Nästa barnet sa jag tidigt att det är snitt jag vill ha.Och fick det ochså.Känner mig nöjd.

Du verkar lite omogen, ts. Ta kontakt med någon barnmorska som har hand om tjejer som är rädda för att föda.

Du måste läsa på lite. Man kan inte bara gå och bli gravid och sen skita i att föda för att man hellre får snitt för att man inte vill ha det jobbigt.

Helt galet att man ibland ens får välja snitt utan att ens ha upplevt en vaginal förlossning. Du vet inte vad du pratar om.

Hur menar du med att det inte finns någon känt fall med en misslyckad vaginal förlossning? Det är väl inte ovanligt att en vaginalförlossning slutar i akutsnitt pga komplikationer (att barnet ligger fel, att mamman inte orkar krysta ut barnet, medicinska orsaker som uppdagar sig etc.)? Det är just sådant jag är rädd för. Att kvinnor fött barn i miljontals år känner jag är irrelevant, hur ska det göra riskerna mindre och min rädsla mindre? Om jag kan välja ett alternativ som får mig att känna mig säkrare och mer trygg i min förlossning, varför ska inte jag ha möjlighet till det? Jag vill kunna gå in i min förlossning och känna att jag gjort mitt val och känner mig trygg i att ha kontrollen i mitt val. Dessutom så är det en stor chans att jag skulle få genomgå förlossningen själv då min sambo jobbar borta (70 mil bort) vissa dagar i veckan och skulle förlossningen sätta igång så har han verkligen INGEN möjlighet att komma hem förän dagen efter som tidigast när han är där. Skulle kännas så mycket bättre för oss båda att veta när bebisen kommer och för mig att veta att jag inte kommer behöva gå igenom det som gör mig livrädd ensam.